Tillsammans i världen

Jag hörde en historia om en stackars polisaspirant som fick ett tänkt scenario av sin lärare på polishögskolan: Det har hänt en bilolycka. Det är väldigt mycket folk på platsen och det råder fullt kaos. Där finns en rattonykter förare som orsakat det hela, där finns en bil som brinner, en kvinna på väg till förlossningen är skadad, där finns chock-skadade barn och någon har hamnat i den närliggande kanalen och håller på att drunkna. Du är först på plats, vad gör du? Poliseleven tänker efter och svarar sedan: Jag tar av mig polisuniformen och försöker smälta in i folkmassan.

När Jesus säger till de som lyssnar att de är jordens salt, att de är världens ljus, så är det ganska stora anspråk.

De skulle inte vara konstigt om de protesterade, för de är ju trots allt helt vanliga människor. Vad har de för erfarenheter och bakgrund som skulle göra dem lämpliga till detta enorma uppdrag? De skulle kunna ge uttryck för att de verkligen inte har de rätta kvalifikationerna. Inte så som han uttrycker sig om dem.

Men de tänker inte så. Inte alls. Men de lurar sig inte heller att tro att det är på dem det hänger. De förlitar sig på Jesus, fullständigt övertygade om att om han skickar dem så kommer han även att hjälpa dem.

Att vara jordens salt och världens ljus innebär att ställa sitt liv till förfogande för andra. Att leva sitt liv med fokus på andra. Att inte ha sitt eget bästa för ögonen, utan andras. Eller snarare att ha Jesu bästa för ögonen. Att istället se sig själva som Jesu utsträckta händer i det samhälle, i det sammanhang där de finns.

När Paulus skriver till församlingen i Thessalonike i texten vi hörde så beskriver han hur de uppoffrar sig i kärleken och hur de håller ut i hoppet. De verkar fästa blicken bortom sig själva. Det är något annat som driver och inspirerar dem.

Jag lyssnade på Folkhälsomyndighetens presskonferens för snart två veckor sedan. En journalist från tidningen Expressen ställde en fråga och sade ungefär: Våra läsare frågar om det kommer att finnas privata aktörer som kan erbjuda vaccin mot covid-19 så att man där kan köpa sig före i kön?

Du hörde rätt! Det finns de som gärna betalar för att komma förbi de prioriterade riskgrupper och sjukvårdspersonal som är tänkta att få vaccinet först.

Jesus talar om ett helt annat sätt att tänka. Han talar om att se sig själv som en resurs för andra. Han talar om att vara en god kraft där man finns.

Finns det någon som har salt hemma?

Varför talar Jesus om salt?

Varför säger han inte: Ni världens guld, eller kobolt eller platina, uran? Varför jämför han dem inte med något väldigt sällsynt och enormt exklusivt?

Han säger ni är jordens salt, ett helt vanligt ämne som finns nästan överallt.

När vi läser i Bibeln så ser vi att det är från det vanliga, från det svaga, ja det som kunde verka dåraktigt, det var detta som Gud utvalde för att de skulle ära hans namn.

1 Korinthierbrevet 1:26–27 B2000

26 Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27 Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam,

Man kan vara stark, man kan vara vis och förståndig, men det är inte därför man blir kallad.

Vi är kallade av honom för att vi är älskade. Vi är olika men lika i det att Jesus vill använda oss där vi finns. Han vill använda dig som jordens salt och som världens ljus.

Då kan vi inte tänka som polisaspiranten. Vi kan inte försöka gömma oss när vi behövs som mest. Vi behöver kliva fram. Vi har fått ett uppdrag att göra Jesu närvaro tydlig där vi finns. Han vill visa sig och sin kärlek genom dig och genom ditt liv.

Då får vi påminna oss om att vi inte står där helt ensamma med uppdraget. Det är här som församlingen, kyrkan kommer in. Församlingen är den gemenskap om vilken Jesus säger ni.

I den grekiska texten betonas “ni är” väldigt starkt. Det är inte tal om att ansvaret ligger hos andra. Det är ni som är jordens salt och världens ljus. Det innebär att världen är beroende av oss. Av dig och mig.

Då blir det avgörande hur vi ser på oss själva. Reagerar vi som några av Expressens läsare, förhoppningsvis inte så många, som tänker: Hur kan vi i den här situationen skaffa oss egna fördelar och låta det hela ge gynna oss själva så mycket som möjligt?

Jag vill påstå att så kan man inte att tänka om man vill vara en Jesu efterföljare. Det var inte alls så han levde sitt liv. Det är ett helt annat exempel som han visar på.

Magnus Malm skrev för några år sedan en bok med titeln “Som om Gud inte finns”. Den handlar om sekulariseringen, detta att man inte längre räknar med Gud. I boken påstår han att sekulariseringen inte är ett fenomen som startar i samhället. Han menar att det är något som händer i kyrkan.

Som om Gud inte finns, Magnus Malm, s. 14

Hösten 2013 fick Sverige en ny arbetsmarknads­minister, moderaten Elisabeth Svantesson. Efter­ som hon inte bara var kristen utan dessutom hade en bakgrund i Livets Ord, hade jobbat med deras skola, varit kritisk till fri abort osv, så ringde alla larmklockorna i mediasverige och journalisterna anstormade statsminister Fredrik Reinfeldt med frågor om denna högst kompromet­terande bakgrund. I Dagens Eko kl. 16.45 den 17 september svarade han följande:

»Hon har själv betraktat det som en privat tro som hon känner, som inte på något sätt kommer att påverka det an­ svar hon har i regeringen.«

Jag vet ingenting om Elisabeth Svantesson och hennes kristna tro, men statsministerns uttalande är onekligen en monumental diagnos över den kristna kyrkans sekularisering i vårt land.

/…/ Jag berättade om Reinfeldts kommentar i ett sammanhang kort efteråt, och fick reaktionen av någon i samlingen: »Men är det inte bra att det kommer in kristna i riksdagen?« Jag sa ingenting då, men tänkte efteråt: »Var­för? Om den kristna tron inte på något sätt påverkar det politiska arbetet, vad är då skillnaden?«

Det här är inget partipolitiskt inlägg. Men det ställer frågan till dig och mig: Märks det att vi är kristna i de beslut vi tar? Märks det i hur vi behandlar varandra och hur vi talar om andra att vi har valt att följa Jesus?

När mediedreven drar igång och människor hängs ut. Märks det då att jag har min förankring i Jesu liv, det han gjorde och det han predikade?

Paulus talar visserligen om kristen tro som en lära man kan föra vidare. Men framför allt handlar kristen tro om att leva sitt liv på ett nytt sätt.

Kristen tro får aldrig i första hand bli en åsiktsgemenskap där det viktiga blir att tänka rätt och att ha en ståndpunkt som gemenskapen har sanktionerat och kommit fram till.

Ibland får jag frågan vad församlingen tycker i den eller den frågan. Det har hänt att jag mötts av frustration när jag säger att vi inte har uttalat oss i någon enda fråga som församling och sagt: så tänker vi, detta är den rätta ståndpunkten. Denna åsikt måste du ha om du skall vara en av oss.

Istället uppmanar vi alla att läsa sin Bibel och utifrån den fundera över hur Jesus skulle ha tänkt i den situation som vi befinner oss i.

Det viktiga är att du lever nära Jesus och att gör allt du kan för att hans liv skall få göra så stora avtryck i ditt liv som möjligt.

Att vara jordens salt handlar om att påverka världen, samhället och omgivningen på ett positivt sätt genom det sätt vi lever på.

Peter Halldorf är inne i liknande tankar när han skriver i sin andaktsbok för adventstiden:

“Och vi ger, i handling, ett svar på frågan “Vem är min nästa?” En fråga som aldrig kan besvaras undflyende eller filosofiskt. För kristen tro är inte goda tankar. Kristen tro är goda händer.”

Tobias Hägerland Libris (Nya Testamentets Budskap)

Messias och hans folk DET MESSIANSKA FOLKET I VÄRLDEN, 5:13-16

Lika viktigt som saltet var för matlagningen, lika viktig var lärjungarnas närvaro för alla människor på jorden; och lika otänkbart som att saltet skulle kunna mista sin kraft var det att himmelrikets verkliga lärjungar inte längre skulle kännetecknas av andlig fattigdom, ödmjukhet, rättfärdighet och barmhärtighet.

Salt är inte salt för sig själv, för sitt eget bästa.

Ljuset är inte heller ljus för sin egen skull. Det tänds för att ta bort mörkret och lysa väg för andra.

Matteusevangeliet 5:13–16 B2000

13 Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. 14 Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15 och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 16 På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.