Guds tältande närvaro

20181118 Gnosjö MK - Guds tältande närvaro

Berätta om arbetet i Malmö:

- 10 år i höst, mycket har hänt, i höst Sharooz dop med familj,

- Efter 40 dagars bön och fasta har vi upplevt att vi ska ta en paus, nya uppgifter.

- Arbetet genom SAM fortsätter genom familjen Makam och Fazal - två missionärsfamiljer som är på väg att starta upp en husförsamling i Rosengård. Be gärna för det arbetet!

Vi ber direkt för det och att Gud ska tala genom sitt ord

”Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig. Av hans fullhet har vi alla fått nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.”

Om du tänker efter kan du säkert komma ihåg ett minne där du har uthärdat en fruktansvärd natt i tält. Jag ser ju att det finns många gamla UV-scoutledare här. Jag har själv varit scoutledare och åkt på läger där vi sov i militärtält. Jag kan precis komma ihåg känslan av att krypa ner i en iskall sovsäck sent på natten, för att sedan vakna i ett tält som genom stekande solsken har förvandlats till en drypande varm bastu. Snabbt som ögat försökte man åla sig ur sovsäcken som klistrade sig fast på kroppen tills man slutligen, sömnig och yrvaken kom ut från den varma tortyrkammaren.

I sådana fall passar uttrycket: Hellre frysa i tältet, än att tälta i frysen.

Vad har då det här bibelordet med tält att göra? Tittar vi på ordet som i våra svenska biblar översätts till bodde, kommer det från det grekiska ordet ”skenå”, vars rot är tält.

”Ordet blev kött och tältade bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern”.

Vad är det då för ett ord som är ute och tältar? Bibeln kan vara ganska krånglig för oss som lever i ett helt annat land, i en helt annan kultur, i en helt annan tid än den när den faktiskt skrevs. Min plan är att vi tillsammans ska söka i Bibeln för att förstå den här texten bättre och vad den har för betydelse för oss idag!

I texten vi läste skriver Johannes att Mose för länge sedan fick ta emot Guds lag på berget Sinai, efter att Gud hade befriat Israels folk från Egypten. I lagen stod det exakta instruktioner dels för hur Mose skulle bygga ett tält (eller tabernakel som de flesta kanske känner till det som). Mose fick även ta emot många olika regler och lagar. Allt detta syftade till att Guds närvaro skulle kunna uppenbaras bland Israeliterna, dvs att Gud skulle kunna tälta här på jorden! När tältet var färdigt hände detta:

”Då täckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.”

Gud bodde verkligen bland sitt folk!

Israeliterna vandrade runt och campade, eller tältade om man så vill, ända tills man till slut kom fram till det land Gud hade lovat dem. Där skulle de få bo så länge de höll sig till Gud. Eftersom man inte behövde gå runt och tälta mer bestämde sig kungen för att bygga ett hus, istället för tältet, som Guds närvaro kunde uppfylla, i Bibeln oftast kallat för templet. När templet invigdes så fylldes hela huset av ett moln av Guds härlighet, precis som tältet hade gjort tidigare. Härligheten var så stark att prästerna inte kunde göra tjänst där. Detta kan man läsa i . Gud bodde bland sitt folk!

Tyvärr fanns det stora problem. Redan från början sedan Mose fick lagarna från Gud på berget Sinai hade folket misslyckats med att hålla dem. När Mose kom ner från berget såg han att folket hade tillverkat en stor guldkalv som de tillbad och därmed hade de brutit det första budet om att inte ha några andra gudar vid sidan av Gud. Detta var ingen engångsföreteelse, utan fortsatte genom hela Israels historia. Detta, som Bibeln kallar synd, skiljer oss från Gud och hindrar Guds närvaro från att finnas bland sitt folk. Gud försökte varna folket genom att skicka profeter, människor som varnade för vad konsekvenserna av synden skulle bli. Men folket lyssnade inte. Till slut var gränsen nådd och ett folk från Babylon tillfångatog Israeliterna och förstörde Guds hus, templet.

Efter 70 långa år fick de komma tillbaka till sitt land och kunde äntligen återuppbygga templet. Men Guds närvaro kom aldrig tillbaka för att uppfylla templet, så som han hade gjort tidigare. Detta trots att Gud hade lovat att göra exakt det enligt profeterna. Nya profeter kom som sa att allt fortfarande inte stod rätt till. Det verkade som om folket levde kvar i slaveri trots att de var tillbaka i sitt land. Profeten Jeremia hade sagt att exilen, då folket var i Babylon, skulle vara i 70 år. Men utifrån Daniels bok verkade exilen pågå en mycket längre tid, dvs 70 veckor av år - vilket är nästan 500 år i exil (Dan9:24). Det var först då synderna skulle få ett slut!

Precis i den stund som de 70 årsveckorna i Danielsboken slutade, trädde Jesus fram. Han proklamerade: Omvänd er och tro, för Guds rike är nu här! (). Människor förundrades när Jesus menade sig ha makten att förlåta synder, något som bara Gud själv kunde göra. Synderna som Gud brukade förlåta genom att Israels folk offrade i templet, förlät nu Jesus själv!

Genom sin närvaro tog Jesus med sig Guds rike och gestaltar i sig själv Guds närvaro här på jorden. Till skillnad från när Guds närvaro uppenbarades i tältet i Israels historia, blir Gud nu för första gången i historien kött och blod, genom Jesus Kristus!

”Ordet blev kött” och med det menar Johannes att ordet som Gud talade ut för att skapa världen i 1 Moseboken blev förkroppsligat genom en människa, Jesus från Nasaret. Detta bekräftas på många andra ställen i Nya testamentet till exempel : ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter - allt är skapat genom honom och till honom.”

Som vi läste i början: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Jesus gjorde alltså Gud känd och synlig här på jorden. När vi ser på Jesus ser vi också hur Gud är! Och när människor ”såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern” så var det samma härlighet enligt Johannes som fanns i tabernaklet och i templet.

Konsekvensen av vad Johannes skriver här är, att när Jesus kom till Jerusalems tempel, då var Guds närvaro som det judiska folket hade längtat efter i 500 år äntligen tillbaka!

Om vi hade börjat vår bibelläsning i början några verser tidigare står det: Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom (Joh1:10-11).

Guds närvaro kommer tillbaka, men människorna tar inte emot honom! Han blir korsfäst och dör en plågsam död på korset. Vilken tragedi! Men Jesus var väl medveten om detta skulle ske. På väg till sitt eget hus, templet i Jerusalem, utbrast Jesus i :

Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. Nu ska ert hus lämnas öde.

Templet i Jerusalem, platsen där Guds närvaro skulle finnas tog inte emot närvaron när den väl kom tillbaka. Därför skulle också huset, templet lämnas öde sa Jesus.

Denna profetia som nämns på en rad andra ställen i bibeln uppfylldes år 70 då den Romerska armen belägrade Jerusalem och brände ner templet. Utan vare sig tält eller hus, tabernakel eller tempel, var skulle då Guds närvaro finnas?

Jesus var templet!

Jesus svarade på den frågan efter att han hade drivit ut försäljarna från templet. säger Jesus:

19”Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar.” 20Judarna sade: ”I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!” 21Men det tempel han talade om var hans kropp.

Jesus kropp var templet, platsen där himmel och jord förenades och där Guds närvaro manifesterades. Och det är precis det som texten i Johannesevangeliet säger när det står att ordet tältade ibland oss! Hela Johannesevangeliet är fyllt av ledtrådar om att Jesus tar templets plats.

Precis som prästerna tvättade sig inför tempeltjänsten, renade Jesus lärjungarna vid den sista måltiden. För Guds närvaro tog inte slut med Jesus tjänst här på jorden.

På samma sätt som Guds närvaro fyllde tabernaklet och templet kommer Guds närvaro på pingstdagen och fyller Jesu efterföljare genom den Helige Anden! Vi som tror på Jesus är delar i hans kropp, i templet. Detta kan vi läsa om i :

Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus.

Den levande stenen handlar såklart om Jesus som är hörnstenen, motsvarande grunden i modernt husbyggande, i det nya templet, huset, som ska byggas. Men på ett helt annat sätt än det gamla templet i Jerusalem. Det byggs inte av stora granitblock, eller betongfundament - det byggs av människor som tror på Jesus.

I står det så här: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.”

Genom Den helige Anden som vi kan ta emot då vi tror på Jesus, kan vi bli hus, eller tempel där Guds närvaro kan få finnas. Och när Nya Testamentet pratar om oss troende som tempel gäller det både oss som församling, men också varje enskild troende.

Med andra ord så bor Gud inte längre i tempel som är byggda av människor (apg 17:24) utan Vi är den levande Gudens tempel ().

På samma sätt som det fanns präster och offer i templet innan Jesus kom, säger Nya testamentet att vi som tror på Jesus är präster och vi kan bära fram oss själva som offer till Gud () Det är vår Gudstjänst!

Gud har alltså inte slutat med campinglivet, idag kan vi få vara hans flyttbara tält som sprider hans närvaro! Den härlighet som fanns i tabernaklet där Mose inte kunde gå in, den härlighet som fanns i templet som gjorde att prästerna inte kunde göra tjänst, den härlighet Jesus utstrålade som han fick av Fadern, den kan få bo i oss genom Den Helige Anden.

Jesus säger i ”Den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem”.

Tänk vilket privilegium att vi kan få bära Guds närvaro i oss!

Alla de människor som aldrig har haft en tanke att gå till ett tempel eller en kyrka för att söka Gud, kan du få gå ut till och bära med dig Guds närvaro till dem!

Därför vill jag avsluta med att skicka med er Paulus ord från :

Din kropp är ett tempel för den Helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud. Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!