Väckelsen i Efesus

Folk samlades runt Guds ord

Apostlagärningarna 19:8 SFB-98

Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.

1. Paulus mission följer samma mönster som tidigare; han reser till en centralort som fungerar som knutpunkt och börjar först predika för judarna. Det som är något annorlunda med Efesus är att han får predika ovanligt länge, hela tre månader! Därefter vill somliga inte höra mer och han tvingas istället fortsätta förkunnelsen i Tyrannus lärosal.

2. Guds son föddes som människa in i det judiska folket, och de var också de som hade fått Bibeln och förbundet, så det är väldigt naturligt att just de fick höra evangeliet först. Men när evangeliet inte togs emot gick erbjudandet vidare till hedningarna (Rom 1:16, Apg 13:46, Matt 21:43).

Apostlagärningarna 19:9 SFB-98

Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ’den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.

1. Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14).

2. I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose (2 Mose 18:20). I Gamla testamentet så är ”Guds väg” synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar”, och Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.

3. Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13–14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).

Apostlagärningarna 19:10 SFB-98

Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

1. Att samlas kring Guds ord är oerhört centralt i det kristna lärjungaskapet och det är ingen slump att vi ägnar så pass stor del åt detta när vi firar Gudstjänst.

a) Det är dock intressant att notera att Paulus undervisade genom att hålla samtal. Det verkar alltså som att han inte höll någon vanlig söndagspredikan så som vi gör idag.

2. Paulus skulle aldrig ha kunnat nå alla som bodde i Asien, d.v.s. västkusten i dagens Turkiet, om inte alla troende hjälptes åt. Om detta skriver Paulus i sitt brev just till Efesus (Ef 4:11–12).

3. Troligtvis var det under denna tid som Paulus medarbetare grundade församlingarna i Kolosse, Laodicea, och Hierapolis (Kol 1:7, 4:12–17).

4. Under dessa två år (52-54 e.Kr.), skrev Paulus Första Korintierbrevet (1 Kor 16:8) och möjligtvis också Galaterbrevet.

Det skedde ovanliga under

Apostlagärningarna 19:11–12 SFB-98

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

1. I det varma klimatet i Efesus användes ofta duk för att torka svetten med eller något liknande. Troligtvis var det dessa dukar som lades på de sjuka.

2. Att dessa mirakler var ovanliga, lär oss först och främst att det finns mirakler och under som borde vara vanliga. Det lär oss också att det finns lite mer normala sätt att bota sjuka, exempelvis att lägga händerna på den som är sjuk och be en enkel bön.

a) Man behöver inte eftersträva det ovanliga bara för att det är lite extra häftigt, men samtidigt bör man vara glad och tacksam när Gud gör ovanliga under.

3. I Apg 5:15 blir folk helade när Petrus skugga faller på dem och i Mark 5:27 blir kvinnan med blödarsjuka helad när hon rör vid Jesus kläder. Det finns dock ingen magi i klädesplaggen i sig själva, utan det står att Gud gjorde dessa under. Om inte Gud gör mirakler hjälper det inte hur många klädesplagg från Paulus, eller till och med Jesus, som vi lägger på de sjuka.

4. Det är inte förvånande för mig att dessa ovanliga under skedde i en missionssituation. Jag tror mission ligger Gud väldigt varmt om hjärtat och han är ofta väldigt snabb på att med under och tecken bekräfta sitt Ord när det predikas för onådda människor.

Det förekom andlig strid

Apostlagärningarna 19:13 SFB-98

Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.”

1. På Nya testamentets tid fanns det många professionella ”magiker” eller ”andeutdrivare” eller liknande (Apg 8:9–24, 13:6-12, 16:16-19).

2. Dessa judiska andeutdrivare verkar inte ha haft en egen tro på Jesus som sin Herre och Frälsare utan, troligtvis inspirerade av tidigare nämnda ovanliga under, försökte använda sig av Paulus Gud för att driva ut onda andar.

a) Problemet med detta är att den kristna tron inte är magi, det går liksom inte att ”lära” sig en andlig teknik som om det vore någon slags trollformel. Nej, den kristna tron bygger på att man har en relation med Jesus, och utan den spelar det ingen roll hur duktig man är på Bibeln, hur vältalig man är eller vilken fin titel man har (Matt 11:25–26).

3. Det är viktigt att alla som betecknar sig själva som kristna har en egen relation med Jesus. Det räcker inte bara att ”tro på den Jesus som pastorn predikar” eller leva på sina föräldrars tro. Det är väldigt viktigt att var och en någon gång i sitt liv tar ställning och medvetet väljer om man vill tro på Jesus eller inte.

Apostlagärningarna 19:15–16 SFB-98

Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.

1. Här ser vi dels vilken otroligt stark kraft det finns i namnet Jesus; de onda andarna måste backa för den som tror på Jesus, men samtidigt vi ser också det farliga i att ge sig in i en kamp med onda andar om man inte har en relation med Jesus.

Folk omvände sig

Apostlagärningarna 19:17 SFB-98

Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.

1. Trots att miraklerna hade utförts via Paulus så är det ändå Jesus som prisas, och det är en lärdom som vi aldrig får glömma. När Gud välsignar på olika sätt, så får vi aldrig själva ta åt oss äran för detta. Vi måste också alltid vara på vår vakt så att vi inte upphöjer predikanter eller ledare så mycket att man inte längre ser Jesus.

Apostlagärningarna 19:18–19 SFB-98

Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.

1. En naturlig reaktion på att man har kommit till tro på Jesus är att man vill göra upp med sitt gamla syndiga liv. Någon kanske tömmer sitt barskåp i vasken, någon annan kanske ger tillbaka pengar man roffat åt sig (Luk 19:1-10) eller något liknande, beroende på vilken synd man framförallt har haft i sitt liv innan man blev frälst.

a) Kanske finns det något i ditt liv som du behöver lämna?

2. En silverdrakmer var värd cirka en fjärdedels dagslön, vilket visar oss att värdet på detta bokbål var enormt!

3. Det är viktigt att komma ihåg att de böcker de brände upp var deras egna. Man kan alltså inte som kristen bränna upp alla böcker man anser vara felaktiga eller hälla ut någon annans alkohol. Var och en måste göra upp med sin egen synd.

Apostlagärningarna 19:20 SFB-98

På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.

1. Apostlagärningarna 19 är ett bra exempel på vad vi i dag brukar kalla ”väckelse”, och det finns fyra sammanfattande lärdomar:

a) Folk samlades runt Guds ord.

b) Det skedde ovanliga under.

c) Det förekom andlig strid.

d) Folk omvände sig från sitt gamla syndiga liv.