Herre hjälp oss!

Idag är det palmsöndag och imorgon inleds påskveckan, stilla veckan. Sista veckorna har ju varit ganska lika på det sättet att nästan allt har handlat om corona. Nästan alla samtal vi har handlar om corona, alla nyhetssändningar berör ämnet och inte ens soffprogrammen går utanför den ramen.

Men idag är det palmsöndag och vi får rikta blickarna åt ett annat håll. Vi får göra det för att påminna oss om att det finns ett hopp, att det finns en väg framåt. Vi får koncentrera oss på Jesus och på hans väg till korset där han ger sitt liv för att vi skall få leva.

Senaste tiden har gjort något med oss alla. Det har påverkat våra liv och vår situation ända in i grunden. En intressant detalj är att intresset för att bli läkare och sjuksköterska har skjutit i höjden nu under den värsta coronakrisen. Varför då? “Många vill vara med där det händer och kunna göra skillnad” säger rektorn på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Ansökningarna till läkarprogrammet perioden 16 mars till 1 april i år har ökat med 23% och ansökningarna till sjuksköterskeutbildningen har ökat med 26% jämfört med samma period i fjol. (DN 2/4-20)

Unga människor vill stå på det godas sida. De vill ha ett yrke där de kan göra nytta.

De vill inte längre stå som åskådare. De vill något. De vill bidra. De tänker inte på sitt eget bästa i första hand. De tänker på sina medmänniskors bästa.

När de ser allvaret och upptäcker behoven så vill de vara en del av lösningen. Inte stå på läktaren eller sjunka ner i tv-soffan. De vill vara med. De vill använda sig själva som redskap.

I texten vi hörde läsas om Jesu intåg i Jerusalem händer något som jag tror att jag aldrig har lagt märke till förut.

Jag har tänkt mig två led med människor. Ett led på varje sida av vägen och så har Jesus ridit i mitten på sin åsna.

..

Men så har jag plötsligt den här gången upptäckt att alla är med. De flesta lägger sina kläder påmarken framför Jesus och andra skar palmkvistar som de lägger ner. Men alla är med. En del går före och andra följer efter, men alla är med.

I en församling där jag var pastor fanns en man som då var ungefär i den ålder som jag är nu. Hans grannar tillhörde församlingen och han var inne hos dem varje kväll efter 21-sändningen av Aktuellt för då visste han att de hade en kvällsandakt. Han ville inte missa den.

När deras lilla gemenskapsgrupp från kyrkan träffades så var han med även då. Gemenskapsgruppen från kyrkan köpte kaffe tillsammans som de skulle bjuda på efter gudstjänsten så de samlade in 20 kr var. Men den här insamlingen behövde inte den intresserade grannen bidra till.

Nästa kväll när han kommer in i tid för andakt så frågar han sina grannar vad som krävs för att man skall få lägga 20 kr.

...

Han kände på sig att de inte räknade med honom. Att hans insats inte efterfrågades. Känner du så? Ingen räknar med dig eller tar dig på allvar.

I folkhopen runt Jesus finns alla med. Där får alla komma precis som de är. De får bidra med det de har, med det de kan. Även om de inget kan så är de lika välkomna. Det hänger inte på deras egen förmåga eller färdigheter. Han kallar oss till gemenskap med sig. Till ett liv tillsammans med honom.

De som fanns runt Jesus hittar vi ofta längst ner på samhällsstegen. De finns med självklarhet hos Jesus men annars är det ingen som tar särskild stor notis om dem.

Den här gruppen tillhör inte dem som man följer på Instagram. Det är inte de här som alla vill vara vän med eller som man vill synas tillsammans med på bild.

De som finns runt Jesus i den här texten är inte de som man gör de stora hemma-hos-reportagen om. Det är inte de vi läser om i magasinen. De sticker inte ut på ett sätt som gör dem intressanta.

Men det är de som följer Jesus. Det är de som ställer sig till förfogande. De ger av sig själva. De finns med det för att hylla Jesus på de sätt de kan. Och de känner att det finns plats för dem. De har märkt att alla som vill vara med är välkomna. De vet att de vill vara med.

De ropar Hosianna. Det är ett jubelrop som kommer från arameiskan och betyder egentligen Herre rädda oss, eller Herre låt oss få blomstra.

När nu för en stund, vänder oss bort från alla nyheter om corona så får vi ropa Hosianna tillsammans med folket: Herre rädda oss!

Vi får lägga vår liv i hans händer med bönen: Herre låt oss få blomstra.

Fram till de senaste veckorna har många av oss känt oss trygga i vår i situation och i våra liv. Vi har tagit så mycket för givet och i ett enda nu är det som om all trygghet och allt som var självklart bara har ryckts undan.

Det som vi har litat på till hundra procent och byggt våra liv och vår framtid på har försvunnit, som över en natt. Inget är säkert längre. Inget är självklart eller givet. Vad kommer att hända nu? Hur kommer det att gå för oss?

I denna nya omtumlande verkligheten, får vi jubla som folket på vägen utanför Jerusalem. Det är inte situationen vi har hamnat som vi jublar över utan över det faktum att vi faktiskt får och har möjligheten att vända oss till livets herre med vår bön om hjälp och förbarmande. Vi har någonstans att gå: Herre hjälp oss!

I dessa helt nya omständigheter där inget längre är sig riktigt likt så är det självklart att vi börjar fundera över vad som är verkligen är viktigt, vad som är vägen framåt. Hur skall vi bära oss åt, vart skall vi gå? Vem skall vi ty oss till. Vem eller vad kan vi lita på? Vad vill jag när jag tittar framåt?

Då får vi tillsammans med folket runt Jesus ropa Hosianna och be bönen: Herre låt oss få blomstra!

Det kommer att bli värre, men det är inte slutet. Det kommer att finnas ett tydligt före och ett tydligt efter. Det blir nästan som en startpunkt. I våra händer läggs möjligheten att ta ett nytt grepp. Att få göra ett rejält omtag och omvärdera våra alla prioriteringar och livsval. Vad är det egentligen som har betydelse i ditt liv? När du tittar på det som du har samlat och jagat efter under alla dessa år. Vad är det som just nu visar sig ha ett bestående värde och vad är det som i dessa dagar bara ekar tomt och innehållslöst?

När det du har förlitat dig på och tagit för givet visar sig falla i sär och rämna kommer ju frågan av sig själv. På vad eller på vem kan du lita på nu?

I vems händer vill du lägga ditt liv?

Vi står alla inför detta.

Tillsammans får vi ropa Hosianna. Vi får öppna våra händer och våra hjärtan och ropa Herre hjälp oss, Herre låt våra liv få blomstra. Låt oss blomstra på ett sätt som aldrig förr. Hjälp oss att bygga sådant som blir bestående. Herre hjälp oss leva så att vi får bli till välsignelse och glädje för dem vi möter.

Herre hjälp oss att hitta den väg som leder livet och ge oss modet att gå den. Hjälp oss våga tro att du är på riktigt, att du räknar med oss och vill använda oss i din tjänst.

Vi får ropa på samma sätt som folket ropade: Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

Herre hjälp oss. Herre låt oss få blomstra! Visa oss vägen!