Jesus kommer snart - Är vi redo?

Tit 2:12-3:7Ställ frågan: Vad är det som skiljer Pingströrelsen  från andra folkrörelser?

För att kunna svara på den frågan så får vi fråga oss:

-Vad är det som kännetecknar en pingstvän?

Ställer man den frågan till dem som kallar sig pingstvänner är svaret ofta entydigt:

-Vi är troendedöpta, vi säger oss tro på hela bibeln och har därför bibeln som rättesnöre i

vårat liv, i prioriteringar och värderingar.

Vi vill gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar, vi vill vara med och bota sjuka,

Kasta ut onda andar och låta Guds ord bli stadfäst med under och tecken genom våra liv

allt eftersom den väldiga kraft som Gud enligt sitt eget ord låter verka i och genom oss.

Men framför allt så bekänner sig väll en sann Pingstvän sig till Anden.

   -Är man Pingstvän (så är man väl vän av pingsten)

     Man har upplevt den H.A , eller drivs av en längtan efter att få uppleva den H.A liv.

Gör man då inte detta i andra kyrkor och församlingar – jo visst, och på senare år blir det allt

Vanligare, men det som jag vill peka på här är att om man säger sig vara pingstvän så har man

därför samtidigt deklarerat ett ställningstagande för Anden och man behöver därför inte be om ursäkt för att man drivs av en längtan och en passion att varhelst vi går fram, och
att varje samling vi har tillsammans får vara präglad av den H.A

Nu vet jag inte hur det är här i Bredaryd, jag har inte varit här tillräckligt länge

Men jag vet med säkerhet att man i alldeles för många pingstförsamlingar i vårt land

nästan ber om ursäkt för om man vill ha mer av Andens yttringar i våra möten.

Och där mycket av sammankomster mer och mer har börjat bli lika förutsägbara som i

de församlingar och kyrkor som vi så tydligt genom historien har tagit avstånd ifrån.

Nu säger jag inte att ekumenik och samarbete är fel – Tvärtom,

Men för den skull ska vi inte anpassa oss och släta ut det som är vår identitet

och vårt signum.

Ef 5:18
Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden,

Många kristna idag talar om den H.A,

Men om vi ska vinna vårt land så räcker det inte med att bara prata om Anden.

·        Läs lite från pingströrelsens barndom

På den tiden var pingstvännernas gudstjänster (eller möten som man föredrog att kalla dem) allt annat än förutsägbara.

På något sätt tror jag att vi alltför ofta nuförtiden, på ett många gånger felaktigt sätt

har försökt att ta fasta på bibelord om att ”Gud är en ordningens Gud”

    Och så har men därmed jämställt detta med en ordning som skulle

    vara det samma som en trygg och förutsägbar verksamhet.

Och det med aktiviteter som många gånger mer bygger på ett väl förberett och genomarbetat program än på ett skriande behov av andens ledning.

Men om det någon gång var ordning och reda så var det på Pingstdagen när anden föll första gången. Trots att ingen visste vad som hände eller vad som vår på gång så var det ordning

-         Andens ordning.

Har du någon gång funderat över:

II:Vad är der människor ser när de ser pingstförs. I Bredaryd?

Kan de se på oss som vilken kulturell sammankomst som helst, eller avviker vi från det

samhällsvardagliga?

Hur är det med oss – Är vi lika förutsägbara som en meny på MC Donalds?

Är våra möten lika givna på förhand som att gå och se Romeo och Julia

Där skådespelarna kan variera men handlingen och slutet alltid är det samma?

-         eller finns det något kvar hos oss av det lilla barnets totala beroende
där Gud som vår far har fria händer att göra vadhelst han vill?

Expressens krönika om Åke Green
T.o.m samhället förväntar sig av oss att vi är annorlunda!

I predikantveckan som pågick nu under veckan fördes so de flesta av er känner till aktiva samtal i olika frågor som kändes aktuella för rörelsen:

En fråga var ”För vilka formar vi vår verksamhet och våra gudstjänster?”

Och nu kommer jag för en stund att bara citera de påståenden som gavs av förkunnare och ledare i olika åldrar:

                      Jesus lärde att det är saligare att ge än att få, men i våra församlingar

                      lever vi ofta efter mottot att det är saligare att få än att ge.

Och med detta syftade man på hur vi som har varit med rätt länge på vägen ofta ställer kraven

Och förväntningarna på våra gudstjänster primärt utifrån hur vi själva önskar ha det,

    Medan vi, som man samfällt konstaterade, ibland kanske måste offra lite av det som vi trivs 

    med som bäst / för att kunna möta de ovana kyrkobesökarna med ett mer tidsenligt språk.

Ett annat påstående som gavs, och som kan behöva sin förklaring är att

    De äldre måste anpassa sig till de yngre.

Och här var man väldigt noga med att det inte primärt handlar om ålder i första hand,

utan om hur länge du har varit en kristen. (För du kan ju ha nått mogen ålder och ändå vara nyfrälst)

       Och med detta ville man säga att om man har vandrat länge med Herren så borde man

       kunna göra skillnad på vad som är kärna och vad som är periferi,

       Och man borde också kunna känna igen anden även om uttryckssätten varierar.

För det är ju så i en vanlig familj, att det är barnen som styr och bestämmer

     Christer spett och barnsånger i bilen tex…… 

      Det här du Thomas har du in te upplevt än men vänta bara…..

Och något som man ville skicka med till våra olika församlingar var frågan

    Finns det människor som inte platsar in i vår så ofta iordningsställda och

    tillrättalagda miljö i våra kyrkor? – Och vad gör vi i så fall för att nå dem

Till sist, innan jag går vidare i min predikan ska jag avsluta dessa citat med att återge

vad ungdomar runt om i vårt land har svarat på frågan vad de önskar se i våra församlingar:

Man fick följande svar:

                      Levande och sann andlighet

                      Se Gud manifesterad i kyrkan, för om man inte får göra det, tror de själva

                     att de inom några år kommer att söka sig vidare bort från församlingen.

                      Andra önskar att de någon gång, i den vanliga gudstjänsten kunde

                      få höra både tungotal och profetiska tilltal, att se människor uppleva Guds kraft i

                     förbön - Och att se det man har hört talas om, att det är en verklighet.

Vi kunde också konstatera at 95 % blir frälsta innan 25 års ålder,

Och vi frågade oss hur detta återspeglas i våra gudstjänster.

B&U är inget pittoreskt inslag i verksamheten någon gång då och då,

Utan de behöver känna att de har stöd och förtroende i församlingen

Och framför allt så behöver de se att deras uttryckssätt inte bara accepteras med nöd och näppe.

Någon tog en bild som jämförelse med nyfrälsta är som ett litet barn:

Tappar man ett litet barn i golvet i Sverige får man fängelse

Vi tappar årligen ungefär 2000 pers inom pingströrelsen varje år

Och som en gammal man uttryckte det:

   ”När han var vi barn med och hörde hur mor och far prisade Herren i nya tungor

     I mötena, och denna erfarenhet - sade han - är något av det som har hjälpt honom

    att hålla kursen i livet.

Nu lämnar vi citaten från samtalet i predikantveckan och återgår till vår predika

genom att slå upp Luk 15:8

Luk 15:8-10 Kvinnan med de förlorade silverpenningarna

    Denna liknelse à Glädjen hos änglarna över varje nyfrälst

        Som kvinnan söker efter sitt mynt, vänder uppochner på hela huset tills hon finner det

        så söker Gud efter varje människa som är vilsegången.

För en stund glömmer vi det borttappade myntet och fokuserar oss på kvinnan

När Lukas ska spegla en himmelsk händelse tar han en helt vardaglig situation som

    Speglar något som vi alla någon gång råkat ut för. (saker som har kommit bort)

Hur skulle du ha betett dig, idag år 2005, om du hade varit i kvinnans situation ?

   Visst kanske du hade letat en tid men frågan är

–        Hade du lagt ner all den energi som denna kvinna uppenbarligen lägger ner för att hitta detta enda mynt ?

Du kanske tycker att – Ett mynt hit eller dit var väl inte hela världen

Det rörde sig ju som mest om 10 % av hennes egendom (90 % kvar)

Denna kvinna – Ingen vanlig kvinna.  

Denna kvinna visste att rätt uppskatta vad som var hennes, och

    hon nöjde sig inte med mindre än att hon återerövrade det !

Som regel har detta ord används för att illustrera hur Gud söker varje människa,

Men det kan lika gärna handla om hur en kristen söker efter det so av Gud är honom

eller henne givet, och inte nöjer sig med mindre än att han  har funnit det.

Allt för ofta tar du och jag saker och ting för givet……..

    Så för givet att vi mer eller mindre har slutat att värdera det som vi egentligen äger.

    Vatten, bostad, ren luft, mat för dagen osv.

Tyvärr är detta även ett mönster som återspeglas i vår attityd till Guds gåvor

Och till det liv som så långt jag kan se utlevdes av den första församlingen och i alla väckelserörelsers linda.

   Gud vill rusta sin för samling idag . Rusta henne så att fienden inte ska bli henne övermäktig

   En potential av gåvor, tjänster och utrustning för detta finns nerlagt hos varje kristen och

   är tänkt att fullkomnas i församlingen där lemmarna, varandra till tjänst styrker och hjälper

   varandra

En sådan församling blir en attraktiv växtplats, både för människor i och utanför församlingen.

  Bibeln uppmanar oss att söka – dels att söka efter de förlorade, men också att

  söka det liv i den H.A som är tänkt för varje kristen och för Guds församling.

Ordet säger oss att: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och förgöra – inget annat   (jing-jang à en villolära)

Bibeln säger också att Gud inte bara söker de förlorade, utan att även den h.A söker:

 à  Den h.a söker svartsjukt efter vår gemenskap.

AVSL:

Om vi för en stund kan lägga av oss den här typiska svenskheten

–        där vi, oavsett hur vi egentligen mår, oavsett hur våra omständigheter ser ut.

–        Och där vi på frågan hur det står till med oss – alltid plikttroget svarar:

–        Jo tack, det är bra.

Om du för en stund vågar släppa det där, och är riktigt ärlig mot främst dig själv,

Så skulle jag vilja ställa en fråga till dig här idag:

   -Är du till freds med ditt kristna liv idag?

   - På en skala mellan 1-10   à ligger du då åtminstone över mittlinjen?

   - Och så en fråga till dig som har vandrat med Herren ett tag nu:

        ”Har ditt kristna liv blivit vad du har tänkt – så här långt?”

Jag tror att vi alldeles för ofta nöjer oss med ett liv i Kristus som inte ens

svarar upp till hälarna i förhållande till det liv som Herren har tänkt för oss,

   Att sedan vår bekännelse säger att vi är pingstvänner, och med det underförstått

–        vi har funnit livet i Gud – vi känner Anden – det gör faktiskt det hela inte bättre.

Jesus sade: ”Saliga de som hungrar och törstar”

Och ordet som vi läste ur Ef 5:18 uppmanade oss ”Låt er uppfyllas av anden”