Apostlagärningarna kapitel 20 (bibelstudium)
Transcript Search
Notes
Transcript
Apg 20
Apg 20
När oron hade lagt sig kallade Paulus till sig lärjungarna och intalade dem mod. Därefter tog han farväl och bröt upp för att resa till Makedonien. Och när han hade farit genom det landet och flitigt uppmuntrat bröderna kom han till Grekland, där han uppehöll sig i tre månader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien.
Paulus reser nu från Efesos. Det står att han uppmuntrade börderna i Grekland, där var han i tre månader. Detta är en mycket svepande formulering och vi vet att det skedde rätt så dramatiska och viktiga saker i Paulus liv.
För det första vet vi att han skrev 1 Koriniterbrevet från Efesos. Ca 53 e. Kr
Den här gången tänker jag nämligen inte besöka er bara i förbifarten utan hoppas kunna stanna hos er en tid, om Herren tillåter det. Jag blir kvar i Efesos fram till pingst. Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många.
Utifrån 1 Kor vet vi att det fanns olika fraktioner i Korint
Utifrån 1 Kor vet vi att det fanns olika fraktioner i Korint
När den ene säger: ”Jag hör till Paulus”, och den andre: ”Jag hör till Apollos”, är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er — Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Det är rimligt att Paulus etiska undervisning utmanade församlingen och att de därför vände sig mot honom. 1 Kor 5:9-13 På grund av detta brev blev församlingen mycket upprörd.
2 Kor 1:23-2:4 Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 24Det är inte så att vi vill råda över er tro, nej, vi vill hjälpa er till glädje — i tron står ni fasta. 21Jag har nämligen föresatt mig att inte komma till er med bedrövelse igen. 2För om jag gör er bedrövade, finns det då någon som kan göra mig glad? Jo, den som blivit bedrövad genom mig. 3Jag skrev som jag skrev (1 Korintierbrevet) för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.
Vi ser i detta avsnitt att Paulus både skrivit 1 Kor och att han besökt Korint och “kom med bedrövelse”.
Han har rest från Efesos till Korint, vilket är hans andra vistelse och sedan tillbaka till Efesos.
Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst. Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.
Vi förstår att Paulus måste övervinna deras motstånd och rekomendera sig själv, visa varför de borde ha förtroende för honom trots allt.
Nu står jag beredd att komma till er för tredje gången, och jag skall inte bli en börda för er. Det är er jag vill ha, inte det ni äger. Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer?
Nu är alltså Paulus på väg till Korint i Apg 20:1-3 även om det inte nämns specifikt.
Till er kan jag tala öppet, över er kan jag vara stolt. Jag har fått all tröst jag kan önska, jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina lidanden. När jag kom till Makedonien fick jag visserligen ingen ro utan plågades på alla sätt, utifrån av strider och inifrån av fruktan. Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom, och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst han hade fått hos er. Han berättade för mig om er längtan, er förtvivlan, er omtanke om mig, och detta har glatt mig ännu mer.
Han skickar Titus i förväg med tanke på hans tidigare erfarenhet av deras fientlighet.
Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats — efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.
Men han får goda rapporter och kan därför skriva mer frimodigt och be dom förbereda en gåva till Jerusalem.
När Paulus väl är i Korint skriver han sitt största och viktigaste brev. Romarbrevet. Skälet att vi tror att han skrev Romarbrevet där är att han nämner insamlingen som han håller på att göra till församlingen i Jerusalem. Utifrån Apg så är han nu påväg att överlämna denna gåva till dem.
Romarbrevet har på ett avgörande sätt präglat hela västvärden. Bara för att nämna några saker. Utan det hade inte Reformationen skett som i grunden har omformat hela europa.
där han uppehöll sig i tre månader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien. I sällskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus, som hörde till bröderna i Thessalonike, vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från Asien. De reste nu i förväg och inväntade oss i Troas. Själva seglade vi från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.
KARTA: En judisk sammansvärgning får Paulus att skjuta upp planen på att åka direkt till Syrien utan återvända genom grekland till Filippi för att segla därifrån till Troas. Vad innebär denna sammansvärgning och varför påverkar den hans resplaner? Det vet vi faktiskt inte. Kanske var det någon som väntade på honom i hamn någonstanns? Vi vet som sagt inte.
During this season there would probably be numbers of Jews going to Jerusalem for Passover or for Pentecost, the latter being the favourite occasion for pilgrims to visit the city; it would not have been too difficult to seize an opportunity on the boat to attack Paul.
Marshall, I. H. (1980). Acts: an introduction and commentary (Vol 5, s 341). Downers Grove, IL: InterVarsity Press.
De är ett större resesäsälskap. Dels behöver insamlingen skyddas, dessutom behöver man försäkra sig att pengarna kom fram för att kunna raportera tillbaka.
Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt. Det fanns många lampor i det rum på översta våningen där vi var samlade. En ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Han föll i djup sömn då Paulus talade så länge, och i sömnen ramlade han ut från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade: ”Sluta med er klagan, han lever!” Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem. Ynglingen levde och kunde föras hem, och de kände en stark tillförsikt.
Att de bröt bröd dagen efter sabbaten. Syftar detta på nattvarden som firades på söndagen. Herrens dag? Marshal menar att det är nattvarden som åsyftas. Detta är intressant att den kristna gudstjänsten innehåller brödsbrytelsen och undervisningen och att det nämns att det sker på en söndag.
Vi ser återigen vilken betoning som det finns på undervisning. Paulus håller på hela natten.
Vi gick direkt ombord och avseglade till Assos, där vi skulle hämta Paulus; det hade han bestämt, eftersom han själv ville ta landvägen dit. När vi mötte honom i Assos tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. Därifrån seglade vi vidare och hade nästa dag nått i höjd med Chios; dagen därpå lade vi till vid Samos, och ännu en dag senare kom vi till Miletos. Paulus hade nämligen beslutat fara förbi Efesos för att inte förlora någon tid i Asien. Han hade bråttom, eftersom han om möjligt ville vara i Jerusalem på pingstdagen.
KARTA: Det är rimligt att Paulus inte ville åka till Efesos eftersom sannolikheten är att han skulle bli uppbunden där med tanke på alla kontakter och relationer som fanns i denna stad efter den längre tid som han spenderat där. Men eftersom han troligtvis suttit i fängelse där och att det varit en mycket svår tid i hans liv så var det kanske så att han helt enkelt inte ville hamna i den situationen i igen.
Paulus avskedstal till de äldste i Miletos Apg 20:17-32
Paulus avskedstal till de äldste i Miletos Apg 20:17-32
Paulus kallar på de äldste, alltså dem som han utsett att ha ansvar för församlingen i Efesos. Det som Paulus säger här är natrligtvis bara en sammanfattning. Det tar två dagar att ta sig från Efsesos till Miletos så det är orimligt att han pratade med dem i två minuter fört att sedan återvända. På samma sätt bör man tänka om alla tal som Paulus håller i Apg. De är sammanfattningar av en längre undervisning som Paulus har gett.
Vad vi får del av är ett personligt vittnesbörd från Paulus och forstatt undervisning och vägledning.
Varför inkluderar Lukas detta? Apg 13- 28?
Fungerar som ett försvarstal för Paulus som antingen skrevs inför rättegången i Rom eller efter hans död. Men det är ett sätt att tillbakavisa de illasinnande ryktens som fanns runt Paulus. Det som Paulus nu säger sammanfattar mycket av det som Paulus sade i olika sammanhang.
När de infunnit sig sade han till dem: ”Ni vet hur jag har uppträtt bland er hela tiden, från första dagen jag kom hit till Asien. Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och under prövningar som jag har utsatts för genom judarnas anslag.
På denna tid fanns det inget privatliv. Utan man hade en direkt insyn i hur andra levde sitt liv. Paulus gör ofta så att han uppmanar andra att ta efter hans exempel, såsom han har tagit efter Jesus exempel. Det underliggande motivet är att Jesus har kommit med ett nytt sätt att vara människa. Det är detta som Paulus visar på med sitt liv.
Det första han nämner är att han tjänat Herren i all ödmjukhet. Herren syftar säkerligen på Jesus som tillskrivs det hebreiska gudstnamnet. Paulus identitet är att han är Herrens tjänare. Vi vet från andra sammanhang att han speglar sig i Herrens tjänare i GT och profeten Jesaja. Jesus är den store tjänaren men Paulus går i hans fotspår. Detta är jag Paulus. Guds rike har kommit i Jesu person, hans liv, död och uppståndelse men de som tjänar honom står i skärningspunkten mellan den nya tidsåldern som kommit och den gamla som gör motstånd. Därför är lidandet en oundviklig del av tjänsten. Han nämner tårarna. Paulus är den frimodige, han är den nitälskande aposteln, många gånger den kompromisslöse, men han är samtidigt den som har det mjuka och känsliga hjärtat. Han värnar dem som Gud anförtott honom som en öm moder och därför skär det i hjärtat på honom när de han älskar hotas eller går på andra vägar än Herrens vägar (2 Kor 11:29.
Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus.
Paulus har tydligen både undervisat offentligt men också gått hem till människor. Man kan se hur han söker upp människor, familjer som kommit in i församlingens gemenskap. Det finns något djupt pastoralt i att gå hem till en annan människa, söka upp dem. Inte som en dörrknackande charlatan som vill pracka på männsikor sin tro. Utan den personligt uppsökande herden som går dit männsikor är. Det finns ett inkarnatoriskt mönster i att gå till människors hem. Det säger därför också något om vikten av den kroppsliga närvaron hos dem herden är kallad att tjäna.
Som en huvudpunkt i det som Paulus undervisat är omvändelse och tro på Herren Jesus för både judar och greker. Hedningarna behöver vända sig bort från avgudarna och hela den livsstil som är en följd av att man tjänar dem, som förvrider och förvränger det sant mänskliga livet. Judarna behöver också omvända sig, framför allt från de delar av sin egen tradition som exkluderar en korsfäst Messias. Tron är tilliten till Herren som är möjlig eftersom han har dött och uppstått, vilket är den nya vägen framåt.
Både judar och hedningar behöver omvända sig och tro men kommer från olika håll. Hedningarna kommer utifrån och in i Gud folk, judarna behöver förnyas i det förbund i vilket dom redan står. Hedningarna blir rättfärdiga av (ek) tro medan judarna genom (dia) tro (Rom 3:30).
Nu känner jag mig tvingad att resa till Jerusalem utan att veta vad som skall möta mig där.
Paulus upplever att han är tvingad. Det finns med andra ord en kallelse att göra detta. Han vet inte vad som skall hända utan:
Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig.
Återigen. Guds rike kommer genom Jesu lidande och död. Det är också så det fortsätter att bredas ut genom dem som följer honom eftersom Guds rike stöter på motstånd. Den helige Ande försäkrar honom att han skall möta lidande och bojor i stad efter stad. Vilken tröst mitt i allt att det är den helige Ande som försäkrar honom om detta. Det är inte hans neurotiska jag som oroar sig och bygger upp luftslott av katastrofer. Det är Guds egen närvaro som ber med suckar, djupare än alla ord i hans innersta, Guds egen kärlek och närvaro som berättar detta. Lidandet är en som sagt en del av vägen för Herrens tjänare.
Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig; jag vill bara fullborda mitt lopp och det uppdrag som jag har fått av herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.
Mitt eget liv har inget värde för mig. Paulus söker inte sitt eget. Han är Herrens och hela hans rikning är att fullborda det lopp han fått av Herren Jesus. Att vittna om de goda nyterna om Guds nåd. Det är detta som allt handlar om. Att vittna om den nåd som Gud har för allt och alla. Ni är älskade och välkomna in i Guds familj. Nåden innebär inte att vi söker Gud och om vi ber om förlåtelse och ändrar vårt liv så får vi gemenskap med Gud. Nåden är mer radikal än detta. Nåden är att Gud söker upp oss genom sin Son och sin Ande, innan vi söker honom och vill ha med honom att göra. Att vi vänder om, att vi ber om förlåtelse är ett svar på att han i kärlek först har sökt oss.
Vi ser också att Paulus har ett odelat hjärta. Han har blivit helt och hållet gripen av en enda sak och det är Jesus Kristus, vad Gud har gjort genom honom av nåd för människan och världen. Det är samma riktning som kommer till uttryck i Fil 1:21.
Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning —
Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har besökt och förkunnat riket för. Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan.
Paulus har besökt människor och förkunnat riket för människor. Han har gjort vad han kan för att människor inte skall gå förlorade. Vilket innebär att förlora sin gudslikhet, att bli omänsklig så att man väljer bort det som människan är skapad för. Att leva i gemenskap med Gud.
Han räknar alltså med att han är ansvarig för människors eviga väl och han vill inte stå i skuld för att han inte gjort vad han kan för detta. Detta måste vara kärlekens yttersta uttryck. Att vilja en människas eviga väl.
Vi ser i detta tal olika facetter av Paulus undervisning. Omvändelse och tro, de goda nyhterna om Guds nåd och nu riket och Guds plan. Gud genomtänkta syfte med människan och sin skapelse. Planen som är att Guds rike skall komma, helt och full till Guds värld. Det är i ljuset av Guds plan som människor kan omrogentera sina liv. Han har inte varit rädd att delge denna plan. Återigen, det krävs mod att berätta om Guds plan i en fallen värld. Det finns inte ett utryck som sammanfattar Paulus undervisning utan det är olika pusselbitar som tillsammans bildar en större helhet av den kusnkap som människan behöver.
Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden.
Det märks att Paulus försöker sammanfatta både vad han vill lämna efter sig eftersom han inte skall se dem igen. Detta är så att säga Paulus testamente. Men det räcker inte att ge dem undervisning. Han behöver också både utse och utrusta äldste så att Guds verk består. Nu så ger han dessa äldste specifika instruktioner för det som kommer och vad som är deras uppdrag.
Ge akt på er själva. Vaka över er själva mot kommande faror. Intressant att han nämner dom själva först. För att kunna vaka över andra behöver man först vaka över sig själv. Fåren behöver både beskydd från faror och mat så att de kan växa sig starka. Fåren är sårbara och behöver mycket omvårdnad. Det är den helige Ande som gjort dem till övervakare, ledare, tjänare i Guds församling. Det som de vakar över är Guds församling som han friköpt med sitt eget blod. Det är inte deras egna, de är framför allt Guds egna.
Att Paulus säger att Gud vunnit dessa människor med sitt blod. B2000 följer en läsart som har med son. Men det är möjligt att Paulus för samman Jesus och Gud i en och samma person. Gud har kommit i sin egen person, i Jesus och befriat människor. Just därför, var vaksamma mot vargarna. Dessa männsikor är inte vilka som helst.
Precis som Jesus pekar på att det fanns en förrädare bland lärjungarna så säger Paulus att det finns vargar bland dem. Detta tal liknar därför Jesu avskedstal. Detta är sista gången han ser dem och han berättar om det kommande lidandet i Jersualem. Det verkar därför som om Lukas genom själva strukturen i sin berättelse säger att Paulus liv liknar Herren Jesu eget liv. Det är detta som är äkthetsbeviset. På samma sätt som han berättar om Stefanos död så att man ser att den liknar Jesu egen död. Med andra ord. Jesus fortsätter att leva sitt liv, genom den helige Ande i dem som tror på honom. Messias, hans död och uppståndelse, måste förkroppsligas, bli kött och blod genom dem som tror på honom.
Vargarna kommer inte utifrån. De kommer innifrån och just därför är de så mycket farligare. Vad gör vargarna? Jo dom skall komma med falsk undervisning som leder till ett felaktigt liv som gör att människor följer efter dem. Vargarna vill inte främst föra människor till Jesus utan till sig själva.
Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar.
Paulus eget liv är ett exempel att följa när de tar hand om fåren. Paulus nämner återigen sina tårar. Tårar och lidande. Lidande för motståndet utifrån, tårarna i omsorgen om dem Gud anförtrott honom. Paulus har inte en professionell distans. Detta är männsikor som han älskar. Han är som en förälder som gråter när hon oroar siog över sina barn. Dag och natt. Kanske kan man läsa in att under dagarna har han undervisat på nätterna har han bett för dem.
Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats.
Paulus anförtor dem till Guds ord som är fullt av nåd. Det är olika agenter som utför Guds verk i Apostlagärningar. Den helige Ande återkommer om och om igen men även Guds ord. Det rike som skall spridas till jordens yttersta gräns och som kommer genom att lärjungarna vittnar om Jesus i den helige Andes kraft ( Apg 1:8 ) kan inte skiljas från Guds ords förkunnelse. Detta ord kan bygga upp människor och ge dem arvslotten tillsammans med de heliga. Arvet som är hela den förnyade och upprättade skapelsen.
Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.”
Paulus har gett dem ett exempel att följa genom att i sitt eget liv gestalta Jesus själv. Bland de andra sakerna han nämner så lyfter han också upp hans förhållande till pengar. Han arbetar inte för att få pengar. Hans tjänst måste stå fri från misstanke att han gör detta för egen vinning. Evangeliet om Guds nåd innbär att Gud ger av sig själv och sina rikedomar för människans skull. Därför behöver detta också kännetecknas hos dem som är hans tjänare. Omsorgen om de svaga, de fattiga. Detta är en omistlilg del av vad Guds rike innebär konkret i världen och reflekterar Jesus eget liv och ord. Det är saligare att ge än att få. (Dessa ord finns inte nämnda i de fyra evangelierna utan är ett annat Jesusord.)
Det är ett av skälen till att församlingen finns. För att sträcka sig ut i världen med Guds generositet (Gal 2:10). Det var så evangeliet spreds. Det gestaltar att det finns en Gud som är full av nåd.
Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. Slutligen följde de honom till båten.
En rörande scen! Inte konstigt att församlingen växte på ett sådant sätt när det fanns personer som Paulus som satte ett sådant spår i människors hjärtan att de grät häftigt när han lämnade. Vad vi får se in i är insidan av den teologi som kyrkan hade som sitt DNA. Kyrkan är en familj. Gud är allas Fader, Jesus är vår storebroder och Herre, de andra kristna bröder och systrar.
Den helige Ande som utgöts på pingsdagen och som församlimhen fickdel av, var Guds egen kärlek. Denna scen är ett intimt uttryck för hur den kärleken såg ut i praktiken.