Sanning, Rättvisa och ödmjukhet

Situationen i Sverige

Något som oroar många idag är urholkningen av rättsväsendet. Jag talade med en juridik-student som sade att många jurister drar sig för att bli åklagare för att det personliga priset ofta är för högt. Hot och hot om våld när kriminella åtalas är nu så vanligt att det skadar rättsväsendet. Skälet till att det är så alvarligt beror på att om inte kriminella straffas och den vanliga medborgaren känner sig trygg, för att den skyddas av staten, undermineras samhällskontrakten där vi som medborgare är lojala med staten därför att de skyddar våra intressen, först och främst att vi är trygga mot kriminalitet och våld. Om inte lag och ordning uprätthålls så faller ett samhälle sönder och kaos som framför allt drabbar de svagaste och mest utsatta tar över. Vi är inte där. Det är inte det jag vill säga, men det finns varningssignaler som behöver tas på alvar. Syftet med att lyfta detta är att synliggöra att ett samhälle måste bygga på rättvisa och rättvisa måste bygga på sanningen om hur det faktiskt är.

Den kriminella utvecklingen i Sverige har blivit politiserad. Att vi i Sverige aldrig har varit tryggare eller att vi står inför en samhällskollaps har blivit de två ytterligheter i det svensak debattlandskapet, där tillståndet för hur det är har legitimerat den ena eller andra politiska agendan. Resultatet blir att det blir så mycket svårare att se hur situationen faktiskt ser ut, vad som är sanningen, eftersom det som är det verkligt intressanta den egna politikens framgång. Detta leder i sin tur till att rätt åtgärder inte kan sättas in för att bemöta verkliga problem. Rätten och rättvisan urholkas. I den myllan kan allt hända!

Näe Julius Ceasar blir utnämnd till diktator för tio år är det kaos i Rom. Kriminella gäng härskar på gatorna, vanliga medborgare har inte mat för dagen, och många har inte arbete. Ceasar är mycket populär trots att han avskriver demokratin. För han ger stabilitet, ordning, mat och jobb och utöver det, magnifik underhållning medelst gladiatorspel. Bröd och skådespel. Jag försöker inte säga mellan raderna att vi står på randen till ett demokratiskt sammanbrott där envåldshärksare snart tar över. Det jag vill fästa uppmärksamheten mot är att ett samhälle måste bygga på sanning och rättvisa för att det skall bestå. Vi behöver alltid vara vakna på varningsignaler när sanningen och och rättvisan udnertrycks. Det kan sluta mycket illa. Det andra syftet är att visa hur relavant bibeln är eftersom den är Guds ord.

3Han dömer inte efter skenet, skipar inte rätt efter rykten. 4Rättvist dömer han de svaga, med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet. Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg, de ondas liv blåses ut av hans tal. Rättvisan är hans bälte, troheten bär han kring livet. (Jes 11)

Det fredens rike som kommer “då vargen skall bo med lammet” bygger på rätten. Att det onda är dömt och var och en uppfyller sina skydligheter och får sina rättigheter.

Riket genom rättvisan

Rätten kan komma därför att det kommer en Konung som har förmågan att och makten och karraktären att regera med vishet. Han kan det för att han är uppkopplad mot Gud. Han förstår och vet vad som är det rätta. Men inte bara det. Hela världen skall vara uppfylld av Herrens kunskap, alla skall ha tillgåpng till den vishet och den väg som är Guds. Vi ser två sidor som måste gå hand i hand för det goda samhället. Det ena är att det måste finnas en regering som leds av sanning och rättvisa. Men det räcker inte. De som lever i denna ordning, i detta samhälle måste skälva känna till, leva i, ha en karraktär där de har en innifrånkunskap vad som är det rätta och en förmåga att praktisera rättvisan. Det profeten Jesaja utmålar är: Sanningen och rättvisan kommer ovanifrån, från Gud, genom Messias. Men rättvisan kommer också underifrån eftersom kunskapen om Herrens vägar inte är reserverat för en styrande elit utan är något som fyller hela tillvaron och är därför tillgänglig för alla.

Rätten ovanifrån och underifrån

Den politiska vänsterna har ofta lagt tonvikten på att den sociala rättvisan skall komma ovanifrån och rättens garant är staten. Den politiska högern har lagt tonvikten på att den sociala rättvisan skall komma under ifrån. Det är civilsamhället som skall vara drivna av ett rättspatos och skapa institutioner som ger människor det dom behöver. Bibeln håller ihop båda dessa perspektiv och förenar dem till en oupplöslig enhet. I psaltaren 85 beskrivt detta poetiskt:Trofasthet spirar ur jorden, (underifrån) rättvisa blickar ner från himlen (ovanifrån).

Det vi behöver mer än någonsin idag är ett samhälle där sanning och rättvisa kommer ovanifrån men också att detta är bara möjligt om karraktärsdaning där kunskap och förmåga till rättvisa får sitta i förarsätet i vad som är eftersträvansvärt för den enskilda människan. Där målet för bildningen, fostran inte bara är mer teoretisk kunskap utan karraktärsmognad. Men detta är inte möjligt om det inte finns en sanning att ta spjärn emot. Om Sanningen är vad som känns rätt för individen utan att det finns en objektiv referenspunkt finns det inte mycket hopp.

Rätten och sanningen

Det västerländska samhällets kris består till stor del av att vi separerat kunskap från moralisk kunskap. Vi kan snart skicka människor till Mars men vad som är det rätta sättet att leva, där säger vi: Man kan bygga raketen på det sätt som känns rätt för dig. Den kommer att ta dig till stjärnorna om det är din sanning. Du kan böja de moraliska lagarna efter ditt eget tyckande. Raketen behöver inte följa en ritning. Du är själv din egen ritning. Tillvaron hänger inte ihop. Vad som är sant när det gäller naturvetenskap fungerar på ett sätt, men det som är moraliskt sant följer en helt annan logik. Men om inte sanningen är något som vi gemensamt kan upptäcka och sträcka oss mot, kan vi inte skapa ett samhälle som styrs av en gemensamt moralisk grund. I en tid där alla blir saliga på sin fason återstår det bara att kalla dem som inte tycker som jag för idioter och att de sprider fakenews.

Den helt otroliga serien Chernobyl handlar om detta. På ytan behandlar den kärnkraftverks-katastrofen. Men under ytan handlar den om: Varför skapade katastrofen, som var en hårsmån från att bli så allvarlig att halva europa blev obeboelig på ett par hundra år. Skälet var den sovjetiska självbilden som inte tålde att se sanningen om att man hade undermålig teknik och därför helt medvetet dolt farorna som fanns inbyggda i systemet. Högmodet gjorde att man inte ville se sanningen vilket i sin tur åtsidosatte rättvisan. Det som var rätt för sina medborgare. Som i alla katastrofer är det dom fattiga och sjuka som tar den största smällen. Ödmjukhet, Sanning och rättvisa kan inte skiljas åt. De vandrar hand i hand. Detta leder oss till Lärjungarnas fråga.

Att bli en rättens människa

Vem är störst i himmelriket? Alltså hur skall man leva och vara för att verkligen räknas med? Vara betydelsefull, få stort inflytande, makt och possitioner så att man får råda och styra? Hur är den rättfärdige, den som följer sanningen och rättvisan i det rike som inte kan skakas och kommer att bestå för alltid? Vår motsvarande fråga skulle vara. Hur ser idealmedborgaren ut efter valet 2022?

Jesus tar fram ett barn och vänder på steken. Om vi över huvudtaget skall klara inträdesprovet behöver vi omvända oss. Med andra ord: Vad vi tänker är det rätta sättet att leva är väsensskillt från det som råder i Guds rike. Det är ju inte så roligt att höra. Vi tycker ju ofta att vi har lite bättre kläm på vad som är det rätta än de flesta andra. Det märkliga är ju att de flesta tänker ungfär så. Därför att vi böjer sanningen så att vi skal framstå som bättre än andra. Vi döljer sanningen genom att blunda för det som avslöjar att vi har ett “tekniskt fel” i vårt system som om det inte åtgärdas slutar det med katstrof. Samtidigt överbetonar vi det som vi är moraliskt starka på så att vi skall stå ut med oss själva.

I det judiska samhälet hade inte barnen någon egen social status, ingen makt, inga privilegier som inte kom till dem genom sina föräldrars kärlek och omsorg. Ett barn kunde inte ringa BRIS. Den omvändelse Jesus talar om är att vända sig till Gud för att inför honom vara helt naken, helt beroende av honom så att hans kärlek är det som ger oss vår identitet, att hans omsorg ger oss det vi behöver, att hans trofashet ger oss den rättvisa som vi hungrar efter. Att omvända sig är att gå in i ett totalt beroende av Herren. Det är genom att ta emot den kärlek, förlåtelse och nåd som vi behöver, som vi kommer in. Att göra sig liten är att låta sina rötter få sitt enda fäste i den jord som är Herren själv.

Sanningen och nåden, domen och rättvisan

Att göra sig liten är att ödmjuka sig. Det är ett erkännande av att jag inte vet utifrån mig själv vad som är det rätta och sanna och utifrån mig själv saknar jag förmågan att leva i linje med den rättvisa som vänder världen rätt. Jag har ingen moralisk status som ger mig rätten att råda, ha makt och ställa till rätta. Den kunskap om Herren som profeten Jesaja talar om som bereder vägen för rättvisans rike kommer till oss var och en när vi ödmjukar oss inför Herren och säger. I mig själv är jag orättfärdig, blind och naken. Men genom att lära känna dig, din kärlek, din förlåtelse, till mig och till världen kan jag förvandlas och bli en person som breder ut ditt rike, där kon och björnen kan beta tillsammans. Alltså där de som är fiender sluter fred.

Det rike som Jesaja talade om kommer när det onda döms och rätten får blomstra. Men hur skall detta rike komma till oss som alla är vandrande Chernobyls? Vi som alla har ett litet Sovjett inom oss som vill dölja sanningen? Kan Gud åtsidosätta domen över det onda i våra liv? Nej, och det är därför Gud blir människa för att själv bära domen över vårt högmod, över våra självbedrägerier, vårt förnekande av sanningen som skapar så mycket destruktivitet.

Vi går in i det riket när vi blir som barnen och blir helt beroende av Guds sanning och nåd som omfamnar varandra på Jesu kors. Där Guds sanning dömer vår ondska, avslöjar det onda hos oss men inte för att förkasta oss, utan för att det onda i oss skall dömas, besegras och vi få den upprättande rättvisan. Som Guds avbilder är vi skapade för att för att leva inneslutna i Jesu kärlek vila vid Faderns hjärta, fyllda av Guds närvaro genom den helige Ande. Detta är den yttersta upp-rättelsen, för detta är vi designade för. Vi får allt detta när vi omvänder oss och blir som ett barn! Öppnar oss och tar emot.

Vårt öga som ser sanningen och rättvisan helas när vi tar emot tröst, läkedom, hopp och förlåtelse från Gud. Vi får kunskap om sanningen och rättvisan när vi själva har blivit föremål för sanningen och rättvisan i vårt eget liv. När vi ser våra egna liv i sanningen och rättvisans ljus så går den in i hjärtat och lyser upp oss inifrån. Evangeliets ljus ödmjukar oss, för det visar att vi behöver räddas från vår egen orättfärdighet. Men det upprättar också för vi får ta emot nåd och förlåtelse, gemenskapen och livet med Gud. Man kan också vända på det. När vi möter Jesu kärlek vågar vi se mer och mer av de systemfel som gör att vi är potentiella kärnkraftsolyckor. Därför att vi har inte vårt värde, vår identitet, och vår status i att vi är perfekta utan endast genom Guds kärlek, omsorg och trofasthet som möter oss i hans Son som blir människa och dör för vår skull.