Predikan i Botkyrka kyrka
Nyårsdagen  -  ”I Jesu namn”
Årgång 2  -  Luk 13:6-9 & Heb 13:5-8
1 januari 2010

Psalmer: 238a (ingång), 697:7 (lovsång), 516 (gradual),
43 (e pred), 72 (tillred), 498 (slut)

Nyårslöften

Har ni gett er själva eller någon annan något nyårslöfte? Så här vid årsskiftet så är det ju högsäsong för nya, ibland höga, ambitioner, nya självpåtagna åtaganden – inför det nya året. I dagens episteltext möts vi av Guds löfte till oss – inte som ett nyårslöfte egentligen utan ett tidlöst löfte från Gud till varje människa som söker sig till honom.

Att bära frukt eller inte

Men vi ska börja i Jesu allvarliga liknelse om fikonträdet som inte bär frukt som Margot läste. Läsa Luk 13:6-9 igen. Mannen som äger vingården och som kommer för att se om det finns någon frukt på fikonträdet är Gud Fader. Fikonträdet är vi: vi som församling, kristen gemenskap. På samma gång också en bild för var och en av oss som lärjungar. Som vi ju också sjöng: ”Jag är det trädet i din gård som du har velat spara.” Vem är trädgårdsmästaren? Ja, det mest sannolika är att Jesus syftar på sig själv, han är trädgårdsmästaren.

Allvaret i den här liknelsen är frågan som Jesus genom den riktar till oss: ”bär du frukt?” I dagarna ser vi tillbaka på 2009 och kanske försöker sammanfatta året, se de stora dragen. En fråga att ställa sig själv är – ”har jag burit frukt under 2009? Har vi som gemenskap burit frukt?” (---)

Vad är det för frukt Gud förväntar sig att vi ska bära? Ja, tydligast beskrivs detta av Paulus i Galaterbrevet (Gal 5:22-23) där han talar om Andens nio frukter. Alltså nio karaktärsdrag, egenskaper som alltmer ska växa fram och genomsyra den som lever med Gud. Jag ska räkna upp dem. Har du, har jag, har vi burit dessa frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning? Den som vill kan slå upp Gal 5:22-23 där hemma och fundera vidare över vilken frukt man burit.

Det finns många andra sorters frukt också men dessa nio är grundläggande och frukter som i sin tur ger upphov till många andra goda frukter. Jesus säger att Gud har en förväntan på oss att vi ska bära frukt. Ägaren till vingården säger till trädgårdsmästaren: läsa Luk 13:7. Det här är på allvar. Vår tro ska bära frukt, ska få förändra oss, påverka oss och vår omgivning.

Vi är träd i Guds trädgård

Det finns ett stort allvar i liknelsen men också hopp och evangelium. Det första, som det är lätt att missa, är att trädet (vi, du och jag) faktiskt stå i Guds vingård – inte någonstans utanför. Vi tillhör Gud, vi finns i Guds trädgård. En andra sak är att mannen/Gud går runt i trädgården och intresserar sig för den. En bild inte bara för Guds förväntan på oss att bära frukt utan också för Guds intresse och omsorg om oss – träden i hans trädgård. Allra mest påminns vi om Jesu kärlek till oss när trädgårdsmästaren invänder och vädjar å trädets vägnar. Läsa Luk 13:8-9. Trädgårdsmästaren är beredd att göra allt han kan för att trädet ska börja bära frukt och undgå att huggas bort.

Hur det gick får vi faktiskt inte veta. Gick ägaren med på trädgårdsmästarens vädjan så att trädet fick ett år till på sig att bära frukt? Vi vet inte. Och, i så fall, bar det sedan frukt eller inte? Vi vet inte. Däremot vet vi att vi står i början av ett nytt år. Vi har getts en ny chans, ny tid, ny möjlighet att bära frukt på, och det ska vi ta fasta på.

Anledningen till att Jesus inte säger att trädet fick ett år till på sig, kanske är att vi då skulle tolka liknelsen som att Jesus sa att vi alltid får en chans till, att det alltid finns ett år, en dag en chans kvar. Det är en farlig tolkning eftersom det inte är sant. Tiden tar slut, möjligheterna, tillfällena, chanserna tar slut.

Därför kan man säga att slutet på den här liknelsen, svaret på hur det egentligen går för det där trädet – det svaret finns i våra egna liv – för det är om oss liknelsen handlar. Varje nytt år, varje ny dag är ett nytt tillfälle, en ny tid att bära frukt. Och det stora är att Gud inte rullar tummarna och väntar på att vi på egen hand ska börja knoppas, blomma och bära frukt. Nej, trädgårdsmästaren, Jesus, gräver ut runt oss, gödslar, stödjer, hjälper till och skapa förutsättningar för vår växt och vårt fruktbärande. Men om vi som träd tillsluter våra rötter och inte suger i oss av den näring, det levande vatten som trädgårdsmästaren erbjuder – ja, då kommer vi inte att bära frukt.

Guds löfte till oss inför det nya året

Episteltexten påminner oss om ett av Guds stora löften till oss, det står: läsa Heb 13:5b. Gud kommer inte att överge eller svika oss. Kanske kommer det under 2010 finnas dagar och stunder då du upplever att Gud övergett dig eller t o m svikit dig. I synnerhet då ska du komma ihåg detta löfte . ”jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig”. Gud överger inte men ibland kan Gud dölja sig för oss. Ibland kan vi förstå varför efteråt men ibland kan vi inte ens efteråt förstå varför Gud dolde sig för oss. I den här tunga stunderna då Gud känns avlägsen så behöver vi varandra desto mer, inte minst för att påminna varandra om att Gud aldrig överger.

Sedan citerar episteltexten en vers från Psaltaren som blir som ett andra löften från Gud till oss. Läsa Heb 13:6. Gud är vår hjälpare. Gud är inte bara med oss under året utan kommer att hjälpa oss under de dagar som ligger framför. Därför kan vi, som det står i texten, vara trygga inför framtiden och behöver inte frukta, vara rädda eller oroliga för det som kommer. I Jesu namn och tillsammans med Jesus som är vår vän den bäste går vi in i det nya året, det nya årtiondet.

Låt oss be
Gode Gud, du vill att vi ska bära frukt. Hjälp oss att bära frukt. Låt kärlek, glädje och frid alltmer prägla oss. Låt tålamod, vänlighet och godhet alltmer genomsyra oss. Låt trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning alltmer känneteckna oss. Jesus, hjälp oss att bära frukt.

Tack för att du går med oss in i det nya året och lovat att aldrig överge eller svika oss. Vi överlämnar oss åt dig. I Jesu namn, amen.