Kristet givande

Exempel på kristet givande

2 Korinthierbrevet 8:1–2 SFB-98

Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.

1. I andra Korintierbrevets åttonde och nionde kapitel skriver Paulus om ”givande”, detta dels på grund av att han försöker samla in pengar till de fattiga kristna i Jerusalem (1 Kor 16:1-4).

a) I första Korintierbrevet 16 skriver Paulus att han vill att församlingarna ska göra en insamling ”på första veckodagen”, d.v.s. på söndagen då de kristna samlades till gudstjänst.

2. Generellt sett så kan man säga att på Paulus tid så kallades norra Grekland för ”Makedonien” och södra Grekland för ”Akaja”. I den norra delen fanns städer såsom Filippi, Thessaloniki och Berea medan i den södra delen låg Korinth och Athen.

a) I detta brev till församlingen i Korinth vill Paulus att de kristna i Akaja ska lära sig av sina norra grannars föredömliga exempel på generöst givande.

b) Makedonierna levde själva i ”djup fattigdom”, men gav förhållandevis mycket på grund av ”uppriktig hängivenhet”.

2 Korinthierbrevet 8:3–4 SFB-98

De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga.

1. Eftersom makedonierna var fattiga så gav de totalt sett inte speciellt mycket, men däremot så gav de ”efter sin förmåga”.

a) Det är omöjligt att inte dra sig till minnes hur den fattiga änkan i Luk 21:1-4 enligt Jesus gav mer än alla andra trots att hon bara gav 2 ynka kopparmynt. Alla andra gav av sitt överflöd medan änkan ”offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på”.

b) En fattig människa kan alltså relativt sett offra mer av sina pengar än vad en rik kan göra, även om den rike egentligen ger mer.

2. Paulus behövde inte direkt hålla något långt kollekttal för att övertyga makedonierna om att dela med sig av sina pengar till de kristna i Jerusalem, tvärtom så var det makedonierna själva som ”enträget” bad om att få ”delta i hjälpen åt de heliga”.

a) Kanske var det till och med så att Paulus, på grund av makedoniernas fattigdom, till en början inte ville ta emot makedoniernas pengar.

b) Kristet givande mäts inte i hur mycket pengar vi ger utan hur mycket pengar vi offrar.

2 Korinthierbrevet 8:5 SFB-98

Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.

1. Makedonierna kunde ge så pass mycket pengar därför att de först hade gett sig själva ”åt Herren”. Detta är nyckeln till att lära sig hur man generöst delar med sig av sina tillgångar.

a) Makedonierna hade redan gett sig själva och allt de ägde till Gud och därför var det inte svårt att dela med sig av sina pengar till de fattiga i Jerusalem.

b) För den som inte har gett sig själv helt åt Herren så måste man noga fundera över varje krona som man offrar. Den som vill lära sig välsignelserna i ett generöst givande behöver alltså först ge sig själv helt åt Herren.

c) Det är också viktigt att komma ihåg att Gud egentligen inte vill ha våra pengar, utan han vill ha OSS. Vad hjälper det dig om du skänker bort alla dina pengar, men behåller ditt hjärta för dig själv? Se till att först och främst ge hela ditt liv åt Herren och ett generöst givande kommer så småningom med all sannolikhet följa.

d) Den som har gett hela sitt liv åt Herren går inte runt och funderar på hur många procent av ens lön som man borde offra utan ser alla sina tillgångar som verktyg i Herrens händer.

2 Korinthierbrevet 8:6 SFB-98

Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat.

1. Titus var en av Paulus trognaste medarbetare och troligtvis var det han som bar med sig detta brev till församlingen i Korinth och även den som sen skulle ta med sig de insamlade pengarna vidare till Paulus.

2. Det verkar som att de kristna i Korinth efter Paulus första Korintierbrev, påbörjat en insamling som han nu vill att de även ska ”slutföra” (2 Kor 9:2).

a) Det är lätt hänt att man då och då blir inspirerad och hängivet vill göra någonting gott, men sen när man kommer tillbaka till vardagen så blir det liksom inte av. Det är viktigt att även slutföra det man har påbörjat.

b) Möjligtvis var det så att några av de ”falska apostlar” som fanns i Korinth lyckades övertala korinthierna att ge sina insamlade pengar till dem istället för till de fattiga i Jerusalem (2 Kor 2:17, 2 Kor 11:20).

i) Det är inte omöjligt att det är på grund av denna situation som Paulus vill distansera sig från de falska apostlarna genom att inte själv ta emot pengar från församlingen i Korinth (2 Kor 11:7-12, 2 Kor 12:13-18).

c) Lyckligtvis slutförde korinthierna sin insamling till slut (Rom 15:25-26, Apg 24:17).

2 Korinthierbrevet 8:7 SFB-98

När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.

1. Där det i Svenska Folkbibeln står ”kärleksgärning” står det i grekiska grundtexten ”charis”, vilket normalt sett översätts till ”nåd”. Att kunna ge generöst ingår i den nåd som Gud ger oss. Att Gud har gett oss nåd innebär att han kärleksfullt har frälst oss från synden och gett oss löfte om ett nytt evigt liv, ett liv som han redan nu med sin helige Ande har börjat förvandla. Det finns inga ”goda gärningar” vi kan göra för att förtjäna Guds nåd, vi kan bara tacksamt ta emot nåden genom att tro på Jesus som vår Herre och Frälsare. Nåden visar sig sen i våra liv genom att den helige Ande förvandlar oss på olika sätt. Om vi frivilligt verkligen vill dela med oss av våra tillgångar då betyder det att vi ser tecken på denna förvandling.

a) Om inte Gud hade välsignat dig med tillgångar så hade du inte kunnat ge pengar överhuvudtaget.

b) Om inte Gud hade frälst och förvandlat ditt hjärta så hade du aldrig velat ge av dina pengar till någon annan. Du hade varit kvar i ditt tidigare syndiga och egoistiska liv.

c) Att makedonierna ”enträget bad om” att få delta i denna insamling betyder att Guds nåd hade verkat i deras hjärtan och gjort dem generösa.

2 Korinthierbrevet 8:8 SFB-98

Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver.

1. Det går inte att tvinga någon att vara kärleksfull, det faller liksom på sin egen rimlighet. Paulus är noga med att poängtera att detta med generöst givande inte är en ”befallning”. Den som tvingas ge, ”ger” inte, utan ”betalar” istället, något som är och kommer alltid att vara främmande för den kristna kyrkan. Att ge och offra av sina pengar till kyrklig verksamhet är och kommer alltid att vara frivilligt.

a) Om du är med i ett kristet sammanhang där man ”tvingas” ge tionde eller något liknande, då rekommenderar jag dig att be dina ledare läsa Andra Korintierbrevet minst en gång till.

2. Paulus menade att korintiernas givande var ett test för att se om deras ”kärlek är äkta”. Aposteln Johannes för ett liknande resonemang i sitt första brev:

a) “17Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? 18Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.” (1 Joh 3:17–18)

b) Den kristna tron återkommer ständigt till detta med ”kärlek”, det är något oerhört centralt igenom hela Bibeln. Man kan inte påstå att man lever ett kärleksfullt liv om man samtidigt håller sina pengar helt för sig själv trots att man ser alla behov som finns.

2 Korinthierbrevet 8:9 SFB-98

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.

1. Paulus inledde med att ge exempel på generöst givande från Makedonien, nu fortsätter Paulus med det andra exemplet; Jesus.

2. Återigen återkommer Paulus till detta med ”nåd”. Gud ger oss ”nåd” genom att Jesus frivilligt och kärleksfullt har ”givit” sig själv till att dö för våra synder så att vi kan få förlåtelse och försoning.

a) Det är ingen slump att Paulus så frekvent använder ordet ”nåd” när han undervisar om ”givande”, de två hör onekligen ihop. Guds nåd innebär att Gud har gett oss syndernas förlåtelse trots att vi inte förtjänar det. Guds nåd innebär också att han har påbörjat ett verk i våra hjärtan, ett verk som innebär att vi långsamt men säkert förvandlas från de syndare vi var innan vi blev frälsta, till att bli mer och mer lika Jesus, Guds avbild.

3. Paulus skriver att Jesus var ”rik men blev fattig”. Jesus föddes ju i en enkel familj som flydde till Egypten hans första år, Jesus kan väl knappast ha betecknats som ”rik” under sitt jordeliv? Nej, det som Paulus hänvisar till är Jesu ”preexistens”.

a) Eftersom Jesus är Guds Son så har han alltid funnits såsom en del av treenigheten. När Jesus föddes som människa så avstod han från sin tillvaro i himlen med allt vad det innebär av rikedom, härlighet och majestät för att dela våra mänskliga villkor fullt ut. Efter att Jesus uppstod från döden så återvände han till himlen och sitter nu på sin rättmätiga tron.

b) Några Bibelord om Jesu preexistens: Fil 2:6–11, Joh 8:58, Joh 17:5.

Praktiska råd angående kristet givande

2 Korinthierbrevet 8:10–11 SFB-98

Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har.

1. Om Paulus tidigare i kapitlet gett föredömliga exempel på givande och förklarat den andliga bakgrunden till det kristna givandet, så presenterar han nu ett antal praktiska råd till hur en kristen bör ge av sina pengar.

a) Det första praktiska rådet till ett generöst kristet givande är att ”slutföra det man har påbörjat”. Korinthierna hade tidigare bestämt sig för att ge pengar till de fattiga i Jerusalem, nu behöver de också slutföra det beslutet.

i) Alla beslut som man som kristen tar bör vara genomtänkta. Det är viktigt att ”beräkna kostnaden”, som Jesus uttryckte det (Luk 14:28), för alla de viktiga beslut man tar så att man inte senare inser att man begått ett misstag.

ii) Därför är det så viktigt att man som predikant inte eldar upp en stämning eller manipulerar fram någons beslut, ett beslut som de senare kanske inte kan leva upp till.

b) Det andra praktiska rådet till ett generöst kristet givande är ”villighet”. Kristet givande bygger på att man ”vill” ge. Om man ger därför att man känner sig tvingad eller något liknande, då är det egentligen inte ”givande”, eftersom givande bygger på frivillighet.

c) Det tredje praktiska rådet till ett generöst kristet givande är principen om att ”ge efter de tillgångar ni har”. Kristet givande mäts inte i hur mycket pengar man ger och varken Paulus eller Gud förväntar sig att vi ger något som vi inte har.

i) Någon som bara ger 100 kronor kanske generöst delar med sig av alla pengar de har, medan en som ger 1000 kronor kanske bara ger i plikt av sitt överflöd.

d) En ofta debatterad fråga är huruvida kristna ska ge tionde eller inte. Det finns mycket att säga i detta ämne, men kortfattat kan man säga att tionde som lag givetvis inte gäller oss kristna eftersom vi tillhör det Nya förbundet. Däremot kan tionde som princip sägas vara ett gott riktmärke för hur mycket av sina pengar man bör ge i normala fall.

i) Om det är viktigare att ge exakt 10 % än att ge generöst beroende på situation, då har man missat poängen med kristet givande. Om Gamla förbundet byggde på Mose lag så bygger det Nya förbundet på Jesu kärlek. Kristet givande bygger på att man vill ge, inte att man måste ge.

(1) Den som ger för att han måste, han ger bara exakt så mycket som man måste, exempelvis 10 %, men den som ger för att han vill, han kan stundtals ge 100 %, beroende på situation.

2 Korinthierbrevet 8:13 SFB-98

Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika.

1. Tanken var inte att korinthierna skulle ge av sina pengar så att de kristna i Jerusalem skulle bli rika på deras bekostnad, nej, de skulle ge för att hjälpa de som hade det sämre ställt än de själva.

a) Man ska alltså inte ge av sina pengar för att en pastor eller predikant ska kunna bli rik och leva ett luxuöst liv.

b) Det fjärde praktiska rådet är att givande utgår ifrån den andres behov. Det finns ingen mening med att en fattig människa ska ge av sina pengar till den som är rik, bara för sakens skull.

2 Korinthierbrevet 8:14 SFB-98

Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla,

1. Just för tillfället så var behoven större i Jerusalem än i Korinth, men vem vet, i framtiden kanske det är tvärtom? Man ska inte ge i syfte att få tillbaka, men det kan ändå vara gott att veta att principen om givande gäller åt alla håll och i framtiden kanske det är vi själva som är i stort behov av en pengainsamling.

a) Det femte praktiska rådet är att ”behandla andra så som man själv vill bli behandlad” (Matt 7:12). Om vi tycker det är bra när andra kristna gör en generös pengainsamling till oss, då bör vi också eftersträva att själva göra en generös pengainsamling när det är vi som har tillgång till pengar.

2 Korinthierbrevet 8:16 SFB-98

Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet för er.

1. Eftersom Titus skulle ta med sig korinthiernas insamlade pengar så skriver här Paulus en rekommendation för Titus så att korinthiernas skulle känna sig trygga med att lämna över sina pengar till honom.

a) Det sjätte praktiska rådet Paulus ger oss angående kristet givande är att låta pålitliga personer ta hand om pengarna. Eftersom pengarna samlats in för att hjälpa fattiga människor är det mycket viktigt att de hanteras på bästa möjliga sätt så att inga pengar försvinner i hanteringen.

2 Korinthierbrevet 8:21 SFB-98

Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

1. Det sjunde praktiska rådet är att hantera alla insamlade pengar transparent. Låt alla som vill ha insyn i hur mycket pengar som samlats in, vem som har hand om pengarna och hur de fördelas.

a) Skvaller och misstänksamhet om korruption skulle vara förödande för kyrkan och måste undvikas på alla möjliga sätt.

2 Korinthierbrevet 8:24 SFB-98

Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.

1. Som jag skrivit om tidigare; ett generöst givande är resultatet av att Guds nåd har verkat i ens liv. Det praktiska och det andliga hör ihop. Har man blivit kristen så påverkar det så småningom alla områden i livet, inklusive pengar, sex och makt (1 Joh 4:20–21).

Var och en må ge vad han har beslutat sig för

2 Korinthierbrevet 9:1–2 SFB-98

Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.

1. Makedonien var på Paulus tid den norra delen av Grekland, medan Akaja var den södra. Korinth var huvudort i Akaja medan i Makedonien låg städer såsom Filippi, Berea och Thessaloniki.

2. Den ”hjälp” Paulus skriver om är den pengainsamling som han tidigare har önskat att korintierna ska samla in till de kristna i Jerusalem (1 Kor 16:1-4).

3. Paulus skriver att han egentligen inte behöver skriva till korinthierna om detta med kristet givande, så varför gör han det då?

a) Egentligen så visste korinthierna att de givetvis borde samla in pengar till de fattiga, men de hade kommit av sig.

b) På samma sätt så kan man fundera på varför man bör hålla en predikan om givande, när ju alla egentligen vet att man borde ge? Jo, därför att de allra flesta av oss ibland inte lever upp till vad vi själva har bestämt oss för, och behöver påminnas om att fortsätta det vi påbörjat.

4. I förra kapitlet skrev Paulus om hur ivriga korintiernas norra grannar, makedonierna, var att få vara med på insamlingen och nu skriver han att han vet ”hur villiga” korintierna är att samla in pengarna. Men faktum är att till skillnad mot makedoniernas föredömliga hängivenhet så hade korintiernas pengainsamling kommit av sig. Om korintierna hade varit så villiga att ge pengar hade ju Paulus rimligtvis inte behövt skriva detta brev för att uppmana dem att återigen påbörja insamlingen!

a) Paulus försöker få korintierna att inse att om de inte slutför insamlingen på ett bra sätt så kommer både Paulus och korintierna få skämmas över deras misslyckande. Och inte vill väl korintierna bli ekonomiskt övertrumfade av de fattiga grannarna i norr, makedonierna?

b) Lyckligtvis slutförde korinthierna sin insamling till slut (Rom 15:25-26, Apg 24:17).

c) För en kristen är det lätt hänt att man i ett hängivet ögonblick bestämmer sig för att ”ge allt” för Jesus Kristus, men när vardagen återvänder är det svårare att leva upp till vad man tidigare lovat.

i) För att undvika detta är det viktigt att man dels tar ”genomtänkta beslut” och att man ”disciplinerar sig”.

2 Korinthierbrevet 9:5 SFB-98

Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

1. Det faktum att Paulus vill att insamlingen är färdig innan han kommer till Korinth visar hur långt borta manipulerande kollekttal var från Paulus verklighet. Paulus vill att korintierna ska fullfölja det de har utlovat, men han vill inte tvinga dem eller manipulera dem så att de i stundens hängivenhet ger mer än de egentligen vill.

2 Korinthierbrevet 9:6 SFB-98

Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.

1. Paulus jämför givande av pengar med bönder som sår säd. En bonde är inte sparsam med sin säd utan sår så mycket han kan för att han vet att han då också kommer att få skörda mer än om han hade sått lite. Bonden kommer att ha mindre säd men större skörd.

a) På samma sätt så kommer den som inte sår sina pengar att få behålla sina pengar, men kommer att gå miste om den rikliga skörden.

2. Om man sår ”pengar” i och med att man ger generöst till fattiga som är i behov av hjälp, får man då också skörda pengar? Nej, inte nödvändigtvis. I Nya testamentet ser vi återkommande att Gud lovar att den som sår inte skall gå miste om sin lön, han kommer att få skörda, men det är sällan det står exakt vad man får skörda, snarare ”får man det man behöver” (Fil 4:19, Matt 10:42).

a) De kristna i Jerusalem fick tack vare denna insamling det som de behövde just vid detta tillfälle, nämligen pengar. Men korintiernas stora behov var inte pengar, och därför är det inte alls säkert att Gud välsignar dem ekonomiskt bara för att de ”sådde” pengar.

b) Den som ger av sina pengar enbart för att själv få skörda pengar ”ger” egentligen inte, utan försöker ”köpa” Guds välsignelser, något som Gud genomskådar eftersom han ser våra hjärtan. Man ska ge därför att man vill ge, inte för att man vill få. Man ger av sina pengar därför att man älskar sin medmänniska, inte för att man älskar sig själv.

2 Korinthierbrevet 9:7 SFB-98

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

1. Här ser vi att givande är för ”var och en”. Oavsett om man är rik eller fattig så kan alla ge något. Det viktiga är inte nödvändigtvis hur mycket man ger utan att man ger utefter sin förmåga (2 Kor (8:3).

2. Det är viktigt att man tar ett genomtänkt ”beslut” om att ge så att man inte blir manipulerad till att ge mer än man vill eller till att ge av egoistiska skäl för att man själv ska få skörda pengar.

a) Hur mycket ska man som kristen besluta sig om att ge?

b) I Gamla testamentet ingår det i Mose lag att Israels folk ska ge tionde av sin ”säd, frukt och boskap” (3 Mos 27:30-32) till leviterna, prästerna, ”som lön för den tjänst de utför vid uppenbarelsetältet” (4 Mos 18:21-28) och till ”främlingen, den föräldralösa och änkor (5 Mos 26:12).

c) Eftersom vi kristna inte står under Mose lag (Rom 6:14–15, 1 Kor 9:20, Gal 5:18) så finns heller inte kravet att ge tionde. Däremot kan man gott och väl se ”10 %” som en god biblisk princip att ”besluta” sig om att ge, men inte för att man måste, utan för att man vill. Just 10 % som princip förekommer nämligen både före och efter Mose lag (1 Mos 14:18-20, Heb 7:2-9).

d) Det är inte fel att som församling då och då fundera och samtala tillsammans om hur mycket pengar man vill ge för att kunna ha en gemensam kyrkobyggnad och en anställd pastor. Det man då kommer överens om och ”beslutar” bör man sen därefter göra vad man kan för att leva upp till, men inte utav av tvång utan för att man har beslutat sig för det och för att man vill.

e) För Gud är inte storleken på gåvan det viktiga, utan hjärtats inställning. Det viktigaste är inte hur mycket man ger utan att man ger generöst till de som behöver (Matt 25:31-46).

f) Även om Paulus starkt betonar ”frivillighet” och ”glädje” så finns det även en allvarlig sida av detta med givande. Om man t.ex. lever i ett samhälle med många fattiga, men blundar för detta och behåller alla sina pengar för sig själv trots att man skulle ha råd att ge, då begår man en allvarlig synd (Matt 5:42, 1 Joh 3:17).

g) Så om någon undrar hur mycket en kristen ska ge, så anser jag det bästa bibliska svaret är just vers 7 i detta kapitel: ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta.”

3. Om man ger av sina pengar eller inte avslöjar indirekt vad man har ”i sitt hjärta”. Om man säger att man älskar Gud mer än allt annat men lägger alla sina pengar på teknikprylar så stämmer inte bekännelse och praktik ihop, eller som Jesus själv sa: ”där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21).

4. Man ska under inga omständigheter ge av sina pengar utav ”tvång”, exempelvis genom att någon håller ett långt manipulerande kollekttal. Istället för att ge utav ”olust eller av tvång” så handlar kristet givande om att ge i ”glädje och frivillighet”.

5. Gud vill att vi ska ge i glädje eftersom det är så han ger oss allt vi behöver! Gud muttrar inte när han ger oss av sina rikedomar, nej han är glad att ge oss allt vi behöver. Gud håller inte tillbaka sina välsignelser eller ger oss så lite som möjligt, nej han ger oss allt vi behöver i överflöd!

2 Korinthierbrevet 9:8 SFB-98

Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.

1. Att kunna ge generöst ingår i den nåd som Gud ger oss. Att Gud har gett oss nåd innebär att han kärleksfullt har frälst oss från synden och gett oss löfte om ett nytt evigt liv, ett liv som han redan nu med sin helige Ande har börjat förvandla. Det finns inga ”goda gärningar” vi kan göra för att förtjäna Guds nåd, vi kan bara tacksamt ta emot nåden genom att tro på Jesus som vår Herre och Frälsare. Nåden visar sig sen i våra liv genom att den helige Ande förvandlar oss på olika sätt. Om vi frivilligt verkligen vill dela med oss av våra tillgångar då betyder det att vi ser tecken på denna förvandling.

a) Om inte Gud hade frälst och förvandlat ditt hjärta så hade du aldrig velat ge av dina pengar till någon annan. Du hade varit kvar i ditt tidigare syndiga och egoistiska liv.

b) Förhoppningsvis har Guds nåd överflödat i våra liv så att vi har ”helgats” och blivit mer lika Jesus på alla möjliga områden i våra liv.

i) När vi var syndare så kanske vi letade efter en livspartner på krogen, men när Guds nåd förvandlat oss på insidan så finner vi andra mer helgade sätt att finna en livspartner.

ii) När vi var syndare så kanske vårt liv handlade om att bli rik på andras bekostnad, men efter att Guds nåd har fått verka i våra liv så har vi plötsligt fått andra motiv i våra liv.

iii) Guds nåd förvandlar oss inifrån och ut så att vi helhjärtat vill leva ett kristet liv med Jesus som förebild.

2. Att känna att man ”har nog av allting” innebär att man har frid och inte behöver jaga efter världsliga tillgångar.

a) Det sägs att när Alexander den Store hade erövrat hela världen så grät han eftersom det inte fanns något mer att erövra.

b) En liknande tankegång förmedlar Jesus när han säger ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Mark 8:36).

c) Författaren till Predikaren ”inriktade sitt hjärta på att begrunda och utforska allt” men insåg att allt bara är ”förgängligt” och att det ända som verkligen betyder något är att: ”frukta Gud och hålla hans bud” (Pred 12:13).

3. Gud välsignar oss inte för att vi ska behålla det för oss själva utan för att vi ska ”ge i överflöd till varje gott verk”. Om Gud har välsignat dig med en vacker sångröst; sjung! Om Gud har välsignat dig med en stor plånbok; ge generöst! Om Gud har välsignat dig med händighet; snickra!

2 Korinthierbrevet 9:11 SFB-98

Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan.

1. Guds syfte med att göra oss ”rika på allt” är för att vi då kan vara ”frikostiga i allt”. Återigen, Gud ger oss inte i överflöd för att vi ska behålla det för oss själva utan för att vi glatt ska kunna ge det vidare till andra.

2. Något som i Guds rike är mycket mer värt än världsliga pengar, det är ”tacksägelse”. Korintiernas insamlade pengar kommer att medföra att man ”tackar Gud”, något som är mycket mer värt än pengar i sig.

2 Korinthierbrevet 9:12–15 SFB-98

Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.

1. Som jag nämnde tidigare, när man sår ”pengar” så betyder inte det nödvändigtvis att man kommer att få skörda just ”pengar”, utan snarare det som det finns behov av. Här ser vi dock exempel på några av de välsignelser som de insamlade pengarna kommer att leda till.

2. Kristet givande leder först och främst till att ”fylla de heligas behov”, men även till ”tacksägelse” inför Gud, en vinst som absolut inte är att förringa, och att de kristna i Jerusalem kommer att ”be för” och ”längta” efter korintierna. Kristet givande leder alltså till att de kristna får äta sig mätta, blir tacksamma inför Gud och ber för andra kristna.

a) De ”heliga” är alla kristna, inte bara de som jobbar som pastorer eller som av någon anledning anses vara mer heliga än andra. Alla som har blivit frälsta har också blivit heliga, dvs. ”avskilda” åt Gud.

3. Paulus avslutar sin undervisning om kristet givande med att tacka Gud för hans gåva till oss: frälsningen i Jesus Kristus. Gud har gett oss allt, till och med sig själv! Och inte nog med det, han gav sig själv som en gåva, dvs. det finns ingenting vi kan göra för att förtjäna frälsningen, vi kan enbart ta emot gåvan genom att tro på Jesus (Joh 3:16).

a) Tack vare Guds gåva till oss så har våra ”behov” fyllts, vilket borde leda till ”tacksägelse” och att vi ”ber för” och ”längtar” efter andra kristna.

4. Det känns som att Paulus först har undervisat i två kapitel om varför och hur en kristen ska ge av sina pengar, för att sen avsluta med ett argument som egentligen gör alla andra argument överflödiga!

a) Om man tidigare har grunnat på om eller hur mycket man ska ge så borde Paulus avslutning leda till att man inser att man vill ge hela sitt liv till Gud! Om Gud har varit så frikostig att han gav mig frälsning och evigt liv, borde inte jag då frikostigt dela med mig av allt jag kan?