Namnlös Sermon (3)

Dom 2:11-3:31; Filippinerna 1:12-18; Psalm 63-64

När jag går igenom svåra omständigheter i livet, vill jag ha slut. Jag är så fokuserad på flykt och övervinna att jag knappt tänker på vad Gud kan lära mig genom den erfarenheten. Och jag tänker verkligen inte på hur han kan använda mig för att vittna mot andra.

Paul var på en helt annan våglängd. I sitt brev till kyrkan i Filippi ställer han sin romerska fängelse i kontext: "Nu vill jag veta, bröder, att mina förhållanden har hänt istället för evangeliets framsteg, så att min fängelse i Kristus har blivit känd i hela praetorium och till alla övriga "(Phil 1: 12-13).

Paul var inte bara uthållig eller förutse slutet på hans fängelse. Han använde sin erfarenhet för att vara ett vittne för Kristus. Hans fångare måste ha undrat: vad gör en person villig att lida så här? Vad gör hans budskap värt fängelse?

Paulus omständigheter skapade inte bara vågor med de som han vittnade om. Andra troende var emblemened av Paulus uthållighet och predikade evangeliet utan rädsla (Phil 1:14).

Det är inte naturligt att vara fylld av glädje mitt i svåra tider. Det är inte normalt att ha en känsla av syfte när allt verkar gå fel. Vi förväntar oss inte mycket av oss själva eller andra under dessa tider, men Gud vill förfina oss och använda oss. Han ger oss en chans att visa "Guds fred som överträffar all förståelse" - som ett vittnesbörd om Kristi förlossningsarbete (Phil 4: 7). Svarar du

Hur kan du använda dina svåra förhållanden för att peka andra mot Kristus?