Ett levande hopp- starkare än allt

22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” 28Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” 29Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.” (Matteusevangeliet 14:22-33)

Vattnet- en bild för det onda kaoset’

Bibel 2000 Gud skapar världen

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.

Bibeln beskriver att från början var världen en steril tom öken och ett hav där ingen människa kan leva. Det är ur detta Gud skapar en värld för att bli ett hem för människan.

Världen beskrivs som som den balanserar på en knivsägg. Om det onda sker kommer skapelsen kastas tillbaka till att bli som den sterila öknen och det opålitliga havet där människan inte kan leva. Detta understryks också av det judiska folket var ett land-folk. Havet var därför skrämmande för dem.

Därför blir det så att havet blir en bild för det onda kaoset. Krafterna och makterna som hotar att sluka oss.

I en syn om natten såg jag, Daniel, hur himlens fyra vindar rörde upp det väldiga havet. 3Och fyra stora djur steg upp ur havet, alla olika. 4Det första var som ett lejon men hade örnvingar. (Daniels bom 7:2-4)

I Daniels bok som utspelar sig på 4-500 talet innan Kristus i Babyolon, nurande Irak får juden Daniel en syn från Gud. Där stora bestar stiger upp hur havet. Där varje best är ett imperium som kastar sig över det judiska folket för att sluka det. Havet är ursprunget för det onda.

26De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. 27De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta. 28Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. 29Han stillade stormen, och vågorna tystnade. 30De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till. (saltaren 107:26-30)

Här ser vi att det är Gud som stillar stormar och räddar människan ur dem.

16Har du varit framme vid havets källor eller vandrat genom de dolda djupen?

I en dialog som Gud har med en person som heter Job säger Gud till Job att det är han som vandrar i de dolda havsdjupen.

Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. (Matteus evangelium 25:25-26)

Nya testamentet använder också det upprörda havet som något ont som skrämmer vettet ur oss. Himlens makter skall skakas. Det är just det som vi ser. De makter som vi har fäst upp våra liv vid skakas och då blir vi så rädda.

Men bibeln säger att Jesus går på vattent. Han är Herre över det onda kaoset som skrämmer oss.

Jesus går på vattnet men lärljungarna skriker av rädsla. Jag tycker att det berkiver mycket av den tid vi lever i och vad som händer med oss när stora och omtumlande händelser sker i vår värld. Vi skriker av rädsla för vi ser inte att det är Jesus som kommer till oss på havets vågor. Det är detta som sker i det som sker. Jesus kommer gående mot oss på havets vågor. Öppna era ögon och se! Jesus kommer gående mot oss på vattnet.

Men vi är rädda för att havet skall sluka oss. Att havet skall ta ifrån oss nära och kära, att havet skall ta ifrån oss ett drägligt liv, att havet skall ta ifrån oss det som vi tycker är det viktiga. Vi är rädda att havet skall sluka vårt stabila samhälle och göra det till en otrygg osäker, ogästänlig plats där kampen för överlevnad är det enda som vi kan ägna oss åt. Att världen åter skall bli öde och tom och att djupet skall övertäckas av mörker.

Petrus säger: Om det är du säg åt mig att komma till dig på vattnet. Vad betyder det? Jag tror att Petrus menar: Om du kan gå på vattnet, vara Herren över det onda, då kan du även göra så att jag kan bäras av dig oavnför vattnet.

Petrus går ut på vattnet och går fram till Jesus. Men när han ser på vågorna blir han rädd och sjunker. Jesus frågar honom sedan: “Varför tvivlade du?”

Petrus byter fokus från Jesus som utstrålar en lugn auktoritet till att se på vattnet. Detta är en bild för vad vi gör när vi omges av höga vågor. En del av de vågorna är nu Corona. Vågorna har en magnetisk kraft. Vi kan inte låta bli att titta djupt ner i djupet och tänka. -Dessa vågor kommer att sluka mig. Så blir vi superrädda och så är det som om vi sjunker.

Selektivt fokus

Just det som Petrus gör kallas inom KBT för selektivt fokus. Vi ser på en tårtbit av tillvaron. Som en kamera zoomar vi in på det vi är rädda för. Jag menar INTE att Corona är en liten insekt. Men om vi lägger en liten ofarlig insekt i ett mikroskåp kan till och med det som är ofarligt framstå som en stor best som kommer äta upp mig till frukost. Det vi får ett selektivt fokus på, det vi zoomar in på får vi inte några referenspunkter till. Om du har ett fotografi med en närbild på ett föremål vet du inte hur stort det är. Om det är fem millimeter eller om det är fem kilometer. Det är först när du zoomar ut och kan se att det står en människa bredvid som du förstår. Aha, den var ett högus eller det var en modell av ett höghus.

Om någon säger: “Jag tror inte att vägorna är mer tre meter höga.” Då säger vi: “Men ser du inte dom är höga som hus?” För det är så vi upplever det. Det är detta vi tycker oss se med våra ögon och vi brukar tro på våra ögon. Men vi är samtidigt inte öppna för att resonera därför att att en hjärna som är rädd går in i överlevndadsläge och där är det bara tre saker som gäller. Fly, anfall eller frys. Analysen finns inte.

Varför zoomar vi in?

Men varför zoomar vi in? Varför börjar Petrus se på vågorna? Jo därför att vi vill ha makt och kontroll över det vi är rädda för. När det börjar blåsa till storm vaknar en stark övertygelse till liv och den är:

Jag är ensam, liten och svag i en mörk och kaosartad värld. Jag klarar inte så mycket men jag har inget annat val än att försöka klara detta med egen kraft. När vi blir rädda vaknar övertygelsen till liv att vi lever i en värld utan Gud och utan något annat hopp en den styrka vi själva kan uppbåda.

Att se på Jesus

Jesus är den som möter oss, han kommer till oss där vi kämpar mot vågorna. Han inbjuder oss att fästa vår blick på honom. Den väg Jesus välkomnar oss till är att rikta vår uppmärksamhet, våra tankar, vår vilja, vårt jag mot honom.

De flesta av oss tar en paus ibland från det som är jobbigt. Vanligt är att vi ser på en film eller en serie. Vad detta gör är att i den stund som vi är upptagna av att följa den spännande handlingen får vi en vila från det som tynger oss. Om det är en riktigt bra film kanske den hjälper oss att se det goda och posstiva som finns i livet. Den goda filmen riktar vår uppmärksamhet mot något annat och om det inte bara är en flykt kan vi får hjälp att se det goda i livet så tar vi in hopp genom våra ögon.

Jesus bjuder in oss att se in i hans ansikte som utstrålar en lugn auktoritet därför att han går på det stormiga havet.

Innebär det att om vi bara ser på Jesus så sjunker vi inte?

Alla människor dör förr eller senare, så det innebär inte att vi inte kan drunkna. Men om vi drunknar drunknar Jesus med oss. Ja, i en mening har han redan drunknat i världens hav. För att när vi drunknar så är han där, så att vi kan stiga till ytan tillsammans med honom.

Skälet till att vi tror att Jesus går på vattnet, att han är Herre över vågorna är inte att vi kan empiriskt bevisa att om man ser på Jesus så sjunker man inte. Utan därför att han har uppstått.

Det vi djupast sett är rädda för är döden. Men döden är inte slutet. För döden är besegrad. Det finns ett liv efter, livet efter döden och det är ett förvandlat liv där våra kroppar är friska och starka, där vår karraktär är kärlek, godhet, rättvisa, tålamod och självbehärskning. Där mänskligheten är som en kropp där alla delar finns till för varandra därför att livet som rinner i våra årdror är Jesu självuppoffrande kärlek. En värld som inte är sönderkonsumard och överhettad, plastdränkt och tårdränkt. En värld där bittraste fiender är vänner. En värld där varje människa ses som den guds avbild hon är, med evighetvärde, och där var och en tas i anspråk fullt ut efter gåvor och förmågor. Därför detta rike kommer inte bara ovanifrån, utan innifrån varje människas eget hjärta för där regerar Gud med den kärlek med vilken han lät sin Son dö för varje människa.

Skälet för denna tro är Jesu uppståndelse. Det vi hoppas på för oss själva och för världen det har redan skett i Jesu person. Hoppet är inte en förhoppning om att allt skall bli bra.

Hoppet är det samma som det skulle vara om den första människan blivit framgångsrikt vaccinerad mot corona. Hoppet bygger på att något har hänt.

Vi ser inte vårt hopp när vi tittar på livets omständigheter, när vi läser aftonbladet och läser om corna för 50-11 gången under dagen och dricker in oron i vårt facebookflöde. Vi ser vårt hopp när vi ser på Jesus. Han blev inte vaccinerad mot döden, han övervann den. Han går på dödens hav och han har makten att båda låta oss gå på det och dra upp oss, om och när vi sjunker.

Men hur kan vi tro att Jesus har uppstått på samma sätt som vi kan tro att Corona är besegrad i den stund första människan har blivit framgångsrikt vaccinerad? Det hanlar om två kompletterande vägar. Argument och trosskådande.

Argument

Man kan fylla ett bibliotek med detta ämne. Men här kommer en mycket kondencerat argument. De fösta krisnta var alla judar. Jesu apostlar var alla judar. Vad vi med 100% säkerhet vet är att de var övertygade om att Jesus var Israels Messias, världens Konung, att han var Herre över havet. Vi behöver inte tro att Jesus gick på vattnet, men vi kan veta att de trodde att han gjorde det därför var han Herre över det onda.

Det andra vi vet är att på samma sätt som om en vaccinorskare hade sagt. “Nu har vi besegrat corona kan det inte betyda att corona är besegrat på ett symboliskt sätt” På samma sätt betyder tron att någon är Messias och att han är kung över världen att det onda är besegrat, på riktigt, inte i en andlig parallell värld, utan här och nu. Men hur kan man säga det med alla krig, galenskap och sjukdomar?

Det enda som kan förklara de judiska lärljungarnas tro att Jesus är Kristus, världens konung är Jesu uppståndelse. De kunde se att döden var besegrad för dom kunde ta på den uppståndne Jesus med sina händer. Döden är fortfarande verksam, på samma sätt som corona är verksamt tills alla är vaccinerades. Men när den första är vaccinerad handlar det bara om tid. Om vaccinet, för att dra en parallell till Jesu uppståndelse, var konstruerat så att det kunde väcka upp de som dött från sina gravar ja då skulle vi verkligen hävda, corona är besegrat.

Det är detta som Jesu uppståndels försäkrar. Att ur hans händer tar vi emot ett evigt oförstörbart liv efter, livet efter döden, in i denna värld, förvandlad och förnyad.

Trosskådande

Detta är den andra vägen till kunskap och utan den blir argumenten tomma och ger inte frid åt hjärtat. Båda behövs som de två sidorna på knivens egg för att Guds skalpel skall kunna öppna vårt hjärta för hans livgivande ord.

Att fästa blicken på Jesus

Vi har redan berört detta. Att fästa sin blick på Jesus. Att läsa evangelierna med syftet att man skall se på honom. Att läsa evangelierna och vända sig till honom som det står om och be honom uppriktigt och med bestämdhet. Jag vill se dig. Låt mig få se dig! Ge mig nåden att låta min blick vila på dig.

Att överlåta sig

När Petrus står där på vattnet så ser han på vågorna därför att han vill ha makt och kontroll över vågorna. När han sjunker så märker han att han hans försök till makt och kontroll är meningslösa. Det är detta som kan vara välsignelsens vinkel på att vi befinner oss i stormen. Vi ser det som egentligen är uppenbart hela tiden. Vi har inte makten och kontrollen över vårt liv.

Vägen till att se att Jesus är uppstånden är att ge honom makten och kontrollen över varje område i vårt liv. Det handlar inte om att vi skall ge något som vi egentligen förfogar över. Det handlar om att erkänna faktum och frivilligt stämma in i hur det är: Han är Herren över allt, inte jag.

Platsen där denna överlåtelse sker är samma plats där vi ser att han stillar stormarnas storm, att han går på det upproriska havet. Denna plats är Jesus kors. När vi ser hur han hänger på korset, då ser vi allt som vi är rädda för, så fruktansvärt rädda för.

Den plågsamma uttrdagna döden.

Att vara utlämnad naken för allas förakt.

Att vara oskyldigt anklagad och dömd.

Att bli krossad som en fluga av makternas spel.

Vi ser vårt enda hem, skapelsen förstörd och sönderbränd.

Att bli sviken av sina närmsta vänner.

Vi ser en man som kvävs sakta till döds utan respirator.

Vi ser övergivenhet och ensamhet.

Vi ser att bli förkastade bara för att vi är vi.

Vi ser domen över oss på grund av våra fel och brister.

Allt det som vi är som mest rädda ser vi där. Det ser ut som att Jesus bara är en i raden av alla människor som mals ner av det onda. Men när vi ser på korset i ljuset av uppståndelsen förstår vi:

Allt det vi är rädda för absoerberats i honom som är Gud och människa. Han dricker kalken med världens ondska och lidande till botten för att den skall vara uttömd och övervunnen i honom.

Därför ser vi det som är själva nykeln för att vi skall få ett hopp som bär. Att detta är hans kärlek till oss.

Så bevisar Gud sin kärlek till oss därigenom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Romarbrevet 5

Det är när vi står vid Jesu kors som vi vågar och vill överlåta våra liv helt och hållet i Jesu händer. När vi ser på korset genom uppståndelsens fönster kan vi säga:

35Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. 37Nej, i allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. 38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 39varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Romarbrevet 8:35-39)

När Marta och Marias bror Lasaros har dött och Jesus kommer till byn Betania 3 km utanför Israel kommer dom ut och möter honom. De säger, med vad jag tror är anklagan i rösten. Om du hade varit här hade vår bror inte behövt dö. Alltså, varför var du inte här? Ser du inte, bryr du dig inte? Även detta får vi säga till Jesus i en tid som denna.

Jesus svarar. Din bror kommer att uppstå! Marta svarar: Med vad jag tror är uppgivenhet. Ja, jag vet att han skall uppstå på den sista dagen. Alltså. Det som vi talat om här idag. Att ur Jesu händer får vi ta emot det oförstörbara livet, livet efter livet efter döden. In i denna värld igen. Men vad jag tror Marta menar. Ja, men detta är just nu bara en tröstande tanke. Vad hjälper det mig nu?

Jesu svar är: ”Jag ÄR uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. “

Övergången från död till liv är inget som bara ligger där framme. Jesus som är närvarande här ikväll och som kommer gånde på vågorna ÄR uppståndelsen och livet. Vi kan bli indragna i hans liv här och nu och erfara, tro och hoppas för vi är gripna av hans kärlek med vilken han dog för oss och därmed övervinnunnit allt.