Ljuset Veckomässa

Bibel 2000 Jesus hos Symeon och Hanna i templet

29”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

30Ty mina ögon har skådat frälsningen

31som du har berett åt alla folk,

32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.”

Orden beskriver vad den gamle Symeon säger när han går till templet och där får se Maria och Josef och Jesus barnet. Han tar Jesus i sina armar och ber.

Min son Benjamin ber oss ideligen att berätta om stormen Gudrun. Kraftiga väder gör starka intryck. Även om vi har varit med om ett kraftigt åskväder där hela himlen lyses upp av väldiga blixtar. Mest imponerande blir det om man är i öppna landskap och sedan ser hela landskapet lysas upp en bråkdel av en sekund. Det är som om jätteslutare på en kamera öppnar sig över himlen och så lyser det upp hela världen med ljus från en annan värld. Jag har varit med om det på havet och sett öar och vatten lysas upp. Det är en mäktig syn.

Ljus förknippas ofta med värme, kärlek, omsorg, gemenskap, hopp, glädje.

Vi kan tala om en ljus blick. Eller ett ansikte som strålar. Eller ljus som lyser upp ett stycke av en väg så att vi ser hur vi skall gå.

Vi talar också om ljus som ger liv. Ljuset behövs för växterna för att leva, vi behöver också ljus för att leva.

Symeons lovsång som den kallas bes av hundratals miljoner människor varje kväll som en del av dagens avslutande bön. Natten är en bild för döden. Att lägga sig ner att sova blir en bild för att dö. Vi vet kanske hur det är att inte kunna sova när vi är rivna av oro ångest, smärta och sorg. Vi somnar inte i frid för minnena plågor oss och framtiden oroar oss.

Men Symeon kan somna gott för han har fått ett hopp som skänker frid ockås i mötet med döden.

Symeon väntade på Israels tröst står det i verserna innan. Är det inte så att vi behöver mer tröst än vi alltid förstår. Det är som om vi har en inre reservoar av sorg. Sorg över förluster, sorg över livet som inte blev som vi hoppades, sorg över relationer som gått sönder, sorg över saker vi gjort och ångrar.

Symeon levde i ett folk som varit dörrmatta för olika impersier som avlöste varandra i 400 år. Tänk om vi varit ockuperat av Ryssland sedan 1620. När Symeon betalade skatt till Rom var det en jude som låg på marken inristad på myntet med romersk soldats stövel på nacken.

Vi behöver så mycket ljus för att det finns så mycket mörker. Vad är stöveln på din nacke? Vad är mörkret i ditt liv?

Symenon får frid för hans ögon har sett ett ljus som är räddning, för alla folk. Man skulle kunna tänka sig att Symeon drömde om hämnd och goda nyhter hade varit om han hade sagt. Jag har skådat frälsningen för judarna och en fällande dom för hedningarna.

Men Symeon levde i tron att Israels Gud var skaparen av hela jorden och alla folk. Det som han får se är Guds trofasthet till alla folk och människor.

Ljustet är sådant att det fördriver mörkret. Vi kan inte jaga iväg mörkret, vi måste tända ljus. Ljuset gör något som vi inte kan göra själva. Så är det med räddning. Räddning är befrielse från något som jag inte kan själv. Det är befrielse från den stövel som trycker ner mitt ansikte i smutsen.

Symeon får aldrig se Jesus sjösätta Guds rike som är begynnelsen för Guds räddning av alla folk. Han får se ett spädbarn. Men han får ändå frid utan att han fått erfara det han hoppas på. Han har fått frid för att han får hålla honom sina händer som är ljuset och räddningen.

Friden i mörkret, friden i ljuset är att vi får lära känna han som är ljuset och räddningen, även om vi inte ser att allt blir som det en dag skall bli. Bibeln talar om Jesus som ett levande hopp. I honom ger oss Gud inte bar något att hoppas på, utan hålla honom i handen som är ljuset och räddningen för alla folk.

För ljuset är uppenbarelse! Vi började med att tända ett ljus framför Jesu ansikte. Mörkret har många former och uttryck men utgångspunkten är att vi inte ser Guds ansikte, vi känner inte Gud, vi har inte en egen levande erfarenhet av hans trofasthet och kärek till mig.

Jesus är ljus med uppenabarlese som fördriver mörkret för han är Guds ansikte. Paulus uttrycker det så drastiskt och tillspetsat när han säger: För mig är livet Kristus och döden en vinning. Han har blivut fullständigt nockad av Jesu kärlek. När han fick möta honom i en blixt av ljus var det inte för att förgöra honom på grund av hans många synder utan för att förlåta honom och låta honom lära känna honom.

Att se vår räddning, ljuset, livet, kärleken, hoppet för oss och för allt är att låta blicken vila på Jesus. Det är så enkelt och samtidigt är det detta som är så svårt. Men vi är är just av denna orsak. Att vi skall få ta Jesus i våra händer och säga: Mitt ljus och min frälsare.