Återlösare

Återlösare

Återlösare, återlösning. Engelska ord som härstammar från en latinsk rot som betyder "köpa tillbaka" och som alltså betyder befrielse av en ägodel, ett föremål eller en person, vanligen genom betalning av en lösensumma. På grekiska betyder roten "att lossa" och därmed att befria. Uttrycket används för att befria från kedjor, slaveri eller fängelse. I det teologiska sammanhanget anger termen "inlösen" en befrielse från syndens slaveri, den lösensumma eller det pris som betalas för frihet. Denna tanke framgår av evangelierna, som talar om Kristus som kom "för att ge sitt liv som lösen för många" (Mt 20:28; Mk 10:45).

Ord från Gamla testamentet. För att få en fullständig förståelse för begreppet frälsning är det nödvändigt att titta på GT. Det finns tre olika ord som används på hebreiska, beroende på den specifika situationen, som förmedlar idén om återlösning. Innebörden av dessa frälsningsbegrepp vilar på juridiska, sociala och religiösa sedvänjor som är främmande för den moderna kulturen. Det krävs en förståelse för kulturen för att förstå terminologin och dess användning.

Den första termen som används för inlösen har ett juridiskt sammanhang. Verbet pādāh används när ett djur ersätter (eller löser) en person eller ett annat djur. Det substantiv som härstammar från roten betyder den lösensumma eller det pris som betalas. På grekiska översätts denna term i allmänhet med verbet luō, som betyder "att lossa". Det substantiv som härleds från denna term, lutron, är det pris som betalas för att lossa eller befria, alltså lösensumman.

När en levande varelse, människa eller djur, behöver förlösas, måste ersättningen göras eller priset betalas, annars dödas den berörda varelsen (2 Mos 13:13; 34:20). Det finns dock bevis för att denna regel inte alltid följdes strikt (2 Mos 21:8; Jb 6:23).

Begreppet återlösning hade en särskild betydelse för de förstfödda. Den förstfödda mannen, både människa och djur, tillhörde Gud. I teorin offrades den förstfödde till honom. Detta skedde när det gällde många djur, men människans förstfödda och vissa djur blev återlösta (2 Mos 13:13; 34:20; Nm 18:15, 16). Vid inlösningen av den förstfödde sonen ersattes ett djur, även om det senare betalades en summa pengar (Nm 18:16). Orena djur löstes in genom att ett offerdjur ersattes eller avlivades (2 Mos 13:13; 34:20; Nm 18:15).

Ett specialfall var djuret eller personen som utlovades till Herren. En sådan offrades utan undantag. Herren tog inte hänsyn till att personer eller djur som var så tillägnade kunde lösas in.

I fallet med kung Saul och hans son gjordes dock ett undantag (1 Sm 14:24-46). Saul hade lagt en förbannelse över alla som åt på dagen för ett visst slag. När han fick veta att hans son Jonatan (utan att veta om det) hade brutit mot hans påbud beordrade han ändå att han skulle avrättas. Folket ingrep och löste Jonatan genom att ersätta honom med ett djuroffer.

Den andra termen är den hebreiska roten gā'al, som främst används i samband med familjens regler och skyldigheter, de lagar som reglerar familjens äganderätt och skyldigheter. Om till exempel en familjemedlem skulle förlora en egendom hade den närmaste släktingen både rätt och skyldighet att lösa in denna egendom. Denna rätt till inlösen skyddade familjens arv. Det substantiv som härstammar från denna rot motsvarar den engelska roten redemption, och den person som köper tillbaka egendomen är goel eller inlösare.

En israelit som tvingades sälja sig själv som slav för att betala sina skulder kunde bli återlöst av en nära släkting eller till och med av sig själv (Lv 25:47-49). Mark kunde också lösas in på samma sätt (vv 25-28; Jer 32:6-9).

Rätten till inlösen omfattade även personer som befann sig i särskilda situationer. Det är välkänt att en man är skyldig att gifta sig med sin brors änka. I Ruts bok utsträcks rätten till inlösen till en avlägsen släkting. I denna berättelse löste Boaz inte bara egendomen utan också Rut, och hon blev hans hustru (Ru 3:13; 4:1-6).

Den tredje termen som används på hebreiska är rotverbet kāpar, som betyder "täcka". Från denna rot kommer termerna som betyder att täcka över synd, sona eller gottgöra. Det härledda substantivet, kōpher, betyder det pris som betalas för att täcka synden, när termen används i religiös mening.

Termen används för att beteckna den betalning som görs för ett liv som har blivit förverkat. Ett bra exempel är det pris som betalades av ägaren till en oxe som hade uppslitst en person till döds. Enligt lagen var ägarens liv förverkat, men han kunde lösa sig själv genom att betala den begärda lösensumman (2 Mos 21:28-32).

Alla tre termerna översätts med samma grekiska verb, luō, som betyder "att lossa". Lutron (lösen) används ibland för alla tre termerna. Detta tyder på att även om hebréerna använde olika ord för olika situationer, är samma väsentliga betydelse av återlösning involverad i alla situationer. Begreppet att lösa eller frigöra är av största vikt.