Kristus är uppstånden!

Tidigt på morgonen kommer Maria från Magdala och några av hennes väninnor, även de är nära vänner till Jesus. Tidigt på morgonen kommer de ut till graven. Så tidigt att det fortfarande är mörkt. Väninnorna nämns inte här i Johannesevangeliet på annat sätt än att Maria säger “vi” när hon berättar Petrus vad som har hänt.

Jag tänker mig att de kommer tidigt för de vill hinna dit innan staden vaknar. De vill inte träffa någon. Att möta människors hånfulla blickar skulle kännas tungt nu när den de hoppats och trott på inte längre finns i livet.

Allt är nattsvart. De känner tomhet, saknad, förtvivlan och till detta läggs att någon har forslat bort kroppen.

Det är detta illdåd som gör att hon berättar för Petrus. Att Jesus inte ens respekteras som död tar hårt på dem.

Att Petrus och den andre lärjungen springer till graven har inget med glädje att göra. När de har inspekterat graven så går de hem igen. De har ännu “inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda”. För dem är det bara en tom grav nu och en fråga: Var finns kroppen? Vem har tagit den?

Maria finns kvar vid graven, hon gråter, hon är förtvivlad.

Då får hon ser två änglar sitta inne i graven. Hon berättar samma sak för dem som hon berättat för Petrus tidigare. “De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.”

Vi vet det redan innan någon hinner säga att graven är tom. Vi vet att det beror på att Jesus är uppstånden. Men de fattade inte. De trodde inte att det var möjligt.

Petrus och Johannes gick hem igen men Maria stannar kvar vid graven.

Det är då hon får möta Jesus. Mitt i sin bottenlösa förtvivlan. Då plötsligt och helt oväntat får hon möta Jesus. Och så går det upp för henne att “Livet vann, dess namn är Jesus”.

Varför är det Maria som Jesus visar sig för?

Varför inte Petrus, han som skall bli kyrkans ledare?

Det kan jag givetvis inte svara på. Men en sak verkar säker när det gäller Maria. Hon ville vara där Jesus är. Graven var tom, men att sitta hemma var inget alternativ. Och så plötsligt, helt otippat, så står Jesus där och i ett enda nu så förändras allt. Inget är sig längre likt!

Då kommer ju en fråga till oss: Hur kan vi veta att Jesus verkligen är uppstånden? Finns det något som talar för det? Finns det bevis?

Vart tog kroppen vägen?

Skendöd, (gick ut själv)

Översteprästerna tog kroppen

Lärjungarna tog kroppen

Han uppstod

Om det nu är sant att han uppstod. Vad innebär det för dig idag. Vad är det som blir annorlunda?

Petrus och Johannes tänkte: Han är död och nu har någon snott kroppen också. Kom, vi går hem istället.

Tänker vi: Yes! Han är uppstånden! Och så går vi hem och fortsätter med vårat som om inget har hänt?

Många av oss har på tv-bilder sett muslimerna vallfärda till Mecka och tåga runt den stora stenen i Kaba. De är hur många som helst och de har rest långt för att ta sig dit.

Undra vad de tänker när de ser de kristnas halvfulla kyrkor på Påskdagen, den största av alla kristna högtider? Vad betyder påsken för oss? Är den något mer än en långhelg och skollov.

Gör påsken någon skillnad i mitt liv?

Om Jesus inte har uppstått så kan vi upplösa församlingen och sälja kyrkan och ägna oss åt oss själva och vårt eget eller något annat vi känner för.

Men om Jesus har uppstått så gör det all skillnad i världen.

Då kan församlingens uppgift inte enbart vara att bjuda in till gudstjänster på söndagarna. Då måste det också innebära att berätta för andra om detta oerhörda som har hänt. Han lever, han är uppstånden!

Då behöver vi göra som Maria från Magdala. Berätta om vårt möte med Jesus för andra och vad det har inneburit för oss. Då vill vi ju att alla skall få veta. Unga och gamla.

Då är det ett svek att inte berätta. Att inte låta folk få sin chans att ta ställning.

Hur tror du att Jesus vill använda den här kyrkan, den här församlingen?

Jag såg en gemenskapsgruppsledare komma till kyrkan. Personen var på väg mot entrédörren här ute men fick se lite skräp eller något på marken som den plockade upp och lade i papperskorgen.

Det kanske hade hänt även om personen inte var gemenskapsgruppsledare. Det kan jag inte veta men på något sätt tänker jag mig att det var förtroendeuppdraget som gjorde att personen såg situationen med andra ögon. Personen tänkte: Detta är mitt ansvar. Inte så att jag är ensam om detta ansvar, men inte heller att detta ligger på någon annans ansvar.

Hur påverkas din blick och ditt tänkande av påskens verklighet?

Det gör något med oss när vi ser vårt liv i ett större perspektiv. Det gör något med oss när vi inser att vi är en del av detta “vi” som Maria från Magdala pratar om.

I slutet av vår text påminner Jesus oss om detta när han säger: “min fader och er fader, min Gud och er Gud”. Påskens berättelse innebär att vi hör ihop. Vi är syskon med samme fader. Vi är alla delar av samma kropp.

Hur tror du att Jesus vill använda dig?

Syns det i ditt liv att påsken har förändrat allt.

Det finns en risk att påsken blir en berättelse som vi berättar i kyrkan. Men påsken är en verklighet. Påsken är det som förändrar allt. Tänker man efter så är det så stort att man inte kan greppa det. Det går inte riktigt att ta in.

Kristus är uppstånden! (Ja, Han är sannerligen uppstånden)