Kampen mot ondskan

Luk 11:14-26

Första delen av den här texten handlar om en demonbesättelse. Enligt texten så var det demonen som var orsaken till att mannen var stum. På andra ställen i evangelierna kan vi se att man tänker sig att även epilepsi beror på demoner. Det var den tidens sätt att försöka förstå och tolka den verklighet man levde i men inte riktigt kunde förklara.

I vår tid så tänker vi oss nog snarare att det varken finns demoner eller besättelser.

Utan att varken stanna till vid den tidens sätt att uppfatta orsaken till olika sjukdomar eller vid vår tids sätt att helt avfärda tanken på demoner och onda andar, skall vi försöka titta närmare på ondskan och fundera över hur vi påverkas av den.

Vad är ondska?

Var finns den och var har den sina rötter?

Kampen mellan ont och gott finner vi överallt. Den skildras ofta på filmdukarna och vi möter den i romanens form och på många andra sätt.

I de sammanhangen är det ofta ganska lätt att se vilka som är de onda och vilka som är de goda.

Kanske att de onda inte i första hand så mycket är ute efter att skada de goda. Men de är helt fokuserade på sitt eget bästa. Och när de har det i blicken så är det som att de inte bryr sig om hur det går för andra. Då kan de nästan trampa ner vem som helst för att nå det de längtar efter. Då finns ingen empati eller omsorg om andra.

De goda tänker helt annorlunda. Ofta ser de först och främst andra och tänker mer på dem än på sig själva.

På 1980-talet fanns det en TV-serie som hette V. En dag upptäckte man att några rymdskepp hade parkerat sig över staden New-York. De kontaktade människorna och låtsades ha goda avsikter men egentligen var de ute efter att ta med sig allt vatten på jorden till sin egen planet som höll på att torka ut. Besökarna såg ut precis som människor men var egentligen förklädda reptiler som åt levande föda.

När man retade dem, eller hotade dem. så sprack deras förklädnad som ett skal och reptilen kom fram med sitt väsande och sin långa tunga.

Så kan vi människor fungera ibland. När vi blir trängda. När det inte blir som vi vill. När någon som vi inte alls gillar eller som vi har svårt för har en åsikt hur vi skall göra. Då kan det hända att något från djupet av vårt inre dyker upp som en vulkanisk kraft och visar sitt fula ansikte, ungefär som reptilen i tv-serien. Det är kanske inte för inte som vi ibland talar om reptilhjärnan.

När detta händer oss själva så inser vi att det är inte så enkelt. Inte så svart och vitt. Det är inte så att några är helt och hållet onda och några andra är helt genomgoda. Vi bär alla både ont och gott inom oss. Förnekar vi det så ljuger vi för oss själva.

Jag är inget undantag. Något kanske händer och så jag reagerar på ett sätt som jag inte alls önskade eller trodde om mig själv. Jag kanske säger något ogenomtänkt, eller gör något som jag sedan kommer att ångra.

Det som tittar fram inom då och ger sig till känna. Det är något som jag inte vill skall finnas i mig eller i mina tankar.

I texten vi läste så handlar det om en demon som drivs ut. Det grekiska ordet för demon (daimon) betecknar oftast skadegörande andliga väsen, som man föreställde sig tog människor i besittning. Så talas det om ondskan.

Jesus är annorlunda. Han tar inte människor i besittning på det sättet. Jesus kommer istället med ett erbjudande. Han bjuder in oss till gemenskap med sig. Om vi öppnar dörren till vårt inre vill han flytta in och vara med oss genom sin ande.

Vi är nu mitt inne i fastan. Kanske är det några av oss som fastar på något sätt. Vi avstår från något.

Poängen med fastan är att den skall hjälpa oss att fokusera på Jesus. Vi tar bort vissa saker för att fylla på med annat.

I senare delen av texten vi läste talas det om en oren ande som lämnar en människa men så hittar den ingen annan plats att vara på. Då tar han med sig sju kompisar som är värre än han själv och så flyttar de in hos den människan och så blir slutet för värre än början.

Det finns en god och en ond sida.

Att följa Jesus handlar om att vilja stå på den goda sidan. Eller kanske snarare att välja att stå på den goda sidan. Att medvetet ställa sig på den goda sidan.

Jesus pekar på ett sätt att leva där man inte sätter sina egna intressen i första rummet. Man sätter Jesus i centrum. Då blir man själv som ett redskap som Jesus kan använda i mötet med människor. Han vill använda dina gåvor, dina ägodelar och din ekonomi för att kunna hjälpa andra som har det svårt.

Han vill använda din tid, din omsorg och din värme för att möta människor som är ensamma och håglösa.

I texten läser vi om en demon som gör en människa stum.

Vad är det som får mig att tiga?

Vad är det som gör att jag ibland kan se orättvisor, att jag kan höra någon uttala sig nedvärderande om andra eller bära sig illa åt mot människor utan att reagera.

Varför ställer jag mig inte tydlig på den goda sidan och säger ifrån?

Vad är det för krafter som påverkar mig och styr mitt handlande åt fel håll mot vad jag vill? Varför blir jag ibland en del av detta?

Hela Påskberättelsen handlar om att Jesus ser bort från sig själv och istället ställer sitt liv till förfogande för andra. Han accepterar att göra det som är hans uppgift, hans uppdrag. Det var ju därför han kom.

Han letar inte efter några kryphål i beskrivningen av uppdraget som gör att han kanske kan komma billigare undan.

Det är samma inställning, samma sätt att leva sitt liv som han uppmanar sina efterföljare till.

Lukasevangeliet 9:23 B2000

23 Och han sade till alla: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Det verkar som om Jesus menar att det kostar på att följa honom. Vad innebär det för mig och mitt liv, om jag vill följa honom?

Vad finns det här inne i mitt inre som jag behöver städa ut och rensa bort för att han skall kunna få den plats han behöver?

Är han verkligen så viktig för mig att jag är beredd att ge honom det utrymmet. Vill jag verkligen lyssna till det han vill säga mig?

Det Jesus vill säga till oss först och främst är inte att det är dags för oss att skärpa till oss och börja ta efterföljelsen på ett större allvar. Han är inte ute efter att framföra sitt missnöje över oss.

Hans huvudärende är inte att säga att allt skulle vara mycket bättre om vi gjorde si eller så istället. Han är inte ute efter att sänka oss eller klanka ner på oss.

Hans huvudärende är inte heller att berätta hur bra att och duktiga vi är.

Det han vill att du skall förstå är hur mycket han älskar dig och hur dyrbar du är för honom.

I hans närhet växer människor och får friskt syre. Han vill ge ditt inre näring så att din tro och din tillit till honom kan fortsätta att växa sig stark och bli synlig i ditt liv.

Med det inte sagt att det inte finns saker i våra liv som behöver förändras. Det finns mycket som kunde och kanske borde vara annorlunda. Men du är älskad som du är. Det är det viktigaste att komma ihåg.

Om du känner dig osäker på vilken sida du står på i kampen mot det onda kan du fråga dig själv:

Lyfter jag människor och hjälper dem att se sig själva med Jesu ögon eller fäller jag kommentarer som får dem att tvivla på sig själva och tappa sugen helt?

Paulus skriver på ett ställe om att vara en “Kristusdoft”. Är det så det känns när jag kommer in i ett rum eller i ett samtal, att det blir en avspänd atmosfär, eller är det snarare så att luften blir friskare och samtalet spänstigare när jag lämnar rummet och gemenskapen?

Har jag ett stort behov av att säga “sanningen” till människor oavsett hur hård och besk den är, eller har jag min glädje i att stötta och hjälpa människor i den situation de befinner sig?

När jag möter människor, när jag talar om dem och reagerar på det de säger och gör, märks det då att jag har Jesus som förebild. Märks det, att det är honom jag följer?

I texten säger Jesus:

Lukasevangeliet 11:23 B2000

23 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Kampen mot det onda pågår i var och en av oss.

Fastetiden är en påminnelse för oss att ge Jesus ett ännu större inflytande i våra liv. Fastetiden kan vara en period när vi bestämmer oss för att ge andra röster mindre tid och istället koncentrera oss helt på Jesu röst. Att fråga sig: vad han vill säga till mig just nu.

Så här episteltexten vi läste:

Efesierbrevet 5:1–2 B2000

1 Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. 2 Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud.