Prövningens stund

Läs texten Mark 1:12-13

Idag är det första söndagen i fastan och temat är prövningens stund.

En prövning kan ibland uppfattas som en motgång. Något som inte alls blev som vi ville eller tänkte. Då skulle man också kunna säga att det var en riktig pärs. Kanske blir Vasaloppet idag en större prövning för åkarna än vad de hade hoppats på. Kanske blir det en riktig pärs.

Men man kan också förstå ordet prövning som att det är ett test. Att man skall visa att man faktiskt platsar, att man har alla de förutsättningar som krävs och som förväntas.

Är det någon som vet vem denna kvinna är? (Rosie Wild, 28 år)

Fallskärmsjägarprovet ”All Arms Pre-Parachute Selection” är det tuffaste inträdesprovet inom den brittiska militären, borträknat specialstyrkorna.

Rosie Wild är den första kvinnan att klara av provet – och hon visade samtliga vart skåpet ska stå, rapporterar The Sun.

– Hon vann till och med sin boxningsmatch, det var inget tvivel om hur tuff hon är – hon är en fallskärmsjägare nu och värdig den vinröda baskern, säger en källa till tidningen. (Expressen 19/2-2020)

Är det i den här kontexten vi skall förstå berättelsen om när Jesus testas, prövas, frestas av Satan. Skall vi se det som att Jesus visade Djävulen och hans anhang var skåpet skall stå? Är det det som är syftet och det viktiga som händer?

Ofta handlar prövningar om att vi frestas till att göra dåliga/fel saker. Men är det på det sättet som Jesus prövas?

I Markusevangeliet ryms hela berättelsen om hur Jesus frestas av Satan i 2 ganska korta verser.

När Matteus berättar samma händelse använder han 11 verser. När Lukas berättar så går det åt 13 verser. Markus använder bara 2 verser så det är inte konstigt att det blir kortfattat. Då måste vi ändå tänka oss att Markus nog menar att han tar med det viktigaste och låter krussidullerna vara. Det vi får veta är egentligen fem detaljer:

Det var Anden som drev ut Jesus i öknen

Han var i öknen i fyrtio dagar

Han sattes på prov av Satan

Han levde bland de vilda djuren (som också symboliserar det onda)

Änglarna betjänade honom

Verserna innan beskriver Jesu dop och i versen alldeles innan vår text så berättas det om en röst från himlen som säger: “Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Och så berättar Markus:

Genast (strax) drev Anden ut honom i öknen. Ordet genast eller strax är inte översatt i vår översättning. Texten berättar att ökenvistelsen följer i direkt anslutning till Jesu dop.

Först får han höra att han är den älskade, den utvalde. Därefter går han, ledd eller driven av Anden, ut i ödemarken och där sätts han på prov av Satan.

Vad är det värsta som skulle kunna hända med Jesus när han frestades av Satan. Är det att komma till korta, att inte orka, att inte hålla måttet, eller skulle det vara att tvivla på att han är Faderns älskade son? Vilket är värst?

Att komma till korta, är det värst?

Att tvivla på att han är älskad och utvald, är det värst?

Texten handlar om hur Jesus prövas av Satan. Hur skall vi göra när vi prövas, när vi frestas?

Paulus skriver i första korinnthierbrevet 10:13

1 Korinthierbrevet 10:13 B2000

13 Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Vad är en frestelse eller prövning? Det kan vara många olika saker. Men jag tänker att en frestelse framför allt kan vara när vi vet hur vi vill handla, men ändå inte gör det.

Det handlar ju inte om något vi vill, då är det väl ingen prövning. Då är det ju mer önskat läge.

En människa berättade för många år sedan om det smärtsamma faktum att trots sitt eget äktenskap så hade personen på en affärsresa hamnat i samma säng som en kollega. Det var inte planen, inte alls, men det ena ledde till det andra och så satte sig personen i en situation som till sist gjorde det omöjligt att stå emot frestelsen. Handlingen gick tvärs emot den egna innersta viljan och ändå var det något i personens vilja som drev på och lät det ske.

Ungefär som Paulus skriver i Romarbrevet 7:19

Romarbrevet 7:19 B2000

19 Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Vid ett annat tillfälle sökte en man upp mig och berättade om sitt problem med porrmissbruk, att han surfade på porrsidor.

Han ville inte ha det så. Han mådde inte bra av det. Han såg det som ett misslyckande varje gång det hade hänt. Han skämdes inför sig själv.

Varför berättade han det för mig?

Jo, han ville att jag lite nu och då skulle ta kontakt och fråga hur det gick med detta. Och så tänkte han att vetskapen om att det samtalet skulle komma lite nu och då skulle hjälpa honom, ge honom styrka att stå emot. Inte för min skull, utan för hans skull.

Jesus gick ut i öknen ensam. I ensamheten ligger det närmare till att man går emot sin egen inre övertygelse.

När Rosie Wild genomförde sitt soldatprov så var hennes mål att bli godkänd av andra. Hon ville visa vad hon kan och vad hon är kapabel till, att hon är värdig att hon har rätt att vara stolt över sig själv. I 25 år har kvinnor fått göra det där provet men hon är den första att klara det.

Men det viktigaste provet är av ett helt annat slag. Det provet är bara en enkel fråga: Är du den människa du innerst inne vill vara? Är du den människa som du försöker visa upp för andra? Går du den väg som leder dit du vill eller är du inne på en olycksväg?

Om du känner av prövningar i ditt liv. Saker som lockar dig att göra avsteg från din övertygelse och det du innerst inne vill. Så gör inte som Jesus, höll jag på att säga.

Gå inte ensam ut i öknen. Utsätt dig inte för det. Men läser vi texten en gång till så ser vi faktiskt att Jesus inte var ensam. Det står att änglarna betjänade honom.

När man har sett den detaljen så kan man säga: Gör som Jesus. Låt någon eller några som du vet vill ditt bästa finnas i din närhet. Anförtro dig åt dem för då ökar oddsen för att du skall kunna leva ditt liv så som du innerst inne vill.

I det perspektivet blir smågruppen, bönegruppen, hemgruppen, cellgruppen oerhört viktig. I det perspektivet kan församlingen och församlingsgemenskapen bli helt avgörande.

Till dig som har prövats och kommit till korta. Du som har svikit dig själv och kanske i samma ögonblick även dina allra närmaste, de du älskar allra mest. Du som skäms över dig ditt handlande och inte kan förstå hur det gick till när du gjorde det du inte vill och inte kunde tro om dig själv.

Om du har misslyckats, oavsett hur grovt det blev, så kom ihåg att inget har förändrats i Jesu kärlek till dig. Han står med famnen öppen för dig.

Inför honom handlar provet om att våga lite på att hans kärlek bär igenom allt.

Har du svikit dig själv är det viktigt att ta ett nytt tag. Men också att ge sig själv större förutsättningar framöver. Då tror jag att den lilla trygga gruppen som man kan lita på är nödvändig. Det förtroendet växer inte fram på en eftermiddag. Det krävs många träffar och samtal innan man är där.

Därför uppmanar jag er alla att söka en sådan gemenskap så att det förtroendet hinner byggas byggas upp innan du behöver stöd i de frågor som du innerst inne skäms för.

Gå inte i ensamhet. Varken med din brottning, din kamp eller din skuld.

Församlingen finns till för att stötta och stödja varandra. För att uppmuntra, bära, omfamna och att hjälpa varandra vidare.

Tvivla aldrig på att du är älskad oavsett vad du bär på i bagaget.

Döm inte dig själv utan ge dig istället de allra bästa förutsättningar framöver för att kunna bli den du är skapad till.

Se inte ner på dig själv utan ta emot den befrielse som Jesus vill ge.

Johannes skriver i sitt första brev

1 Johannesbrevet 1:9 B2000

9 Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

*