Den gode herden

Vad är det som gör att fåren accepterar hjordens herde som deras ledare. Går det till på samma sätt som när man uppfostrar en hund. Genom en bestämd röst, arg blick och mycket tydliga markeringar? Nej, det är något annat som gör det.

Vad är det som får det lilla lammet att börjar lyssna till sin herdes röst? Vad är det som övertygar lammet om att den här personen verkligen kan vara min ledare på ett bra sätt?

De äldre fåren har erfarenheter av herden. Under åren som ligger bakom har de märkt att deras herde vill deras allra bästa. De vet att herden kommer att hitta frodigt bete och friskt vatten åt dem om det går att finna. Av sina egna erfarenheter har det lärt sig att herden kommer att skydda dem från alla faror så långt det är möjligt även om det kan se omöjligt ut.

Men det lilla lammet vet inget om detta. Det enda lammet kan göra är att lita på de andra fåren som tillhör samma hjord. De måste ta till sig och förlita sig på andras erfarenheter och berättelser. Men med tiden så kommer också det här lilla lammet märka att herden vill även hennes bästa.

Och då blir det så att bara ljudet av herdens röst ger lammete trygghet. Herden är här: Nu kan inget gå fel. Och om det går fel så kommer herden att göra allt för att klara oss ur situationen.

Om jag fastnar i snåren eller går vilse som kommer herden inte att straffa mig. Nej, inte alls! Herden kommer att söka noga efter mig, och hitta mig. Och när han gör det så kommer han att fyllas av en enorm glädje. Ingen bestraffning, inga sura kommantarer.

I texten vi läste så kommer en skara människor till Jesus. Om vi tänker positivt om dem och deras frågor så skulle man kunna säga att de ber Jesus bevisa att han är den han utger sig för att vara. I frågan ligga en önskan som gränsar till en begäran: Överbevisa oss nu, om att du verkligen är Messias, säg det rent ut!

Ingenstans i Bibeln berättas det om att Jesus överbevisar andra. När han får frågor och blir ifrågasatt, så hänvisar han istället till det han gör, till sina gärningar. Så gör han den här gången också.

Kanske brottas du med din tro. Kanske kräver du bevis för Jesu existens. Kanske har du bett om att han skall visa sig på ett speciellt sätt, på ett mer än tydligt sätt, för att du skall kunna tro.

Du sätter liksom upp ett krav som måste uppfyllas.

Blir det så här.

Då skall jag tro! Annars inte.

Kanske har du sedan besviket konstaterat att det blev inte alls så som jag begärde och därför kan jag inte tro. Han måste bevisa sig, sedan skall jag tro. Bevisbördan ligger hos honom. Det är upp till Jesus.

Kanske borde du mer tänka som det lilla lammet. Lyssna till andra som lärt känna Jesus och lita på deras erafenheter. Låt deras berättelse bli första steget i ditt försök att våga lita på herden. Försöka lyssna till hans röst och be om modet att våga följa honom.

Då kommer dina egna erfarenheterna att komma.

Det finns en berättelse i tidigare i Johannesevangeliet om kvinnan vid Sykars brunn. Efter samtalet med Jesus går hon in i byn och berättar om sitt möte med Jesus. Då blir de nyfikna på Jesus och bjuder in honom till byn och han stannar där i två dagar.

Så säger byborna till kvinnan: “Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare” (Joh 4:42)

I början måste man våga lita på andra. Det är första steget. Med tiden kommer du att få egna erfarenheter. Du kommer att märka att det stämmer som de andra har berättat. Och så får du tro därför att du likt det lilla lammet har förstått att han vill ditt allra bästa.

Tyvärr är det så att herden, Jesus, inte skyddar oss från livet. Han lovar inte att din livsväg alltid kommer att flöda i solljus. Att det bara är ljumna vindar som kommer att blåsa i ditt hår. Att du kommer att slippa de nattsvarta dalarna.

Det är ju tydligt inte minst nu när Covid-19 går som en mordängel över jorden. Den gör inte skillnad på person. Fårahjorden som Jesus samlar runt sig drabbas på samma sätt som alla andra.

Men det Jesus säger i texten om fåren i hans hjord är att de lyssnar till hans röst och att de följer honom. Han ger dem evigt liv och de skall aldrig någonsin gå under.

Och så säger han: “ingen skall kunna rycka dem ur min hand” (v. 28)

Det har hänt att jag har träffat en gammal människa som oroar sig för något som hände i tonåren. Att det skall ligga som ett hinder, som en stängd dörr till Jesu kärlek och omsorg. Var inte orolig.

Ingenting kan rycka dig ur Jesu hand. Du kan inte göra något som får Jesus att älska dig mindre. Du kan inte heller göra något som får Jesus att älska dig mer än han redan gör.

När Jesus säger att fadern har gett honom “är större än allt annat” (v.29), så är det dig han talar om.

Vi har precis firat påsk. Vi har berättat om hur Jesus gav sitt liv för mänskligheten.

Det finns två liknelser i Matt 13. Den första om en man som hittar en skatt i en åker och den andra om en köpman som hittar en dyrbar pärla. Bägge ger allt de äger för att kunna köpa det dyrbaraste de vet.

Det är det som Jesus gör på korset. Han dör och uppstår för att vinna det finaste han vet. Och det är du. Det är dig han söker. Det är dig han vill följa längs livets väg. Där kan allting hända men han är med.

Vad är då tro. Tro handlar om tillit. Att våga lita på.

Den bästa bilden jag kom på idag är att jämföra tron med en trapetskonstnär som gör sina konster. Ni vet de här som hänger och svänger högt upp under dukarna i ett cirkustält. Plöstligt så släpper den ene taget om sin trapets, sin fasta punkt, och så flyger han eller hon genom luften tills den blir infångad av kamraten.

Där kan vi tala om tillit. Då måste man verkligen lita på den andre. Den tilliten byggs inte på en dag. Det tar tid. Men man måste också våga släppa taget.

Det lilla lammet vet inte hur länge det kommer att dröja innan tilliten till herden är så stor. Men så här i början så räcker det att få luta sig mot andras tillit och förtröstan. Det lilla lammet får ta till sig berättelserna om hur herden har gripit in och hjälpt till.

De andra fårens erfarenheter skapar en förväntan och en tro på att lammet själv en dag, skall få göra samma erfarenheter. Inte nödvändigtvis samma sorts händelser men samma typ av upplevelser. Detta att få känna sig buren och älskad osm den man är.

Det är inte under solskensdagarna som man vet om det håller. Det är när vi går i den mörkaste dal som det visar sig. Nu är en sådan tid för många människor. De tvingas gå igenom saker de inte önskar någon annan.

Kom då ihåg att ingen kan rycka dig ur Jesu hand. Han är den gode herden. Han är den som älskar dig över allt annat. Han vill leda dig hem till sitt rike.

Han delar din smärta och din glädje. Hans finns med i all din förtvivlan och i dina förhoppningar inför framtiden.

Följ honom och du kommer att lära känna honom. Det kommer att leda till att också du kan förmedla hopp och tro till andra genom att berätta om dina personliga erfarenheter. Om hans omsorg och om hans outsinliga kärlek.

Första steget är att du öppnar ditt inre och släpper in honom i ditt hjärta och i ditt liv.

Inget skall rycka dig ur hans hand. För honom är du som en dyrbar skall, som en ovärderlig pärla.

(Vill prata med om detta så är du välkommen att ta kontakt via vår hemsida där alla uppgifter finns.)