Vem är jag del 7 Situations analys och alternativ hypotes

Situationsanalys någon frivillig?

Den inre domstolen och situationsanlysen

Som vi nämnde tidigare är det som om vi lever, är bosatta i en rättssal där vi hela tiden bedömer oss själva och andra och tycker oss bli bedömda av andra.

Vi bedömer våra egna och andras handlingar som moraliskt rättfärdiga eller klandervärd. Exemplet Löfven.

Problemet är inte att vi värderar våra egna eller andras handlingar utan det värde vi har.

Både vi och andra har svårt att ta till oss även saklig kritik eftersom det vi hör är en attack mot vårt värde.

Väldigt mycket av detta är rena lögner ofta är det farliga halvsanningar och ibland finns det något som är rätt. Allt detta är sker på autopilot.

Ofta är dessa tankar och omdömen som stora motorvägar i vår hjärna . De går så fort genom vårt huvud att vi inte lägger märke till tankarna. Men däremot känslorna som gör oss ledsna eller missmodiga finns där.

I denna rättsal är det ett sorl en mängd röster och rättegångar som pågpr samtidgt och vi är så vana vid alla dessa röster att vi inte hör dem men de påverkar oss. Det är först när vi blir medvetna om dem som vi kan utvärdera dem i sanningens ljus.

Sanningen: I Kristus är vi frikända och i förbund med Gud, vi är Guds barn, inget kan skilja oss från Guds kärlek, måste tillåtas desarmera själens lögner.

De falska övertygelser som vi har om oss själva och varandra måste desarmeras i det som är vårt verkliga liv där lögnerna ropar och vill få oss att handla på ett destruktivt sätt.

Finns det situationer som du kan påminna dig om där du har utsatts eller utsatt andra för domar som degraderar ditt, andras värde.

I Kristus får jag ett skydd- Frikänd och i förbund med Gud- Faderns fyra gåvor

Dels får jag min identitet bekräftad av honom och gemenskapen runt honom. Men också ett skydd mot lögnen som vill säga andra saker om mig. Jag kan ställa mig på sanningen, påminna mig om vem jag är i mötet med andra röster och tankar som vill säga något annat. Inga andra människor definierar mig.

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, (rättfärdigförklarar) vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Rom 8:33-35

Guds rättfärdigförklaring i Kristus är så som Guds kärlek kommer till uttryck i våra liv. Eftersom vi är rättfärdigförklarade, frikända och i förbund med Gud kan inget skilja oss från Guds kärlek. Rättfärdigförklaring är Guds sätt att hålla oss vid sitt hjärta och bevara oss där. En av de fyra gåvorna är Guds kärlek, jag är trygg hos honom.

Paulus- en man som är fri

För Paulus som skrev Romarbrevet ungefär 55 efter Kristus är andra människors anklagelser och trygghet i Guds kärlek inte en teori. Det var en verklighet i kött och blod. Brevet han skrivit precis innan Romarbrevet skriver han:

​Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. 24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, 25tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. 27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. 28Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. 29Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld. 2 brevet till församlingen i Korint

​8Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. 9Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. 10Och han räddade oss från dessa dödens angrepp och kommer att rädda oss igen. 2 brevet till församlingen i Korint

Paulus har verkligen blivit dömd och anklagad av människor. Dessa domar har lett till misshandel, förakt, förtal och också gett honom oro och ångest. Ändå kan han skriva:

​3Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. 4Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren.

Vi är relationsvarelser och kan inte lösgöra oss från andras domar och tyckanden. Utan Gud så är vi helt i händerna på andras, inte bara rätta anklagelser mot oss utan även de felaktiga, de som bara handlar om att såra, förkasta och vara elak.

Utan Gud speglar vi oss i människor som inte vet vilka vi djupast sett är och inte älskar oss helt och fullt. Vi försöker bli bekräftade av människor för att de skall tycka om det som är vi. Men människors kärlek är bristfällig och vet de inte vem jag är rakt igenom. Det vet jag ju inte ens själv.

Men i Kristus är jag frikänd i högsta instans. Det innebär att jag står fri från att bli definierad av bristfälliga människor. Jag behöver inte bältas fast i en säng som är allt för kort. (Utifrån)

Men i Kristus är jag också fri från att vara utlämnad åt mig i själv i att söka min egen inre kärna för att på darrande Bambiben försöka få bekräftelse av en identiet som jag för tillfället tror är jag.

Jag är fri att stå inför honom som en brud inför sin brudgum för att använda bibelns bildspråk. Inför honom som skapat mig, skapat mig till min sin avbild men också helt unik med just det som är personligt just för mig, som vet vad han lagt ner i mig och kan bekräfta det som är just jag.

En gemensam idenitet

Faderns fyra gåvor är en gemensam idenitet tillsammans med Guds folk.

Jesus, honom i vilken och med vilken jag är rättfärdigförklarad, får Faderns fyra gåvor är Guds folk i en person.

Han representerar inte bara mig, han är hela Guds folks Konung och representant. När jag tillhör honom tillhör jag ett nytt folk, en ny gemenskap.

Den är gemensam också därför att det är här som jag får höra vem jag är och där jag får relatera till andra utfrån att vi tar emot med tacksamhet den identitet som han ger oss.

A cross-shaped identity, en korsformad identitet

Jesus är Guds ansikte. Vi ser vilka vi är när vi speglar oss i hans ansikte.

Den plats där vi ser vem Jesus djupast sett är och därmed vem Gud djupast sett är, är korset.

När jag speglar mig i den korsfästes ansikte vad ser jag då?

Att vara skapad till Guds avbild innebär att jag är värd att dös för av Gud själv! Mitt värde och värdighet är bekräftat i Guds eget blod.

För att jag skall kunna bli befriad från det som är ickejag, det som förvränger och förvrider den jag är behöver han dö för min skull.

Eftersom jag är bottenlöst älskad av honom förmår jag också ta emot att han inte bekräftar allt som finns inom mig och allt jag gör.

Jag behöver inte bara upptäcka vem jag är utan bli den jag är genom förlåtelse, rening och transformering.

Alternativ hypotes

Det är sant att...

Vi tänker ofta att vi skall undvika att tänka på det som är negativt!

Rosa elefanten! Vi måste tänka på den för att ha kontroll på den.

Badbollen! Tar energi att hålla undan.

Men Gud vill komma in i det som gör ont, han vill befria oss från det som är lögner i oss och då måste dom bemötas. Vi måste börja med att vara sanna!

När vi gjort vår situationsanalys och vet vad vi tänker.

Men det är också sant att…

Skapad till Guds avbild därför är jag värdefull.

Frikänd av i Kristus, ingen kan fälla.

I Kristus: Inget kan skilja mig från Guds kärlek.

Gör situationsanalys i grupp och alternativ hypotes

Lägg ett bibelord på tungan…

Lär dig ett bibelord utantill. Som du kan ta fram och låta smälta på tungan.

Gudstjänsten- att närma sig den röda punkten

Syndabekännelsen Sätt ord på sin felsteg

kyriet Sätta ord på sin nöd

Gloriat sätt ord på sin tacksamhet

Välsignelsen att spegla sig i Guds ansikte

Emmausvandrarna och situationsanalysen!

13Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, 18och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” — 19”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.” 25Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” 27Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. 28De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. 30När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” 33De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 34och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” 35Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.