Nåd och tjänst

Tema för den här söndagen är nåd och tjänst.

Nåd är ett ord som vi ofta använder i kyrkan. Det är ett viktigt ord särskilt i vår tid med alla människor som försöker räcka till. Som har svårt att duga i sina egna ögon.

Nåd handlar om att vi får ta emot med öppna händer. Precis som med nattvarden. Vi får komma med våra öppna händer och ta emot honom i bröd och vin.

Så är det med nåden. Vi får ta emot, inte som en belöning eller som ett bevis på vår trofasthet och vår duglighet. Vi får ta emot därför att hans kärlek är så stor. Den är större än våra brister. Den är gränslös.

Vi behöver inte förändras för att han skall kunna älska. Vi behöver inte rätta till utseendet eller framtoningen. Han älskar dig som du är. Du är välkommen i hans famn. Så fungerar nåden.

Men så kommer tjänsten. Då blir det lätt jobbigt. Vi har så mycket krav på oss. Det finns så många måsten och borden. Och så talar kyrkan om tjänsten. Om att stå till förfogande. Inte bara att stå på en jourlista ut-ifall-om-att. Det talas om att ställa hela sitt liv till förfogande för Jesus.

Alldeles innan texten från Matteus då Petrus frågar: Vi som har lämnat allt, hur blir det för oss?

Alldeles innan den händelsen har en rik yngling lämnat Jesus. Varför? Jo, han fick uppmaningen från Jesus att lämna allt han hade och ägde för att följa Jesus. Han orkade inte det. Det var nog inte alls så han hade tänkt det. Han gick sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

Och då fråga Petrus, vi då, hur blir det med oss?

Det skulle vara fullt mänskligt om Petrus jämförde sig med den rike ynglingen som kanske hade allt man kunde ha, med den tiden mått mätt. Och så tittar Petrus på sig själv. Han har ju lämnat allt för att följa Jesus. Hur skall det bli för oss?

Kommer vi att tjäna på detta eller är vi bara dumma? Så skulle han kunna ha tänkt. Det skulle inte var konstigt i våra ögon, i vår tid.

Det enda som Jesus lovar Petrus är ett evigt liv. Inget annat. Inga fördelar i detta livet.

Aposteln Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus. Meningen var att fängsla människor och dra dem inför rätta. Människor som i hans ögon levde fel.

Men så helt oväntat så får han ett möte med Jesus som leder till hans omvändelse (Apg 9).

Och så säger han i dagens episteltext:

Filipperbrevet 3:7 B2000

7 Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust.

Lite som en förklaring till att det har kunnat bli så säger han att Kristus Jesus har fått honom i sitt grepp (v.12).

Någonting har hänt i Paulus möte med Jesus. Någonting i det mötet har gjort att Paulus liv har tagit en helt ny vändning. Jesus har fått honom i sitt grepp. Vad är det för grepp Jesus har tagit?

Han är beredd att kasta allt på sophögen av det som han tidigare har hållit högt och värderat som viktiga delar i livet.

Jag hjälper ibland församlingar med deras förändringsarbete. Vet ni hur man förändrar en församling?

Hur förändrar man en församlings tänkande och handlande? Hur förändrar man församlingens kultur?

Vad är det som behöver förändras för att det skall vara möjligt?

Det kan inte ens en handlingskraftig styrelse klara. Församlingens medlemmar.

Då kommer den närgångna frågan: Vill vi förändring? Vill vi att Jesu budskap skall bli så handgripligt att det påverkar hur vi lever?

Det kan ibland vara enklare att agitera för förändringar hos andra. Det var det som Paulus sysslade med innan han mötte Jesus på Damaskusvägen. Då kunde han inte tolerera andra människor sätt att leva. Han förföljde dem, inte bara verbalt. Han hade rätt och de hade fel, punkt slut.

Om du känner att du vill följa Jesu uppmaning att lämna allt och följa honom. Hur gör man det? Hur går man till väga?

Jag tror inte att man klarar det för sig själv i ensamhet. Man behöver ta hjälp av vänner som man känner stort förtroende för.

Att lämna allt kan vara ditt sätt att besvara den nåd och kärlek som du har fått möta från din Herre och Frälsare.

Vad är då att lämna allt?

Ett sätt kan vara att inte längre låta mitt eget och allt som kretsar runt mig var centrum för min längtan och det jag försöker uppnå med mitt liv. Att inte använda mitt liv för att jag skall synas och för att människor skall lägga märke till mig. Bara det är svårt i en tid som vår.

Istället kan jag använda det jag har av tid, pengar, gåvor, färdigheter på det sätt som jag tror att Jesus skulle ha gjort om han var i mina kläder. Ibland kan det vara ganska svårt att veta vad Jesus skulle ha gjort i min situation men mycket enklare att ana vad han skulle undvika om han fick använda mina möjligheter.

Jag sade att du behöver vänner du har förtroende för i den här processen. Deras uppgift är inte att komma med förslag på hur du skall göra, vad du skall satsa på och så vidare. Deras uppgift är mer att fråga: Ebbe, hur har det gått med det du talade om när vi träffades förra gången? Har du kommit närmare det du vill?

På det sättet blir de hjälpare, människor som gör det lättare för mig att hålla fokus på det som jag innerst inne tycker är viktigt och det som jag vill med mitt liv.

Det blir tydligt att för att förändring skall var möjlig så behöver du människor runt dig.

En smågrupp som träffas regelbundet är som gjord för att hjälpa människor att komma närmare Jesus. För att människor skall få hjälp att treva sig fram till det de söker.

I den lilla gruppen kan man få testa hur ens tankar låter när man hör sig själv berätta hur man tänker. I den lilla gruppen får man hjälpas åt att bära varandra i bön och omsorg.

Det var nog ingen tillfällighet att Jesus samlade en smågrupp runt sig.

(Är du på rätt väg?)

Vill du växa och fördjupas som människa. Vill du hitta källor som får din tro att växa?

Vad tror du är bästa sättet för att det skall kunna bli möjligt?

Är det bara att gå på som förut, du känner att du är inne på rätt väg?

Eller känns det som om någon sorts förändring är nödvändig för att det skall bli möjligt som du drömmer om? Behöver kursen ändras något? Behövs det ganska stora korrigeringar?

Bara du kan svara på den frågan.