Silver eller guld har jag inte

Apostlagärningarna 3:1 SFB-98

Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.

a) Dagens uppdelning mellan judendom och kristendom fanns inte på samma sätt så här tidigt i historien. De första kristna var judar och fortsatte med sin judiska kultur och religiositet så länge som det inte krockade med det nya förbundet (Gal 2:11–14). Exempelvis samlades de första kristna ofta i templet (Apg 2:46).

b) Normalt sett så samlades många judar för bön i templet tre gånger om dagen; på morgonen, vid nionde timmen (kl 15:00) och vid skymningen (2 Mos 29:38-39). Anledningen till att klockan 15:00 betecknas som ”nionde timmen”, beror på att romarna började räkna dygnet från soluppgången.

i) Den första och den sista bönesamlingen i templet innehöll ett offer och det är intressant att Petrus och Johannes väljer att gå på just den bönesamling då det inte offras. Jesus har burit fram sig själv som ett syndoffer och det behövs därför inte längre några mer syndoffer (Heb 10:11-18).

ii) Detta är ett bra exempel på hur de första kristna levde kvar i sin judiska kultur och religiositet så länge som det inte krockade med det nya förbundet; de gick på den gemensamma judiska bönen men avstod att delta i det onödiga syndoffret eftersom de redan fått alla sina synder förlåtna.

iii) På samma sätt bör även vi idag fundera på vad det är i vår kultur som krockar med det nya förbundet och vår kristna tro. Detta bör alltid vara ett ständigt pågående samtalsämne i den kristna församlingen. Man behöver inte sluta vara svensk bara för att man har blivit kristen, man kan gott och väl fortsätta med sina svenska seder och bruk, men man behöver kritiskt granska sin kultur och fundera på om det finns något som är ogudaktigt och inte går att förena med den kristna tron.

Apostlagärningarna 3:2 SFB-98

Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.

a) Det fanns flera portar in i Jerusalems tempel och detta var förmodligen templets östra port som ledde från kvinnornas förgård till hedningarnas.

b) Den lame mannens situation var hopplös. Han var över 40 år (Apg 4:22), hade varit lam ända från födelsen och var totalt beroende av andra människor. Den lame mannen har dock fogat sig i sin situation och förväntade sig inte något mirakel.

c) Mannen ber Petrus och Johannes om lite pengar för att kunna leva vidare med sitt handikapp. Dock vill inte Gud bara underlätta vår situation, han vill upprätta vår situation. Det är inte Guds vilja att vi människor enbart ska få lite hjälp så att vi klarar av att överleva en dag till i vår miserabla situation, nej Gud vill upprätta, hela och fullständigt befria oss från våra bekymmer!

Apostlagärningarna 3:5 SFB-98

Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.

a) Den lame mannen förväntade sig att få lite pengar, men Gud ville ge honom något mycket större och bättre; ett helande!

i) Gud är så mycket godare och kärleksfullare än vad vi kan förstå och ofta förväntar vi oss alldeles för lite från honom. Gud vill välsigna och hela oss, men ofta nöjer vi oss med något mycket mindre än vad Gud egentligen vill ge oss.

ii) Enligt Efesierbrevet har Gud välsignat oss kristna med ”all den himmelska världens välsignelse” (Ef 1:3) och vi behöver lyfta blicken och be om att få det Gud vill ge oss.

iii) Ibland tänker jag att vi kristna ibland sätter oss själva i den lame mannens hopplösa situation och förväntar oss inte de mirakler som Gud egentligen vill ge oss. Det vore ju väldigt tråkigt om vi missade en massa av Guds välsignelser bara för att vi trodde för lite om Gud.

iv) Även om den lame mannen egentligen inte förväntade sig ett helande, så gav Gud honom ett helande ändå! Även om vår tro inte alltid räcker till, så kan Gud välsigna oss ändå. Ibland är det lätt hänt att man känner en press och att man tvingar sig själv till att ”tro på att man ska bli helad” så att man till slut mår dåligt, och det är inte Guds tanke.

Apostlagärningarna 3:6 SFB-98

Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”

a) Det finns tyvärr en felaktig uppfattning bland somliga kristna att rikedom innebär att man är välsignad av Gud. Dock är det lyckligtvis så att Guds välsignelse inte handlar om att bli rik på pengar, utan att få ta del av upprättelse och helande till ande, kropp och själ.

i) Den troende behöver enligt Jesus aldrig bekymra sig om pengar, Gud har omsorg om de som tillhör honom och kommer att ge oss allt vi behöver (Matt 6:24–34).

b) Petrus kunde, om han hade haft pengar, gett den lame mannen några kronor och på så sätt underlättat mannens besvärliga situation en aning, men då hade mannen varit tillbaka som tiggare även dagen efter och situationen hade varit oförändrad.

i) Petrus nöjer sig inte med att bara underlätta mannens situation, utan vill istället fullständigt befria honom från handikappet så att han får en möjlighet till ett nytt liv!

c) Det är givetvis inte fel att ge tiggare pengar eller på något annat sätt underlätta en besvärlig situation, det är alltid gott att hjälpa. Men vi som kristna måste komma ihåg att Gud vill något mycket större och bättre än att bara för dagen underlätta en miserabel situation, Gud vill helt ta bort problemet och istället upprätta varje människa och erbjuda ett nytt liv!

i) Vi kristna behöver i större utsträckning be Gud om större tro i våra liv och mer av den helige Andes kraft i våra böner så att vi ännu mer kan delta i Guds upprättande av hela mänskligheten.

d) Om du fick välja mellan att vara rik på pengar eller rik på himmelska välsignelser, vad skulle du välja?

i) Idag finns det många kyrkor och många kristna som gott och väl skulle kunna säga ”silver och guld har vi”, men som är långt borta från att säga ”i Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”. Kanske är det dags att omvärdera vad som är viktigast?

e) Än idag kallas kristna för ”nasarener” i Israel.

a) Petrus hade själv tagit del av Jesu kraft och kunde därför förmedla den vidare (Apg 1:8, Apg 2:1-4).

i) Vem som helst kan inte gå omkring och slita handikappade ur deras rullstol och utgå ifrån att Gud helar dem. Att förmedla Guds kraft innebär att man också själv på något sätt har tagit del av Guds kraft.

ii) Paulus uppmanar alla kristna att söka vinna de andliga gåvorna (1 Kor 14:1), och vill man kunna göra som Petrus gjorde så bör man be Gud om att få någon av dessa andliga gåvor (1 Kor 12:4-11).

iii) Om man nödvändigtvis ska spekulera om vilken andlig gåva Petrus hade fått och som han brukade vid detta tillfälle så skulle jag personligen tro att han dels hade fått gåvan att bota sjuka, men också trons gåva. Onekligen blev ju den lame mannen helad och botad från sitt handikapp så den gåvan var ju på något sätt i bruk. Men på det häpnadsväckande sätt som Petrus i tro visste att just denna man skulle bli helad tyder på att Petrus även fått del av trons gåva.

(1) Dock får man inte glömma att den helige Ande bor i varje kristen och det är den helige Ande som äger alla gåvor och han kan givetvis förmedla dem hur han vill (1 Kor 12:11). Så även om man inte fått just gåvan att bota sjuka, så kan ändå varje kristen be för sjuka och låta den helige Ande bota. Att få gåvan att bota sjuka handlar om att Gud använder just den gåvan på ett tydligare sätt.

a) I vår västerländska kultur är namn mest bara ett tilltalsnamn, men i Mellanöstern på Bibelns tid var ett namn något mycket mer än bara ett tilltalsnamn. När någon biblisk person var med om något stort och avgörande så hände det ibland att Gud gav dem ett nytt namn för att markera det nya liv som nu började.

i) Jakob (=han som håller i hälen) får det nya namnet Israel (=han kämpar med Gud) efter att han har brottats med Gud (1 Mose 32:28).

ii) Simon (=bönhörelse) får det nya namnet Petrus (=klippa) efter att han har bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens Son (Matt 16:17-18).

b) Jesus betyder ”Gud frälser” och Kristus betyder ”den Smorde”. När vi tror på att Jesus är Kristus så får vi del i Guds frälsning och får därmed del i Jesu namn.

i) Det är därmed inte konstigt att de första kristna blev glada när folk började kalla Jesu lärjungar för ”kristna” (Apg 11:26, 1 Petr 4:16) för det innebar ju att de även hade del i Guds frälsning. Att kalla sig själv för ”kristen” innebär alltså att man identifierar sig själv med Jesus Kristus och att man tillhör honom.

c) Att använda sig av Jesu Kristi namn på det sätt som Petrus gör här kan liknas vid en namnunderskrift. Om jag som polis kommer till ett hus med ett husrannsakandokument signerat av en polischef, då får jag enligt lag göra en husrannsakan. Men om dokumentet inte är signerat får jag inte gå in i huset. Polisen som ska göra husrannsakan använder sig av polischefens auktoritet och får därmed tillstånd att göra husrannsakan. På samma sätt kan Petrus bota den lame mannen i Jesu namn eftersom Petrus använder sig av Jesus auktoritet. Ingen människa kan i sig själv mirakulöst bota någon sjuk, men Jesus kan, och om Jesus ger oss sin auktoritet så kan vi bota sjuka i Jesu namn (Luk 9:1-2, Mark 16:17, Joh 14:13).

i) Det är dock viktigt att komma ihåg att Jesu namn inte är någon magisk trollformel som man avslutar sin bön med för att säkerställa att man verkligen får ett bönesvar.

Apostlagärningarna 3:7 SFB-98

Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister.

a) Ofta kommer ett helande i samband med någon form av ”troshandling”, d.v.s. att man i tro gör något som man egentligen inte kan göra. Vid detta tillfälle får den lame mannen styrka i sina ben i samband med att Petrus reser honom upp. Några andra exempel på detta är:

i) Jesus uppmanar den lame att ställa sig upp (Mark 2:11).

ii) Jesus uppmanar mannen med en förtvinad hand att sträcka ut den (Mark 3:5).

iii) När kvinnan med blödarsjuka rör vid Jesus i tro på att hon kan bli frisk, då blir hon frisk (Mark 5:28–29).

iv) När kvinnan med en besatt dotter inte lämnar Jesus trots ett till synes avvisande svar så botar Jesus hennes dotter (Mark 7:24–30).

v) Jesus frågar två blinda: ””Tror ni att jag kan göra detta?” De svarade: ”Ja, Herre.” Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Som ni tror skall det ske med er.” Och deras ögon öppnades.” (Matt 9:28–30).

Apostlagärningarna 3:8 SFB-98

Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud.

a) Tidigare var den lame mannens situation hopplös, men nu när han är helad hoppar han upp och prisar Gud. Mannens situation är inte längre hopplös ;)

b) Vi kan lära oss mycket gott från den lame mannens respons på sitt helande. (1), mannen följer apostlarna, (2), mannen använder det Gud har gett honom och (3), mannen prisar Gud.

c) Jesaja profeterade många hundra år innan denna händelse att Gud själv kommer att komma till jorden och frälsa oss människor och att ”den lame” då ”skall hoppa som en hjort” (Jes 35:6). Denna profetia uppfylls nu konkret inför ögonen på Jerusalem-borna.

Apostlagärningarna 3:9–10 SFB-98

Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

a) Den lame mannen hade ju varit lam i 40 år och var väl igenkänd bland alla dem som brukade gå till templet. Ingen kunde förneka att det helt uppenbart hade skett ett fantastiskt mirakel!

i) Folket som kände igen mannen och insåg att Gud hade gjort ett mirakel blev förskräckta och förundrade. En bättre respons hade varit om de hade gjort som den lame mannen; prisat Gud!

ii) När du och jag ser Gud göra mirakler, hur reagerar vi? Bemöter vi det med skepsis, rädsla, otro eller glädje?

b) Mannen brukade sitta och tigga vid Sköna porten, vilket högst troligtvis innebär att Jesus måste ha gått förbi mannen när han gick in i templet. Varför helade inte Jesus denna man? Ibland är det så att Jesus inte botar sjuka när de inte tror på honom (Mark 6:5-6), men det kan också vara så att Jesus av någon anledning visste att den rätta tiden för mannens helande var när han fick träffa Petrus. Gud vet när det är rätt tid för ett helande och ibland kanske man behöver invänta Guds rätta tid.