Vad är det onda? Matt 6:13

Idag avslutar vi vår predikoserie utifrån Herrens bön: Vår Fader.

Vi har kommit till sista meningen i bönen där Jesus lär oss att be:

Matteusevangeliet 6:13 “Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.”

Först lite kort om prövningen. Prövning eller frestelse är två möjliga översättningar av det grekiska ordet.

Jakob, Jesu bror, skriver i sitt brev:

Jakobsbrevet 1:13–14 “13 Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. 14 Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs.”

Frestelsen eller prövningen kommer inte från Gud. Och med det lämnar jag prövningen och frestelsen för den här gången. Med det inte sagt att det inte är en viktig fråga som det skulle vara intressant att fundera mera omkring.

Ser vi oss runt i världen är det inte svårt att hitta ondska. Ser vi oss runt i världen är det inte heller svårt att hitta onda människor.

Men är det först och främst den sortens ondska som Jesus uppmanar oss att be om att bli räddade ifrån?

Är det så att Jesus uppmanar oss att försöka sätta upp en sköld runt oss själva och våra kära för att vi skall vara skyddade mot yttre hot? Jag tänker inte säga att det inte är så.

Men när Jesus uppmanar oss att be om att bli räddade från det onda, så tror jag framför allt att han vill att vi ber för vår inre människa.

Vi hörde texten från Ordspråksboken 4:23 “Mer än allt annat — vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.

Jag tror att när Jesus lär oss att be om att räddas från det onda så är det framför allt risken att det onda skall få inflytande i våra liv som han vill undvika. Att det onda inte skall få styra vårt sätt att tänka. Inte påverka vårt sätt att bemöta varandra och andar. Inte vara glasögonen genom vilka vi ser på varandra. Idag vill det onda också få vara med och svärta ner vår egen bild av oss själva. Många påverkas och har en sprucken och bräcklig självkänsla.

Idag är det många som mår dåligt, som lider av psykisk ohälsa. Många har en väldigt dålig självbild och har svårt att se att man har ett värde. När den tanken får äta sig in i medvetandet så blir den giftig.

Herre, rädda oss från det onda.

Ordspråksboken 4:23 “23 Mer än allt annat — vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.”

När Jesus uppmanar oss att be om att räddas från det onda kan det innebära befrielse. Om en människa kan slänga de här gnagande tankarna om att inte duga, om att inte räcka till på sophögen. Då tror jag att den människan kan känna lättnad. Då tror jag att den människan kan känna befrielse. Känna hur axlarna kan få sjunka ner.

Det grekiska ordet för ondska i NT: πονηρός, betyder: dålig, skadlig, otjänlig, onyttig.

Jesus uppmanar oss att be om att räddas från det dåliga, från det skadliga, från det otjänliga, från det som är onyttigt och inte leder till något bra. Rädda oss från det som inte bygger upp utan som istället river ner och förstör mig själv, mitt liv, mitt inre, min uppfattning om mig själv.

Paulus skriver i Romarbrevet 12:9 “… Avsky det onda, håll fast vid det goda.”

I Nya testamentet pratar man ibland också om ondskan som “den onde”.

Djävulen, den onde är Guds motståndare. I Jobs bok i Gamla testamentet kallas han för Åklagaren.

Djävulen vill att du skall resignera och ge upp. Djävulen viskar i ditt öra: “Det är ingen idé!” “Det är för sent nu.” “Du kan inte göra någon skillnad.” “Du har ändå inget värde, du kan inte tillföra något.”

Men Jesus säger: Ni är jordens salt (Mt 5:13), Ni är världens ljus (Mt 5:14).

Det är ganska stor skillnad. Jesus bemyndigar människan. Han upprättar människan. Han säger till dig: Du är värdefull. Jag älskar dig. Jag har ett uppdrag för dig. Du behövs. Du är jordens salt, du är världens ljus.

Det innebär att du kan göra en avgörande skillnad. Du kan vara salt mot förruttnelsen. Du kan vara ljuset som lyser upp i mörkret.

Vi hörde Pauli ord läsas om hur han förtvivlat konstaterar:

Romarbrevet 7:19 “Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”

Kanske känner du igen dig?

Vi kan hitta ondska om vi letar ute i världen. Vi ser tydliga spår av ondskan i våra nyhetssändningar. Vi ser mycket ondska där människor lider under krigets fasor, i gänguppgörelser och när människor utnyttjas av andra.

Men ondskan finns också som en del av våra liv. Den påverkar hur jag tänker och hur jag handlar. Jag tror att det framför allt är den ondskan som Jesus uppmanar oss att be om att räddas ifrån.

För om den ondskan får fäste i oss. Om den ondskan får fäste i den kristna församlingen. Då äventyras hela kyrkans framtid. Då lämnas människor åt sitt öde, människor som är beroende av Jesu utsträckta händer.

Kyrkan är inte perfekt. Församlingen består inte av felfria människor. När vi inser det så kommer ingen att prata om vi och dem. Då kommer ingen längre att se ner på andra. Då får ondskan inget fäste i våra hjärtan.

Du och jag får komma med vår brustenhet till Jesus. Vi får komma med våra tillkortakommanden. Tillsammans får vi be om att räddas från det onda.

Vi får be för våra nära och kära att de skall räddas ifrån det onda. Att de skall slippa den ondska som vill dra ner dem i mörkret. Den ondska som förkrymper deras inre människa och gör dem till några andra än de de innerst inne är.

Men om det får vi givetvis be också för oss själva. Att vi skall kunna bevara våra hjärtan. Att det frö som har lagt ner i våra inre skall få växa sig stort och starkt. Att vi skall få modet att ställa oss på det godas sida. Att det ur våra hjärtan skall få välla fram en stor värme och generositet. Att Jesu kärlek skall få strömma igenom oss.

Herre, rädda oss från det onda och låt din kärlek få leva och frodas i vårt inre.

När jag växte upp så användes syndabekännelsen knappt aldrig. Och så är det fortfarande i de sammanhang som jag oftast rör mig.

Men kanske kan syndabekännelsen få bli en del av räddningen från det onda. Vi skall inte låta det onda ligga kvar och gnaga i oss. Det skall inte få ligga som en sten i skon som känns varje steg vi tar. Vi får inte låta våra tillkortakommanden, våra misslyckanden, vår skuld, vår synd ligga kvar och liksom äta upp oss inifrån.

Syndabekännelse:

Gud, med dig kan vi dela allt. Tillsammans bekänner vi vår delaktighet i världens splittring. Därför berättar vi nu om det som gör ont och det som vi ångrar. Vi vet att vi har sårat andra och andra har sårat oss. Vi delar också det som gör oss rädda. Lyssna till våra tysta tankar.

Till dig som ber om förlåtelse säger jag på Jesu Kristi uppdrag: I Faderns, och Sonens, och den heliga Andens namn — du är förlåten.