Rolf Andersson

Introduktion

Vi är inte bara samlade för att ta avsked av Rolf utan också att tacka för hans liv, för att hedra hans minne, för att sörja tillsammans och tillsammans möta den för oss människor ofrånkomliga och skrämmande döden men med hoppets tecken. Det är därför kistan ligger i ett hav av blommor, som en bild för Eden, som en bild för Paradiset, inför altaret, platsen där Gud och människa möts när människan förundras över Guds uppoffrande kärlek som vi möter i Jesu ansikte, den uppståndne, dödens besegrare och hoppets ankare. Han som är osynligt närvarande och i vars namn vi är samlade.

Vem var Rolf?

Detta är en liten skiss men samtidigt kan inga ord göra någon människa rättvisa. Det är ni som minns henne, som kan se hennes framför er som har fått så mycket av omtänksamhet och kärlek från Berit.

Rolf var från Norrköping men han bodde störst delen av sitt liv i här i Mölndal.

Barnbarnen världens bästa morfar

Var ihop sedan. 55

Anette född 58

Margareth 63

Positiv glad utåtriktad. Lättillgänglig Alltid hjälpsam Hjälpte sina döttrar med barnen.

Varit delaktiga i sina döttrars liv

Svärson, en av mina bästa vänner

Stor lång och kraftig men alltid frisk,

Gick i pension vid 63 års ålder

Vid 65 års ålder kom sjukdom efter sjukdom men var ändå en stark person.

Var klar in i huvudet in i det sista.

Trots sjukdomarna var han levnadsglad och positiv, kunde anpassa sig.

Sista 1,5 åren blev han mycket begränsad. Stolt över sin familj, barn fru och barnbarn.

Alla hade en unik relation till honom, han såg dem var och en.

Lämnar ett stort tomrum.

Idrott m, fotboll ich trav, boxades som ung. Stort fotbollsintresse. Konst var ofta på konstmuseet och tittade Var på byggmästarföreningen. Ombudsman. Förhandlar om löner

Var ett med sin telefon, en av de först som hade mobiltelefon.

Tog examen

Var en väldigt varm person, lätt till skratt och gråt. Var med på barnbarnens alla skolavslutningar.

Han led av att bli kroppsligt svag. Han gillade inte att han inte kunde bära påsarna från affären.

Skall jag dö skall jag dö hemma.

Åt bra sista julen.

Drack mjölk i mängder.

Lagade mycket mat. Var duktig på detta.

Åkte till sjukhuset den 8 Jan. Dog den 10e

Hämtade barnen på skola och dagis. Lagade mat till familjen.

Sylta och safta.

Tyckte mycket om att bada. Sommarmänniska, sol och bad., Kåsjön.

Kremation

Vår längtan efter kärlek

Vi lever i en mycket speciell tid. Där döden av nära anhörig och det som händer runt om oss har stora likheter. Det kan dra undan mattan för oss och få oss att känna att livet är ett gungfly marken under våra fötter skakar. Vi påminns om vår dödlighet och alltings förgänglighet. Det är som om den mark som själen satt sina fötter på får sprickor. Varför då? Jo, just för att kärlekens gemenskap och trygghet är det viktigaste av allt. Freddie Mercury sångaren i Queen som dog 1991 skrev i en av hans sista sånger på plattan The Miracle: ”Finns det någon som vet vad vi lever för” Trots det faktum att han hade tjänat en förmögenhet och hade tusentals beundrare i många länder avslöjade han i en intervju kort före sin död att han var en fruktansvärt ensam människa. Såhär sade han:” Man kan äga allt som går att få i denna världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet. Min framgång har gjort mig till idol i den här världen och gett mig miljontals pund i pengar, men samtidigt har den hindrat mig från att uppleva det enda som vi alla egentligen behöver: en kärleksfull och stabil relation.” Vi kan vinna allt, veta allt, men ändå sakna det verkligt viktiga. Freddie hade inte det som France hade. ”All you need is love” sjunger Betels 1967, då var Maj-Britt 37 år gammal. Är det verkligen sant, all you need is love? Det beror på vilken slags kärlek det är. Om det är en kärlek som kan ge trygghet. Kärlek och trygghet hänger ihop. När det skakar blir detta ännu tydligare. Därför kommer ofta oron i sorgens släptåg. Som en skugga följer den oss och vi gör vad vi kan för att hålla den ifrån oss, för att inte känna och tänka för mycket.

Vår rädsla för döden

Jag läste en artikel om transhumanism. Jag visste inte heller vad det var för något innan jag läste artikeln. Förhoppningen är att kunna koppla samman människokroppen med avancerad teknik för att göra människan starkare, intelligentare och kanske till och med hindra åldrandet, helt eller delvis. Det är en urgammal mänsklig dröm att kunna övervinna själva döden. Varför är döden så skrämmande? Därför inför den är vi maktlösa och vi förlorar allt vi har oavsett om vi är rik eller fattig.

Döden och dess alvar

Döden är också någon form av bokslut. Livet summeras. Vad blev det av det hela? Vad gjorde jag av mitt liv? Vad är jag tacksam för? Var fanns glädjen och meningen? Vad gick snett? Försökte jag leva ett liv som inte var mitt? Drömde jag om ett liv som jag aldrig fick, vilket gjorde att jag aldrig lärde mig leva det liv jag fick? Apropå Freddie igen. Det är få som säger att de ångrar att de inte tjänat mer pengar. Men desto fler som ångrar att de inte tog sig tid för de närmaste. Den dova känslan av skuld kan vara som en snara kring halsen. Det var så mycket som inte blev som det skulle. Det är bäst att ta en sup till, se en film till, irra runt på nätet lite till, försvinna in i en drömvärld som jag kan kontrollera. Livet, mitt älskade, mitt enda dyrbara liv. Vad blir det av det? Kan också det mest förfelade liv köpas tillbaka?

Döden och sorgen

När vi möter döden i dess olika skepnader, så ser sorgen olika ut. En sida av sorgen är att den är baksidan av kärleken, den är priset för kärleken i värld som är stungen av dödens gadd. En annan sida är sorgen över livet, det egna eller andras är det som inte blev som vi önskat. Döden påminner om att döden såsom en avsaknad av liv medan livet pågår. Men båda dessa sidor av sorgen har en gemensam nämnare. Det vi längtar efter mest och det vi sörjer mest över när det inte finns där är kärleken.

Vilken kärlek längtar vi efter?

Det som jag tänker att vi som människor längtar efter mer än något annat det är: En kärlek som är absolut stabil, som inte ens döden kan rå på, ja som övervinner själva döden. En kärlek som är allsmäktig så att jag helt och fullt inte behöver ha kontroll över livets o-kontrollerbarhet utan kan lägga mitt liv i dessa händer. Just nu inser vi kanske på ett sätt som vi aldrig gjort tidigare för vi har inte varit där vi är just nu. Det är detta vi behöver. En kärlek som ser rakt igenom mig med allt vad jag är och förlåter allt. Så att jag inte kan tvivla och tänka. Ja, du tycker om mig, säger du, men du vet å andra sidan inte allt om mig. En kärlek som är så förvandlande så att jag kan bli den jag djupast sett är. Bortom alla masker och roller jag spelar för att duga, räcka till, för att få lite uppmärksamhet. En kärlek som älskar mitt djupaste jag så att jag vet vem jag är, också när strålkastarna slocknar och publiken gått hem. En kärlek som är så stark att jag till slut kan tro att jag är så värdefull att Gud är beredd att betala borgen med sitt eget liv som insatts. En kärlek som är så mäktig att den kan återskapa och förnya allt som gått förlorat. Också det liv som är mest förfelat där allt gått förlorat. All you need is love. Jag vet inte vad Betels menade med dessa ord, men i den betydelse som jag just har talat om kärleken så kan jag helhjärtat stämma in. Men den största av alla frågor är. Finns det en sådan kärlek?

Guds kärlek genom Jesus

Jag tror vi skulle hoppas på det? Se på vår altartavla. Det är en tavla som med hjälp av en bild vill säga. Den kärlek som vi längtar efter mer än något annat har förkroppsligats. Har gått i våra skor, trampat våra stigar, levt våra liv, erfarit burit och på djupet plågats av all djävulskap som vi människor möter, drabbas av, utsätter andra för, skickar vidare som en brandfackla till andra, fastnar i, drunknar i. Jesus drunknade och sänktes till havets botten av världens mörker för att kunna nå varje människa just där. Om Jesu liv hade slutat där på korset hade vi alla tänkt att han bara var en i raden som blivit ett offer mänsklig grymhet. Men det är för att han uppstod som vi förstår, att han drunknade i världens mörker för att absorbera det och övervinna det. Hans uppståndelse är tecknet på att Guds kärlek är den starkast makten i tillvaron. När jag blev pappa fick jag en ny erfarenhet som jag inte hade innan. För första gången i mitt liv blev det självklart att jag skulle ge mitt hjärta, mina njurar, mina lungor, ja mitt liv om det behövdes för att han skulle leva.

Gud kärlek och förlåtelsen genom Jesus

Ett av kärlekens starkaste uttryck är förlåtelse. Ofta kan föräldrar utstå nästan vad som helst offra vad som helst, att bli oändligt sårad och härbärgera smärtan och ändå förlåta om och om igen. Men man förlåter för att man inget hellre vill än att ha en relation till sitt barn och det spelar ingen roll om barnet är fyra, fjorton eller fyritio. Gud har i Jesus blivit människa och låtit sig såras av allt vi gör och övervinner det onda genom att svara med förlåtelse för han vill att vi skall vara med honom. Gud Faderns ryckte ut hjärtat ur sin egen kropp, sitt andra jag, sin son för att vi skulle få leva. Hans fulla fokus ligger på oss. Sådan är kärleken, sådan är Gud och han är här för att möta oss med sitt ljus och hopp.