Det finns bara en grund

Om jag skulle börja prata om fiskekvoter och risken för utfiskning av torsk i Östersjön så skulle inte så många av oss bry sig. Det är inte frågor som angår oss. Det påverkar inte vår situation eller våra framtidsutsikter.

För 30 år sedan kunde man prata om fredsrörelse,om passifism och stopp av vapenexport. På ett sätt en väldigt stor fråga och samtidigt väldigt liten eftersom den påverkar oss här ganska lite.

Skulle man ställa sig upp och prata om fiskekvoter hemma på Donsö, där jag kommer ifrån, kanske reaktionen skulle bli en helt annan.

Skulle man för 30 år sedan ställa sig utanför Bofors i Karlskoga och prata om pacifism, fredsrörelse och stopp av vapenexporten så skulle man förmodligen mötas av ett stort motstånd för att inte säga aggressivitet.

Men här i Andreasförsamlingen har de frågorna varit, gissar jag, ganska ofarliga. Ingen av dessa frågor påverkar våra liv ända in till vårt innersta.

Det gör ju inte frågorna mindre viktiga. Men det finns en risk att vi som människor har lättare att lyfta frågor som vi anser att andra bör förändra i sina liv. Om vi lyckas hålla de frågorna på agendan så blir debatterna ganska ofarliga för oss själva. Istället pekar vi ut andra och bekymrar vi oss över dem.

Men när vi kommer till frågor som får våra egna grundvalar att svaja så kan det däremot vara svårt att vara öppen för ett samtal.

Någon har sagt: “Människor fattar en åsikt, sedan fattar de inget mer”. Stämmer det på dig och mig?

I de texter från Apostlagärningarna som vi läst i vår bibelläsningsplan den här veckan så finns det flera sådan här frågor. När budskapet om Jesus förkunnas så känner sig människor hotade från grunden. Deras ryggmärgsreflex får dem att försvara sig genom att gå till attack mot Paulus och hans medhjälpare.

De första vi möter i texten vars tänkande och grundvalar ifrågasätts är judarna. Fram till kapitel 18 så börjar Paulus sina vistelser i nya städer med att söka upp synagogan. Men här ger han upp och säger: Från och med nu vänder jag mig till hedningarna”. (18:6)

Men han menar att han verkligen har gjort allt han har kunnat för att de skall förstå vad Gud har berett för alla som vill tro. Att detta med Jesus är ett paradigmskifte. Att Jesu död och uppståndelse skapar helt nya förutsättningar. Att Jesu död och uppståndelse skapar en helt ny grund att bygga sitt liv på.

Jag är utan skuld säger Paulus, ert blod må komma över er och era egna huvuden. ((18:6)

Judarna kan inte acceptera grunden för den kristna tron, detta att Jesus är Messias, detta att de inte behöver vänta längre. Men samtidigt innebär det Paulus påstar att de är som alla andra. Det verkade vara ganska svårsmält för dem. Allas lika värde är något som Paulus kämpar mycket för också i sina brev.

Galaterbrevet 3:28–29 B2000

28 Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

Jag vet inte hur många upplopp Apostlagärningarna berättar om då judarna, hans eget folk, startar mot honom. De stenar honom, de piskar honom, de jagar honom. Så ogärna vill de ta emot budskapet om Jesus Kristus som världens frälsare.

I Efesos blir det också upplopp mot de kristna. Där är det en silversmed som heter Demetrios som drar igång det hela. Han tillverkar souvernirer i silver. Små Artemistempel som han säljer. När kyrkan växer så känner han sig hotad. Om ingen längre tror på gudinnan Artemis, vad skall han då leva av.

Han känner att hela hans existens hotas av Paulus förkunnelse om Jesus som världens frälsare.

Det berättas om många upplopp i Apostlagärningarna men den här gången beskriver Lukas det med orden: “det blev ett allvarligt upplopp”. (19:23)

Det tar flera timmar innan stadens sekreterare lyckas lugna ner massorna och få dem att lämna den stora amfiteatern och gå hem till sig igen.

I början av kapitel 20 berättas för första gången att den unga kyrkan samlas på en söndag, dagen efter sabbaten, för att fira nattvard (bryta bröd). (20:7)

Här ställer sig kyrkan på egna ben. Från att försöka vara en väckelserörelse inom judendomen tar man nu steget att gå sin egen väg. Följt Jesu kallelse har man gjort hela tiden men nu får den en ny tyngdpunkt. Tidigare har man haft sin grund i judendomen och många inom den unga kyrkan menade att hedningar som kom till tro behövde omskäras och bli riktiga judar.

Nu blir det uppenbart på ett nytt sätt att tron på Jesus Kristus vilar på en ny grund. Det är Jesus som är den grunden, inget annat behövs.

1 Korinthierbrevet 3:11 B2000

11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.

Att vara kristen är ingen åsiktsgemenskap. Det handlar inte om att alla skall tycka exakt lika i alla frågor. Det vi har gemensamt är inte åsikter, det vi har gemensamt är vår tro på Jesus Kristus som världens frälsare.

Om församlingen var en åsiktsgemenskap så vore det ganska enkelt att vara kristen. Då handlade det bara om vad vi skall tycka och tänka i olika frågor.

Men kristen tro handlar om att följa Jesus Kristus, världens frälsare och låta honom vara grunden för våra liv.

Då är det plötsligt upp till mig att fundera över vad som finns i mitt liv som liksom skymmer sikten. Vad har jag möblerat mitt innersta med som gör att Jesus liksom inte får så mycket utrymme längre?

När jag använder mina pengar och berättar för Jesus: Titta här vad jag har använt mina pengar till, titta här vad jag har köpt.

När jag berättar för honom vad jag lägger min tid och mina pengar på, blir han stolt över vad han ser eller börjar han gråta.

Han har kallat oss att berätta för alla om honom. Är det uppdraget som lyser igenom när jag berättar för honom om hur jag hanterar tid och tillgångar?

Det blir så oerhört mycket enklare om vi agiterar vid kyrkkaffet om fiskekvoter eller andra frågor som inte påverkar vårt eget vardagsliv.

Det skulle förmodligen bli lite mer högljutt om vi försökte komma fram till en gemensam uppfattning om hur vi skall se på det judiska folket eller hur vi skall bemöta klimatkrisen och vad vi skall tänka om Greta Thunberg.

Vad finns i ditt liv som skapar distans till Jesus?

Vad finns i ditt liv som gör att du lever på ett sätt som du egentligen inte vill?

Vad är det som hindrar dig från att göra förändringar?

Vill du ha input från Jesus i de funderingarna så behöver du ge honom tid och inflytande genom bibelläsning och bön.

Kristen tro handlar inte om att försöka rätta till andra och försöka få dem att tänka som du.

Kristen tro handlar om att leva så nära Jesus att du kan höra hans röst. Han är här idag och vill möta dig på nytt.

Han ger sig själv åt dig i bröd och vin. Måltiden är en påminnelse om att ni hör ihop, om att han lever i dig och i ditt inre. Att det är han som är grunden för ditt liv. Inget annat skall ha den platsen.