Uppdrag Mening Hopp

Uppdrag?

En av mina vänner, han är lite äldre än mig, han vägrade att göra militärtjänst och han hamnade därför ett par månader i fängelse. Väl där blev han fängelse-präst, för han var precis nyprästvigd. Han lärde känna kriminella av olika slag som han sedan höll kontakten med. Senare när han kom ut, så var det en av de andra internerna som var med på ett kristet läger, som min vän var ledare på. Vad skulle han få för uppgift? Jo, han fick ansvaret för kjosken och pengarna. Att bli betrodd, att få ett sådant ansvar, vilken upprättelse. Att få ett uppdrag, ett ansvar och att vi kan anvkrävas ansvar, visar på vår värdighet som människor. Jag kan betyda något, jag kan ge mitt bidrag.

Hela bibeln börjar med att Gud ger människan ansvar för den värld som är hans mästerverk. Ja, än mer än så, han söker en samarbetspartner genom vilken hans värld kan fullbordas. Skapelsen är inte klar när människan installeras som viseregent över Guds värld.

Eftersom människan inte har tagit detta ansvar och därmed degraderat sig själv så har Gud utvalt åt sig ett folk som är ämnat att ta ansvar. Detta Gudsfolk kallas i bibeln bland annat Guds tjänare. Bilden av tjänaren i vår liknelse handlar om Guds folk som har fått uppdraget och ansvarer att reparerar världen i Guds namn.

En av mina vänner är KBT terrapeut och teolog samtidigt och jag lär mig så mycket av honom. Han har lärt mig att när en människa hamnar i depression så är en viktig komponent det som man kallar för “beteendeaktivering. ” Att man tar sig ur sängen och gör små saker. Sätter upp små mål som man kan klara av. Det man ofta vill när man är deppig är att bara gå och lägga sig, att dra täcket över huvudet. Vilket förstärker tankarna. Jag kan inget, jag förmår inget, jag duger inget till. Det som den psykologiska vetenskapen har upptäckt passar som hand i handske med bibeln. Vi är skapade för en större mening, vi har potential och kraft som är tänkta att tjäna ett större syfte, ett större uppdrag.

Mening?

I tidskriften Times gjordes ett reportage för ett antal år sedan om amerikanska hemvändande soldater från Afganistan. Många av dem mår ju psykiskt dåligt, det som kallas pts. Post traumatisk stress. Men det förfärliga de varit med om är bara en liten del av varför de mår dåligt. I armén hade de ett tydligt mål, ett uppdrag som de skulle lösa i en mycket sammansvetsad gemenskap som bygger på att man är villig att dö för varandra, bokstavligen. Bristen på gemenskap och uppdrag var den djupaste orsaken till att de mådde dåligt. Men så kom något ljushuvud på: Vad händer med dessa grabbar om man organiserar dem i team för räddningsinsatser, vid katastrofer, bränder osv. Helt plötsligt så mår de så oändligt mycket bättre.

Vi männiksor kan nästan stå ut med vad som helst så länge det finns en gemenskap där man är beredd att uppoffra sig för varandra, där man svetsas samman i ett gemensamt uppdrag och därför finns det en djup djup mening med livet.

Vad är ditt varför? Vad är det som får dig att gå upp på morgonen? Vet du vad som får dig att gå igång. Som får dig enegagerad, som får dig att brinna? Var slår ditt hjärta? Lägg detta i Jesu händer! Låt honom andas på det, förvandla det och ta detta i bruk för det som är oändligt mycket större än något som du kan åstadkomma på egen hand.

Kyrkan är tänkt att vara en gemenskap där vi ger livet för varandra, för han som kallar oss har gett sitt liv för oss, en gemenskap som där var och en får lägga sitt eget varför, sig själv, sina gåvor och längtan på altaret så att Jesus får använda det för det uppdrag som Jesus ger oss, vilket är att göra lärjungar, gestalta det som har med Guds rike att göra, rättvisa, skönhet, kärlek. En gemenskap tillber och lovsjunger honom som gör en gemenskap av oss. Att ge sitt liv till varandra, att göra lärjungar, att gestalta Guds rike, att vara en tillbedjande gemenskap, det är så vi tar går in i uppdraget som Jesu lärjungar, som Guds tjänare, som Guds folk.

Hopp?

Det är på detta sätt vi är beredda på att människosonen skall komma, beredda på att Jesus skall komma. För det vi är helt upptagna av, är att påbörja det uppdrag som han gör i oss, mellan oss och genom oss och som han skall slutföra när han kommer tillbaka.

Saliga de tjänarna, säger Jesus. Salig, det är lycklig upphöjt i oändligghet. Det är glädjen utan slut, glädjen som alltid kommer att växa och bli större. Denna glädjes centrum är att Jesus själv kommer till oss. Jesus beskriver det som en fest där vi får vila ut, där vi ligger till bords och han betjänar oss. Honom som vi är satta att tjäna följa och lyda, han betjänar oss. För allt vi kan ge till Gud, är djupaste sätt något som han redan har gett till oss.